Republikens presidents Tarja Halonens tal vid Finska föreningens i Stockholm 110-årsjubileum 24.4.2004

Jag har den stora glädjen att närvara vid Finska föreningens i Stockholm 110-årsfestligheter. Er verksamhet och programmet för ert jubileum är ett ypperligt exempel på hur livskraftig er förening och finskheten i Sverige är.

Det finska i Sverige står på en stark grund. Efter andra världskriget har omkring 540 000 finländare flyttat till Sverige, medan 300 000 personer har flyttat från Sverige till Finland. I praktiken har detta inneburit att över en halv miljon finländare och deras avkomlingar har varit med om att bygga upp det svenska samhället efter kriget. Å andra sidan har svenska rön och modeller influerat Finland kraftigt i fråga om såväl lagstiftningen som den fria medborgarverksamheten.

Ni som är medlemmar i Finska föreningen i Stockholm och alla andra sverigefinländare kan vara stolta över den insats ni har gjort för ert nya hemland. Ni har bidragit till att skapa det svenska folkhemmet som lockat människor från många olika länder och av många olika skäl.

Många finländare som flyttat till Sverige har haft för avsikt att stanna här bara ett tag. För somliga har det gått så, och de har återvänt till Finland. För största delen har den tillfälliga vistelsen blivit permanent, och många är vid det här laget fast rotade i det svenska samhället. Den ställning av minoritetsspråk som finskan fick för fyra år sedan är ett tydligt uttryck för att också svenskarna uppfattar sverigefinnarna som en permanent befolkningsgrupp, en minoritet med särskilda rättigheter på det språkliga planet.

Minoritetslagen innebär i sig inte ett svar på alla problem och utmaningar. Lagens verkningsområde omfattar bara en liten del av alla som använder finska språket. Därför kartläggs nu möjligheten att bredda det förvaltningsområde där finskan kan användas, så att det täcker hela Stockholms- och Mälardalsområdet. En annan stor utmaning hänger samman med verkställigheten av lagstiftningen, något som kommunerna till stor del ansvarar för. Utan kommunernas aktiva agerande omsätts de möjligheter som minoritetslagen för med sig inte i det praktiska livet.

Myndigheterna kan stödja en minoritets ställning, men också sverigefinnarna själva utformar sin framtid som nationell minoritet i Sverige. För att den nationella identiteten och självkänslan skall bibehållas krävs oavbrutet arbete. Skolorna, de finska föreningarna och den övriga frivilligverksamheten spelar en avgörande roll i detta arbete.

Efter hand som flyttningsrörelsen avmattats står det allt klarare att den sverigefinska organisationsverksamheten inte längre är ett inslag i det dagliga livet som förut, i synnerhet då finländarna har anpassat sig bra till sitt nya hemland. Särskilt snabbt märks detta på mindre orter. Därför är det ännu viktigare än förr att verksamheten fortgår och utvecklas i bosättningscentra, exempelvis Stockholm. Åtminstone visar denna årsfest att kulturtraditionen lever och är stark.

Finskheten har goda chanser att leva och blomstra i Sverige också i framtiden. Tack vare det korta avståndet är det lätt att hålla kontakt med Finland, släktingarna och det finska. Via medierna går det att följa händelserna i Finland och ha med finska språket att göra, till och med dagligen om man så önskar. Dessutom stöder Sverige det mångkulturella och minoriteternas verksamhet på många sätt.

Frågan om svenskans ställning i studentexamen i Finland har väckt en viss uppmärksamhet också i Sverige. Frågan är en del av en bredare reform av studentexamen, som kraftigt ökar de individuella valmöjligheterna. Endast modersmålet kvarstår som obligatoriskt ämne.

Genomförda experiment tyder på att majoriteten av årsklassen kommer att skriva svenska som frivilligt ämne. I de svenska skolorna skrivs finska frivilligt. Vi hoppas att frivilligheten i studentexamen skall öka motivationen och förbättra resultatet i svenskundervisningen som kvarstår som obligatorisk för alla. Olika åtgärder för att förbättra undervisningen utreds.

* * * *

Flyttningsrörelsen från Finland till Sverige utgör en del av den internationella utvecklingen. Rörligheten över gränserna intog en framträdande ställning också i världskommissionen för globaliseringens sociala dimension, som jag tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa var ordförande för. Kommissionens rapport publicerades i februari, och som bäst håller vi på att främja genomförandet av de åtgärder som föreslås i den.

Allt fler flyttar från ett land till ett annat, antingen tillfälligt eller varaktigt. Under det senaste årtiondet har varje år omkring 10 miljoner människor flyttat över landsgränserna. Samtidigt berör migrationen allt fler länder, och allt oftare försiggår den mellan u-länder.

Det internationella samfundet har i flera decennier förhandlat om och ingått ett stort antal världsomspännande konventioner. Syftet är att uppluckra och avskaffa hindren för den internationella handeln och annan ekonomisk aktivitet. Det har dock inte upprättats något globalt avtal som gäller människornas rörlighet från land till land, även om frågan har tangerats till exempel i konventionerna om arbetslivet och den internationella handeln med tjänster.

Vår kommission ansåg att det gäller att sätta i gång med att upprätta ett världsomspännande regelverk för människornas gränsöverskridande rörlighet. Detta skulle göra flyttningsrörelsen mera behärskad, hindra exploateringen av invandrare och medföra fördelar för såväl utvandrings- som invandringsländerna. Detta är ett känsligt och svårt ämne, men saken blir varken lättare eller bättre av att ingenting görs. Jag är därför glad över att FN:s generalsekreterare Kofi Annan har tillsatt en internationell kommitté som skall behandla migrationsfrågor. Sverige stöder kommitténs arbete ekonomiskt.

Flyttarnas möjligheter att nå en bättre levnadsstandard återspeglas i utvandringsländerna. För närvarande sänder de som utvandrat över 75 miljarder US-dollar till sina hemländer årligen. Detta är mer än en och en halv gång så mycket som det officiella u-landsbiståndet.

Det är emellertid skäl att minnas att det handlar om människor, medmänniskor. Ni vet alla att flyttningen från ett land till ett annat alltid är en utmaning för såväl den som flyttar som familjemedlemmar som stannar kvar i hemlandet och för dem som flyttaren möter i det nya landet.

Människornas rätt att arbeta i ett annat land är en central fråga också i samband med Europeiska unionens utvidgning. Om en vecka kommer tio nya länder att bli medlemmar i unionen, men medborgarna i de nya medlemsländerna har ingen automatisk rätt att arbeta i de "gamla" medlemsländerna. Detta visar vilken känslig fråga den gränsöverskridande rörligheten är.

* * * *

Finskheten i Sverige är mycket vital. Särskilt starkt kommer detta till synes genom Finska föreningen i Stockholm. Jag vill tacka er för ert goda arbete för finländarna och finskheten.

Det arbete som Finska föreningen i Stockholm utför uppskattas både i Sverige och i Finland. Jag önskar att också era kommande år och årtionden blir aktiva och framgångsrika.