Tal av republikens president Tarja Halonen på de Riksomfattande Företagardagarna i Tammerfors 9.10.2004

Ärade åhörare, bästa företagare

Jag ber att få gratulera till valet av mötesplats. Tammerfors är en alldeles utmärkt plats för de Riksomfattande Företagardagarna. Tammerfors grundades uttryckligen för att bli en stad för industri, handel och hantverk. Staden har en lång och ärorik historia inom den finländska industrialismen. Invid Tammerkoski fors och i dess omgivning har våra berömda skogsindustri-, metallindustri-, klädindustri- och skoindustriföretag verkat.

Företagsamheten är lyckligtvis inte enbart historia för Tammerfors del. Även om Tammerkoskis kraft inte tillvaratas på samma sätt som tidigare har man i Tammerfors och dess närmiljö fortsatt den ärorika företagstraditionen. Tammerfors stad har arbetat aktivt för att skapa ny företagsverksamhet och lyckats undvika stämpeln som industristad på tillbakagång. I Tammerfors grundas årligen 600-700 nya företag.

Företagsamheten innebär arbete och utkomst för hundratals och åter hundratals människor. Stödjandet av sysselsättningen har de senaste åren ingått i programmet för varje regering. Och det är inte bara i Finland som det är på det viset; sysselsättningen prioriteras högst runt om i världen. Den av ILO tillsatta globaliseringskommissionen föreslår att sysselsättningen lyfts fram parallellt med de stora frågorna i den ekonomiska politiken, såsom tillväxten och stabiliteten.

På målsatt nivå återfinns sysselsättningen både i regeringsprogrammen för FN:s medlemsstater och på Världsbankens och Världshandelsorganisationens lista över målsättningar. Problemet är inte själva målet, utan med vilka metoder man åstadkommer arbetstillfällen. Det finns t.o.m. förvånansvärt lite information om vilken inverkan olika ekonomisk-politiska åtgärder har på sysselsättningen. För att inte tala om att de organisationer som verkar på global nivå, t.ex. Världsbanken, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen eller FN:s utvecklingsfonder, skulle ha sinsemellan konsekvent verksamhet som beaktar varje lands särskilda karaktär.

Nationalstatens roll har inte blivit mindre viktig under detta globaliseringens tidevarv, även om den har förändrats. De för oss självklara aspekterna demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen är i många länder inte mer än principer. Det är såväl för den enskilda människan som för företag viktigt att förvaltningen fungerar väl och att korruptionen inte frodas. Ett gott samhälle föds inte av sig självt utan genom samarbete. För små länder som Finland, för dess människor och företag, är det viktigt att reglerna för internationell samverkan är hederliga och jämlika. För denna sak arbetar jag personligen enligt bästa förmåga, och jag vågar påstå att landets politiska ledning gör detsamma. Men det räcker inte. Vi måste också kunna bedriva samarbete i vårt eget land och se till det gemensamma intresset.

Välfärd bygger på medborgarinsatser. Även om den offentliga sektorn i många avseenden är viktig, uppkommer ekonomisk tillväxt framför allt ur privat företagsverksamhet och ur människornas företagsamhet.

De flesta berömda företag i vårt land är nuförtiden multinationella jätteföretag. Exportindustrin utgör med alla sina delsektorer hälften av den samhällsekonomiska kakan, men den stora gruppen av små och medelstora företag utgör den andra halvan, för såväl finländarnas sysselsättning som upprätthållandet av den inhemska konsumtionen är viktiga. Om man tar en titt på statistiken får man snabbt en bild av att vår välfärd också i framtiden är synnerligen starkt förankrad i de små och medelstora företagen. Dessa företags andel av företagens sysselsättning har de senaste åren vuxit i jämn takt. Sedan år 1995 har ca 75 % av de nya arbetsplatserna uppstått uttryckligen inom små och medelstora företag.

Förändringarna i antalet företag avspeglar synnerligen väl de förändringar som sker i samhällsekonomin och i samhället i övrigt. Antalet företag och företagare rasade under den ekonomiska nedgången på 1990-talet. En stor del av arbetsplatserna inom den privata sektorn gick samtidigt förlorade. Om man ser till antalet företagare och företag uppnådde vi först i fjol den nivå som vi hade före recessionen.

