Republikens president Tarja Halonens vid avslutningen av riksdagens valperiod 12.4.2011

Den gångna valperioden har än en gång varit arbetsdryg i riksdagen. Arbetsschemat har exempelvis omfattat regionförvaltningens strukturer och reformen av universitetslagstiftningen. Beslut fattades om att lämna ändringen av vallagen vilande. Riksdagen har fattat beslut om förhållandena mellan sambor och registrerat partnerskap, vilka påverkar mången människas vardag. Principbeslutet om byggandet av nya kärnkraftverk väckte mycket diskussion, och skulle efter tragedin i Japan säkert ha väckt en ännu livligare diskussion.

Till de stora frågorna under valperioden hörde också förhållandena mellan de högsta statsorganen. Riksdagen fattade beslut om och lämnade de grundlagsändringar, som gällde bland annat republikens presidents maktbefogenheter, vilande.

Såsom Ni, ärade talman, påpekade, ändrades regeringens proposition till vissa delar rätt synligt i riksdagen. I reformens sista skede fattades beslut om att i eventuella konfliktsituationer där presidenten och regeringen är oeniga, ska riksdagens plenum, och inte exempelvis ett utskott, alltid ha beslutanderätten.

Min inställning till behovet av denna reform och dess innehåll torde vara bekant för er och jag ska inte dess utförligare upprepa den här. Jag hoppas att förslaget beslut i plenum efter separat redogörelse ska föra med sig ökat övervägande och större öppenhet – och på detta sätt öka enigheten. Praxis kommer i sinom tid att visa hur dessa reformer kommer att påverka olika politiska stämningar och styrkeförhållanden. Det vågar jag ändå säga med säkerhet att det även i fortsättningen kommer att behövas vilja och förmåga till gott samarbete av de centrala aktörerna i vårt statsliv, och ödmjukhet att minnas att i en demokrati utgår makten från folket. Nu under valveckan är det lätt att komma ihåg detta.

Vi som nu är beslutsfattare har också ett ansvar för kommande generationer. Nationens och hela mänsklighetens framtid förutsätter en hållbar utveckling som beaktar jordklotets begränsningar. Tanken om en treenighet – en ekonomi som är hållbar med tanke på miljön och som är rättvis i socialt hänseende – är allmänt omfattad. Denna treenighet bör synas också i praktiken.

En hållbar utveckling kräver globala åtgärder. I detta globaliseringens tidevarv framhävs Förenta Nationernas roll som den enda genuint globala aktören. Samtidigt ökar betydelsen av företagens samhällsansvar i och med att deras verksamhet och produktion i allt högre grad internationaliseras. Många företag har börjat se en ansvarsfull verksamhet som en del av företagets framgångsstrategi. Ett aktivt civilt samhälle med globala nätverk är en viktig opinionsbildare.

Men också i globaliseringens tidevarv har nationalstaterna det primära ansvaret för en socialt rättvis utveckling, som är hållbar med tanke på miljön och som är ekonomiskt balanserad. Endast stater kan ingå internationella avtal genom vilka hållbar utveckling skapas. Vi kan inte fly vårt ansvar.

Denna riksdag har allt sedan år 2007 arbetat under pressen av en allt intensivare globalisering. Världen är en helhet och Finland en del av världen. Vi kan bidra till att göra världen rättvisare och Finland tryggare.

Den ekonomiska utvecklingen i Europa har varit ett stort och svårt diskussionsämne för denna riksdag. Den kommer att finnas på arbetsschemat också för nästa riksdag.

* * *

Vårt fosterland är välmående och vår internationella konkurrenskraft är av toppklass. Vår förmåga att sörja för alla samhällsmedlemmars välfärd är en faktor som bidragit till Finlands framgång. Medborgarna värderar jämlikhet, välfärdsstaten och offentlig service högt. Det förutsätter en stark och klok ekonomi, som även beaktar social rättvisa.

Det finländska utbildningssystemet har fått mycket beröm. Det måste emellertid sägas rakt på sak att i internationell jämförelse når vår välfärd som helhet inte upp till samma nivå.

Ojämlikheten har till och med ökat på många områden. Jag är tvungen att åter upprepa min oro för denna negativa utveckling. Största delen av finländarna anser att de ökade inkomstskillnaderna är inte önskvärda och vill att skillnaderna ska jämnas ut. Långtidsarbetslösheten håller på att öka. Den ökade ojämlikheten mellan människor avspeglar sig i livets olika skeden: i barns och ungas liv, i äldreomsorgen och som ökade skillnader i hälsan. Detta kränker människors uppfattning om lika behandling. Skäligt arbete är den bästa garantin för att avskaffa fattigdomen och för att trygga en bra vardag. Även samhällets sociala skyddsnät måste fungera. Jag hoppas att vi återkommer till dessa frågor både under och efter valet.

* * *

Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och social rättvisa är värden som vi har försäkrat att vi stöder också i det internationella samarbetet. Händelserna söder om Medelhavet kräver nu vårt stöd också i praktiken. Det får inte innebära att villkoren dikteras utifrån, utan att viljan hos medborgarna i dessa områden respekteras.

Förenta Nationernas säkerhetsråd fattade beslut om att reagera på situationen i Libyen i synnerhet för att skydda civilbefolkningen och för att möjliggöra att humanitär hjälp når fram. Att FN:s säkerhetsråd kunde få till stånd en så här stark resolution berodde på att beslutet stöddes i området. Samarbetet mellan FN, Arabförbundet, Afrikanska unionen, Europeiska unionen och det övriga internationella samfundet måste också i framtiden vara intensivt.

Finland är tillfreds med att FN:s säkerhetsråd godkände resolutionen gällande Libyen. Och om FN ber om Europeiska unionens krishanteringsstöd för att förmedla humanitärt bistånd till området är Finland redo att överväga detta.

EU:s krishanteringssamarbete är resultatet av en intensifierad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. När vi anslöt oss till unionen var den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ännu relativt anspråkslös. Men trenden var klar. Vi har också själva aktivt varit med om att skapa en tätare union i detta avseende och Finland ingår denna vår i två av EU:s insatsstyrkor.

Finland kan ha endast en utrikespolitik. Vi har av tradition strävat efter ett övergripande samförstånd om de utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjerna och deras inriktning. Jag hoppas att denna tradition fortsätter – vare sig det är fråga om FN, Europeiska unionen, andra internationella organisationer eller våra bilaterala relationer.

Också det långsiktiga samarbetet med riksdagen stöder detta. Säkerhets- och de försvarspolitiska redogörelserna är en del av samarbetet. Jag anser att man bör fortsätta förfarandet med redogörelser. Det är en garanti för att man förbinder sig till de viktigaste besluten som gäller vår säkerhet och vår försvarspolitik i stor utsträckning och också över flera valperioder.

Jag vill tacka er, ärade talman, för ett gott samarbete, och hela riksdagen för dess arbete nationen till fromma. Härmed förklarar jag riksdagens arbete avslutat för denna valperiod.