Republikens presidents tal vid festmiddagen 22.10.2002 för Nicaraguas president

Señor Presidente, när finländare besöker ert vackra land slås de av hur människorna där kan finna glädje mitt bland vardagens problem. Nicaraguanernas sång och rytmiska dans är hänryckande - dansen utgör ju en central del av dagens nicaraguanska kultur. Om detta berättade den spanska medeltida krönikören Fernández de Oviedo för oss redan då han skildrade Nicaraoa-kulturen. Nicaraoa-folket kom från Mexico och slog sig i slutet av 1400-talet ned i det område vid Stilla havet där dagens Nicaragua är beläget.

På motsvarande sätt har deklamation innehaft en central plats i den finska folkkulturen. Det mest framträdande exemplet på detta är vårt nationalepos Kalevala, som sammanställts av Elias Lönnrot.

Nicaraguanska släkter har också lovordats för sin hantverksskicklighet. Oviedo förtäljer om kärl gjorda i svart keramik, lena som sammet och väl dugliga som gåvor till prinsar. Han hade med sig sådana kärl ända till Santo Domingo. Güetarerna i öst var kända för sina färdigheter i guldsmide.

I Finland lever hantverkstraditionen och formgivningen starkt vidare. I Kalevala smidde smeden Ilmarinen Sampo, som ur intet malde mjöl, salt och pengar. Verklig hantverksskicklighet och industriell formgivning!

Chorotegerna och nicaraoterna var skrivkunniga och skrev sina böcker med svart och rött bläck på långa, handsbreda flikar av pergament som sedan formades till böcker. Också vägsträckor, skogar och floder var noggrant utmärkta i böckerna. Det antas att människorna på detta vis ville förbereda sig inför kommande sammandrabbningar. Så här oss vänner emellan kan vi dock dra också den slutsatsen att naturskildringarna var ett tidigt bevis på nicaraguanernas poetiska ådra.

Vi känner alla till den stora nicaraguanska poeten Rubén Dario, som erkänns vara hela den spanska litteraturens reformator och vars inverkan också nådde Frankrike. Redan som lite pojke vände Dario blicken mot Europa, där han sedermera tillbringade många levnadsår. Jag gläds åt att Darios tradition upprätthålls även i dagens Nicaragua och att synfältet utvidgats så att det i dag når ända upp till oss här i Norden.

I Norden förstod man i ett tidigt skede att kulturen inte bara tillhörde det smala överklasskiktet, utan hela folket. Folkkonsten har en egen viktig position vid sidan av monumentalkonsten och högkulturen. Med tanke på jämlikheten i samhället är det också viktigt att alla får ta del av utbildningen - Educación para todos! Finland vill som medlem av Europeiska unionen verka för dessa värderingar, rätten till utbildning och rätten till kultur. Som EU-medlem kan Finland mer effektivt än tidigare göra en insats i frågor som vi upplevt som viktiga.

Jag tror att Nicaragua befinner sig i samma situation; det är lätt att bli överkörd av större länder. I grupp har ett litet land större möjligheter att påverka - samarbete är kraft. Länderna i Centralamerika inledde tidigt en strävan efter förening och samgång, tidigare än de europeiska länderna, men vägen framåt har varit stenig. Jag hoppas att dessa hinder övervinns och att ni får njuta av integrationens frukt, av stabilitet och ekonomisk välfärd.

Jag gläder mig speciellt mycket åt att våra gemenskaper, EU och länderna i Centralamerika, i början av nästa år inleder förhandlingar om ett politiskt samarbetsavtal som kommer att intensifiera samarbetet mellan områdena. Detta beslutade vi om på det toppmöte som hölls i Madrid i maj och i vilket vi båda deltog.

I Finland säger vi ofta att världen i och med globaliseringen har blivit en enda stor by. Byborna har allt mer kontakter sinsemellan och deras välfärd är i allt högre utsträckning beroende av andras välfärd. Hoten, t.ex. det försämrade miljötillståndet och den internationella terrorismen, är gemensamma. Gemensamma är också möjligheterna till ett ännu bättre liv.

I denna globala världsby är det viktigt att spelreglerna för samarbetet är klara och rättvisa. Också grunden i varje hus måste vara stabil. Demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen skapar en hållbar grund för det egna huset och för samarbetet med andra.

Vi har i går och i dag talat speciellt ingående om behovet av god förvaltning, och i synnerhet om bekämpandet av korruption. Korruption kan leda huset och landet i fördärvet. Korruptionen försämrar alltid mest de fattigastes och svagastes situation.

Finland vill dra sitt strå till stacken då det gäller att minska fattigdomen i världen, också i Nicaragua. Syftet med denna handräckning är att hjälpa och stärka ert land så att det bättre skall kunna ta sig an framtiden. Ni har under ert besök sagt att ni hellre tar emot metspön än fisk. Detta är också avsikten med vårt bistånd: att hjälpa Nicaragua och nicaraguanerna att ta hand om sig själva.

Trots att våra länder ligger långt från varandra finns det faktorer som förenar oss i högre grad än vi först kunde tro. Befolkningsmängden är ungefär densamma och vi har båda genomlevt svåra tider. Av den orsaken förstår vi innebörden av fred på ett handgripligt sätt. Båda länderna vill främja fred och internationell växelverkan. Freden är också en förutsättning för en blomstrande kultur. Att placera resurserna i kultur och undervisning tycker vi finländare är den snabbaste vägen till utveckling.

Vi har mycket gemensamt, men jag måste trots det säga att jag framför allt gillar Nicaragua för att vi är så olika! Ni är frigjorda och kan se glädje i vardagen, medan vi här i norr är reserverade och ibland till och med sorgsna. Vi kan lära oss så mycket av varandra, och däri ligger hemligheten när det gäller vänskapen mellan våra folk.

Herr President, jag ber att få tacka Er för den anmärkningsvärda hedersbevisning jag fått motta. Jag utbringar en skål för Er och önskar Nicaragua och dess folk lycka och välgång!