Republikens presidents tal vid Centralförbundets för lant- och skokgsbruksproducenter MTK förbundstämma fredagen den 9.11.2001 i Joensuu

(med reservation för ändringar)

"I begynnelsen var kärret, gräftan - och Jussi" börjar Väinö Linnas trilogi "Under Polstjärnan". Trilogin är en fin skildring av det finländska arbetets historia. Respekten för arbete och en god arbetsmänniska är lika stor på landsbygden som i städerna. Men själva arbetet har förändrats. Den strukturomvandling som fortfarande pågår orsakar problem både i områden med utflyttningsöverskott och i tillväxtcentrumen. En mer balanserad utveckling vore i allas intresse.

En levande landsbygd är allas vår gemensamma sak. Omtanken om den levande landsbygden och dess människor, deras uthållighet och framtid, hela glesbygdens livskraft är äkta och gemensam. Vi känner också alla bekymmer för matens säkerhet och etiken i produktionsmetoderna, för miljön och den hållbara användningen och skötseln av skogarna. Jag vill för egen del främja uppbyggandet av ett samhälle som är jämlikt och tryggt för alla. Detta är särskilt aktuellt också här i norra Karelen, där man försöker hitta nya sätt att leva som motvikt till flyttningsrörelsen.

Frågan om födans tillräcklighet är en stor, global fråga. I Finland liksom i Europa i gemen är livsmedlens kvalitet en viktigare politisk fråga än kvantiteten. Livsmedelskriserna på den senaste tiden har med kraft fört fram konsumenternas krav. För producenterna kan dessa krav delvis upplevas som motstridiga.

Vi kräver ju säkrare produkter av bättre kvalitet, produkter som uppfyller kraven i fråga om djurens välmåga och ett etiskt produktionssätt. Produktionen måste ske på ett i miljöhänseende hållbart sätt. Samtidigt måste man också bereda sig på utvecklingen inom bio- och gentekniken med alla de möjligheter och hot den innebär. Allt detta skall naturligtvis dessutom ske mycket kostnadseffektivt.

Jag tycker att utgångspunkterna för de finländska producenterna är goda. Vi har gott rykte både hemma och utomlands. Tacken för den finländska matens säkerhet - som också har konstaterats internationellt - går till det långsiktiga arbetet i hela livsmedelskedjan. Det lönar sig att bygga upp framtiden på rena åkrar, god djurskötsel och en hög moral bland jordbrukarna. Parterna i den finländska livsmedelskedjan - producenterna, industrin och förvaltningen - har haft ett öppet och resultatrikt samarbete i årtionden. Det är en bra plattform att fortsätta från. Vi har alla möjligheter att ytterligare stärka konsumenternas förtroende för finländska produkter av god kvalitet på den öppna marknaden i hela den växande Europeiska unionen. Den ekologiska produktionen kommer att öka. Detta ökar både konsumenternas valmöjligheter och producenternas möjligheter att svara på de mångahanda utmaningarna.

Också i livsmedelsproduktionen återspeglas hemligheten bakom den finländska exportens konkurrenskraft: vi kan snarare tävla med kvalitet än med kvantitet. Den nationella kvalitetsstrategin för livsmedel är ett gott exempel på hela branschens insatser för att nå ett gemensamt mål. Jag vet att målet är att alla gårdsbruk som fortsätter med produktionen skall genomgå kvalitetsutbildning före 2006. Detta är en stor utmaning för hela livsmedelskedjan.

Utvidgningen av Europeiska unionen är ett viktigt mål. Den kommer att öka stabiliteten i vår egen världsdel och ger oss bättre utgångspunkter i den globala konkurrensen. Utvidgningsprocessen är en stor utmaning både för kandidatländerna och de nuvarande medlemsländerna. Den är också en utmaning för EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Ni har hanterat dessa krav på förändring i er egen organisation. Jag var i tiderna i egenskap av utrikesminister med i den process där den nuvarande Agenda 2000-lösningen förhandlades fram. Situationen kommer säkerligen inte att vara lättare i framtiden. Finland lyckades under den föregående förhandlingsrundan försvara sina intressen bra delvis på grund av att både regeringen och producentorganisationerna var eniga om de centrala problemen.

Jag är tillfreds med att man inom ramen för strategiprojektet för lantbruket redan kommit långt när det gäller att skapa en gemensam syn på de nya utmaningarna. Det är en bra utgångspunkt för förhandlingar med de andra medlemsstaterna och kommissionen. En stark gemensam vilja är en utmärkt fördel vid förhandlingarna.