Att från att ha varit ensamföretagare bli småföretagare, och därmed också arbetsgivare, är en utmanande uppgift. I små företag som företagarna själva äger synliggörs ansvaret för arbetstagarna och arbetsplatserna på ett mycket konkret sätt. Arbetstagarna är en genuint viktig resurs för företagen. En enda arbetstagare representerar redan numerärt en betydande del av företagets totala arbetskraft. En förändring i atmosfären på arbetsplatsen kan ske mycket snabbt, såväl åt det positiva som åt det negativa hållet. Det är en krävande uppgift att utveckla yrkeskompetensen i fråga om ledningen av företagets personal. I bästa fall råder en stark sammanhållning i företaget under såväl goda som dåliga tider.

Den samhällsekonomiska framgången i Finland är i avgörande grad beroende av de konkurrenskraftiga små och medelstora företagen. Det är alltså samhällets, allas vår gemensamma uppgift att sörja för att betingelserna för företagsamhet är positiva.

Det var i många avseenden tufft, men lärorikt, att ta sig ur den ekonomiska nedgången på 90-talet. I Finland har man allt mera börjat sporra till och stödja företagsamhet. I programmet för statsminister Matti Vanhanens regering nämns företagsamheten i positiva ordalag på så gott som varje sida, och företagsamheten främjas med hjälp av ett särskilt politikprogram.

Företagsamhetens verksamhetsbetingelser granskas i brett perspektiv, börjande från vårt utbildningssystems nya omfattande strategi för fostran till företagsamhet och ända till den stora företagsbeskattningsreformen. Reformer genomförs bl.a. inom området för företagarnas sociala trygghet, stödet till nya företagare, seed money för företag samt företagsrådgivningen. I en demokrati kan man vara av olika åsikt när det blir fråga om hur tillräckliga eller träffande reformerna är, men företagarna bör inte försitta chansen att föra en konstruktiv dialog.

I den offentliga debatten tycks man oftast tala om företagsamhet som en enda helhet. Detta framkom t.ex. i den debatt om företagsskatten som fördes i vintras och i våras. Företagarna betraktas alldeles för ofta som en enhetlig grupp, och då är det lätt hänt att man glömmer att med tanke på företagsverksamheten är olika typer av frågor avgörande för olika företag och grupper av företagare. För multinationella företag med huvudkontor i Finland kan en av de mest angelägna frågorna vara t.ex. den internationella konkurrenskraften hos företagsskattesystemet och andra liknande frågor. För ensamföretagare är t.ex. frågor i anslutning till utkomstskyddet för arbetslösa och hälso- och sjukvården bland de viktigaste.


Under de gångna mötesdagarna har ni funderat på den allmänna bilden av er organisation och hurdan en företagare egentligen är eller vad som gör en människa till företagare. Självständighet och förmåga att ta risker är egenskaper som förknippas med företagarens karaktär. Visst är det väl på det här viset?

Jag underströk själv nyss betydelsen av företagarens personliga arbetsinsats. Utöver företagaren själv är också familjen och ibland dessutom familjens egendom med i företaget. Jag tror inte att det i dessa fall är fråga om en uttrycklig lust att ta risker, utan om omständigheternas krav på att finansiering skall ordnas. Jag vågar förmoda att en stor del av företagarna gör, eller skulle vilja göra, skillnad mellan en egentlig företagarrisk och en risk som riktar sig mot företagarna som personer, familjeförsörjare och familjemedlemmar. Även om vinster och förluster alltid hör till livet som företagare kan man försöka räta ut kurvorna lite. Även en företagare behöver alltså social trygghet. Det kommande året medför vissa förbättringar i företagarnas sociala trygghet. Det är onekligen en välkommen reform för Företagarna i Finland och dess medlemmar, som har satsat mycket på att förbättra den sociala tryggheten. Jag uppmuntrar er till fortsatt konstruktiv och analytisk dialog med landets regering och samhället i övrigt.

