Republikens presidents Tarja Halonens anförande vid FN:s 59:e Generalförsamling i New York 21.9.2004

I dagens globaliserade värld går säkerhet och välfärd hand i hand.

En hållbar fred kan inte existera i en värld där miljoner människor dagligen tvingas uppleva exploatering, fattigdom, väpnade konflikter och terrorism.

Man kan inte tala om människovärde när miljoner människors grundläggande rättigheter dagligen kränks.

Jämlikhet existerar inte så länge människor diskrimineras på grund av kön, ras eller övertygelse.

Rättvisa existerar inte när internationella och nationella regler gynnar de rika och starka och förtrycker de fattiga och svaga.

Vi, nationernas familj, kan inte bara stå och se på. För att kunna möta globaliseringens utmaningar behöver vi multilaterala redskap.

Vi måste utveckla och förbättra våra gemensamma multilaterala institutioner. Detta gäller framför allt FN, vars ställning när det gäller att främja fred och säkerhet är unik.

Medlemsstaterna har gett säkerhetsrådet det primära ansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Medlemmarna i säkerhetsrådet - och framför allt dess ständiga medlemmar - bör visa en gemensam vilja och ge avkall på snävt definierade nationella intressen. Samtidigt måste de andra länderna visa sitt stöd för säkerhetsrådets ställning och dess beslut.

Inför kriget i Irak misslyckades det internationella samfundet dock. Den gemensamma viljan fick stå tillbaka för motstridiga nationella intressen. Engagemanget att handla i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner var inte tillräckligt. En del av medlemmarna tog till kraftåtgärder som inte överensstämde med internationell rätt.

Nu måste vi blicka framåt. Vi måste återinföra säkerhet och stabilitet i Irak så att landet verkligen kan börja bygga välfärd och demokrati.

Finland deltar i utbildningen av den irakiska polismakten och vi har beslutat att bevilja en miljon euro till säkerhetsarrangemang för FN:s personal i Irak.

Det finns inget hållbart alternativ till multilateralism. Det internationella samfundet måste känna sitt kollektiva ansvar. Vi måste kunna ingripa i och förebygga situationer där de mänskliga rättigheterna utsätts för allvarliga kränkningar.

Vi har inte råd att förlora kontrollen över situationen i Darfur. FN och det internationella samfundet måste kunna agera - i tid och effektivt, men också långsiktigt.

Globaliseringen skulle kunna, och borde kunna, vara en kraft som för oss mot en bättre framtid. Men globaliseringen som den ser ut i dag fyller inte denna funktion, samtidigt som den är etiskt och politiskt ohållbar.

Genomförandet av millenniedeklarationen förutsätter en rättvisare globalisering som beaktar människornas behov och önskemål. Vi behöver ökad koherens, ett intensivare och bättre internationellt samarbete samt starkare demokratiska stater som både internt och på det internationella planet främjar rättvisa.

Vi måste agera omedelbart för att uppnå utvecklingsmålen för millenniet. Vi har kommit överens om ökade resurser, lokalt ägande och god förvaltning. Låt oss infria dessa löften! Världens fattiga kan inte vänta.

Vi måste göra verklighet av målet att anslaget för utvecklingsbiståndet skall vara 0,7 procent. Vi måste vara öppna för nya och innovativa förslag till ökad finansiering för utvecklingen, inklusive internationell beskattning.

Ett konkret exempel på strävan att svara på utmaningarna i millenniedeklarationen är världskommissionen för globaliseringens sociala dimension. Kommissionen har utarbetat ett flertal rekommendationer som FN-systemet bör sätta sig in i före höstens gemensamma genomgång av millenniedeklarationen. Tanzania och Finland bereder för denna generalförsamling ett initiativ om behandling i FN av världskommissionens rekommendationer.

FN har i dag och framledes en central position när det gäller att främja fred, säkerhet, ekonomisk och social välfärd, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

Finland ger det omfattande reformarbete som nu pågår inom FN sitt fulla stöd. Tiden är mogen också för en reform av säkerhetsrådet, inklusive en utökning av antalet medlemmar i säkerhetsrådet, så att det bättre motsvarar dagens förhållanden. Vi måste stärka generalförsamlingen och ge ECOSOC den roll som rådet tilldelas i FN:s stadga.

Jag hoppas att vi när vi om ett år samlas här i FN:s högkvarter med stolthet kan konstatera att vi tagit ett konkret steg mot en bättre värld. Detta ansvar vilar på oss alla, och förutsätter mycket arbete.