En hållbar utveckling innebär inte bara ekologisk hållbarhet, den ekonomiska och sociala utvecklingen ingår också som nödvändiga beståndsdelar.

En inhemsk livsmedelsproduktion är när allt kommer omkring möjlig endast om jordbruksproduktionen är lönsam. Jag vet att ett annat viktigt mål för de närmaste åren är att trygga en rättvis inkomstnivå för den jordbrukande befolkningen i förhållande till andra befolkningsgrupper. Detta förutsätter en fungerande marknad där produkternas prisnivå avspeglar deras kvalitet och produktionskostnaderna. Med tanke på jordbrukarnas långsiktiga verksamhet är det viktigt att jordbrukets stödsystem är så förutsägbara som möjligt.

Den finländska jordbruksproducentens ställning bestäms både i Finland och Bryssel. Att ändra den gemensamma jordbrukspolitiken är ett långsiktigt arbete. Utvecklingspolitiken för landsbygden spelar i Finland en viktig roll när det gäller att hålla landsbygden bebodd och fortsätta jordbruksproduktionen också i avlägsna områden. Att vidareutveckla EU:s gemensamma jordbrukspolitik så, att utvecklingspolitiken för landsbygden stärks är viktigt för Finland. I Finland kan jordbruket inte ensamt svara för en livskraftig landsbygd, men samtidigt kan en levande landsbygd inte upprätthållas utan jordbruk.

Jag har försökt vara en hela folkets president i grundlagens anda. Därför har jag också regelbundet varit i kontakt med representanter för olika befolkningsgrupper. Min make och jag har också liksom våra föregångare besökt olika delar av Finland för att lära känna hela landet och folket så bra som möjligt.

Vi har många gånger lagt märke till hur mångsidig och variationsrik företagsamheten är på landsbygden. Denna företagsamhet är idag viktigare än någonsin när det gäller att upprätthålla en livskraftig landsbygd. Enligt statistiken bedriver över en fjärdedel av gårdsbruken redan företagsverksamhet utöver det traditionella jord- och skogsbruket. Utan att på något sätt undervärdera betydelsen av smidiga generationsskiften i jordbruksföretag vågar jag ana att just detta område som ligger utanför det traditionella jord- och skogsbruket kan ge den extra gnista som behövs i beslutsfattandet, så att också den yngre generationen lockas inte bara att stanna utan också att återvända till landsbygden.

Vi måste göra allt vi kan för att övervinna den skygghet som finländare i allmänhet och framför allt vi kvinnor känner inför att bli egna företagare. Enligt de kommentarer jag fått är det inte själva det yrkeskunnande som ligger till grund för företagandet som folk är rädda för, utan all slags administration, eller som man säger byråkrati, i samband med företagandet.

Vi måste försöka förena de goda sidorna i livet i stad och land och skapa nätverk mellan olika kategorier av kunnande. Vi har universitet, högskolor, yrkeshögskolor och andra läroanstalter på olika nivå. De har ett starkare levande intresse för samarbete med det omgivande näringslivet och det övriga samhället än tidigare. Kunnandet är statt i god tillväxt.

Enligt nordisk tradition skall samhället garantera möjligast jämlika utgångspunkter för människor att bygga sina liv. Detta innebär framför allt en investering i livslångt lärande. De unga måste få en tillräckligt omfattande och mångsidig utbildning, på vilken de i framtiden kan bygga upp mera kunskap för nya utmaningar på denna grund. Men också vi äldre måste ha tillräckligt intresse för fortgående utbildning. Det är viktigt med tanke på arbetsmarknaden, men också för att vi skall kunna garantera människor en fullvärdig möjlighet att leva som medborgare.

Jämlikhet är ett viktigt mål i denna dynamiska, men av hård marknadsekonomi präglade värld. Medborgarnas jämlikhet är en tanke som löper starkt genom den nya grundlagen. Men jämlikhet innebär också att medborgarna själva deltar.

Jag sätter stort värde på att ni bjudit in mig för att tala här, vid en av landets äldsta intresseorganisationers förbundsstämma. Jag uppskattar uppriktigt ert arbete.

Jag vill också rikta några uppmuntrande ord direkt till Er, ärade jordbrukare och skogsbruks- och landsbygdsföretagare! Tro på er själva och det arbete ni så outtröttligt utför. För egen del anstränger jag mig för att det här skall vara ett bra land att leva i, både på landsbygden och i städerna.