I Finland råder en i internationell jämförelse positiv inställning till företagare, men viljan att bli företagare är fortfarande svag. Varför? Svaret kanske lyder att det i företagarens liv finns saker som man inte vill utsätta sig själv och sin familj för. Eller också bedömer man att man själv saknar vissa egenskaper som krävs för en framgångsrik företagsamhet. Det kan naturligtvis också vara så att människan anser sig ha förmåga och vilja, men saknar möjligheter.

Den finska kvinnan är flitig och företagsam. I Finland finns drygt 200 000 företag, varav de s.k. kvinnoföretagens andel utgjorde 33 procent år 2003 mer än någonsin tidigare. Det är dock mindre än kvinnornas andel i arbetslivet generellt, mindre än andelen kvinnor i utbildningen och mindre än andelen kvinnliga samhälleliga beslutsfattare. Ett samhälle som tar jämställdheten mellan könen på allvar upprätthåller en miljö som gynnar kvinnligt företagande. Vari ligger alltså felet?

Kvinnor överväger att grunda egna företag i medelåldern, ungefär när de är fyrtio år. De har då blivit mer förvissade om att de är kunniga inom sin bransch och kanske fått erfara det berömda glastaket på karriärstegen, och har en allt starkare vilja att använda sin kompetens som företagare. Kvinnornas andel i de stora företagens ledning är verkligen liten.

Tröskeln mellan tanke och handling är dock hög, och också bristen på information spelar in; var skall jag börja, vem kan ge mig råd? Det finns alltså ett klart behov av åtgärder som främjar kvinnligt företagande. Kvinnliga företagare är klart oftare än män ensamföretagare. Behovet av nätverksbildning är därför speciellt stort hos kvinnliga företagare. Man har ansett att så kallad fadderverksamhet på ett välfungerande sätt har stött företagsamheten i det inledande skedet, och fadderverksamhet har också bedrivits med goda resultat på olika håll i Finland utgående från en av Kvinnoföretagarcentralen utvecklad modell som också rönt uppskattning internationellt.

Finansiering, tillväxt och internationalisering är nyckelord också när det gäller kvinnligt företagande. Det har visat sig att Finnveras lån för kvinnliga företagare behövs. Kvinnor är förutom i grundandet av företag också försiktiga när det gäller att få företagen att expandera. Tjänster som erbjuder möjligheter till tillväxt och internationalisering bör i högre utsträckning än tidigare riktas speciellt till kvinnliga företagare. Det finns naturligtvis ännu mycket att göra, i synnerhet när det är fråga om att bättre kunna samordna företagsamhet och familjeliv, vilket är ett gemensamt problem för många nya kvinnliga företagare.

Handels- och industriministeriet har i höst tillsatt en arbetsgrupp som undersöker hur kvinnligt företagande kunde främjas. I arbetsgruppen finns representanter för såväl myndigheter som företagarorganisationer och rådgivande organisationer, men framför allt representanter för företagarsektorn. Arbetsgruppen har för avsikt att före utgången av detta år utarbeta åtgärdsförslag i syfte att stärka förutsättningarna för kvinnligt företagande. Detta är ett viktigt steg i främjandet av kvinnligt företagande, och det bör i fortsättningen utgöra en naturlig del i allt utvecklande av företagsamheten.

Jag har talat länge kring ämnet, dels för att det är viktigt med tanke på jämställdheten, dels för att många frågor som upplevts vara problem i det kvinnliga företagandet också igenkänns av moderna män. Det kan också finnas en vidare användning för aha-upplevelser, i synnerhet när det är dags att tänka på generationsskiften i företagen.

Enligt stadgarna är Företagarna i Finland en företags-, närings- och arbetsgivarpolitisk centralorganisation för föreningar som består av små och medelstora företag och företagare. Företagarna i Finland fick sin nuvarande organisationsform först på 1990-talet. Med beaktande av att organiseringen skedde rätt nyligen finns det anledning att gratulera organisationen och dess ledning och också er företagare med anledning av de senaste årens framgångsrika arbete.

Ett konstruktivt deltagande i den samhälleliga dialogen gagnar såväl de finländska företagarna och den finländska företagsamheten som finländarna generellt i vår globaliserade värld.