Republikens president Tarja Halonens tal i Finlandia-huset vid 30-årsjubileet med anledning av KSSE-mötets slutdokument den 1 augusti 2005

President Urho Kekkonen konstaterade den 1 augusti 1975 här i samma byggnad att det är en glädjens och hoppets dag när en ny era randas i de internationella relationerna.

Många av världens ledare deltog i Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa och undertecknade mötets slutdokument. De visste att de gjorde historia. Men det var inte många som då insåg eller förutspådde att nästa steg var att det kalla kriget och Europas, och samtidigt hela världens, politiska tudelning skulle upphöra.

Avspänningen medförde politisk och strategisk stabilitet i den atmosfär som varit rådande under det kalla kriget och som innebar ett ständigt hot om storkrig. Samtidigt sådde KSSE ett förändringens frö: den enskilda individen uppmuntrades att agera för de mänskliga rättigheterna, och medborgarsamhällena kom att utgöra byggstenar i de nya demokratierna.

KSSE-mötets slutdokument, det s.k. Helsingforsdokumentet, blev verkligen ett avspänningens Magna Charta – ett manifest för relationerna stater emellan, men också ett frihetsbrev för nationer och individer.

Världen av idag präglas av förändringar, som har pågått ända sedan det kalla kriget upphörde. Vi har inte lyckats ge vår pågående era något nytt namn, och inte heller vet vi hur kommande generationerna kommer att uppfatta oss. De internationella relationerna rymmer både positiva och negativa trender.

Många utvecklingsambitioner har lett till uppmuntrande resultat. Demokratins frammarsch är ett faktum. När det gäller att lösa problem och konflikter har det regionala samarbetet kommit att spela en allt större roll runtom i världen – det har vi senast bevittnat i t.ex. Afrika. Det internationella samfundet erkänner att respekten för mänskliga rättigheter och utvecklandet av rättsstaten är viktiga element i detta samarbete.

Nya former av samarbete är ett måste mot bakgrunden av de nya utmaningar som vi står inför. Terrorismen respekterar varken mänskliga värden, internationella lagar eller nationsgränser. Vi har än en gång sett vilka dödliga konsekvenser terrorismens destruktiva makt medför. Vi är fortfarande övertygade om att man med hjälp av stabila samhällen och omfattande motåtgärder kan förhindra terroristerna att nå sina mål och att en tryggare värld i en anda av öppet samarbete går att skapa.

Etniska, nationella och religiösa konflikter står konstant i den internationella politikens centrum. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna och krigsförbrytelser kräver åtgärder från det internationella samfundets sida. De drabbade staterna behöver utomstående stöd för att kunna införa demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och god förvaltning.

Den ekologiska situationen i världen har gjort oss medvetna om vårt gemensamma ansvar. De gränsöverskridande och globala problemen gäller alla nationer. Det går inte att uppnå hållbar fred så länge miljoner människor dagligen lider av fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, väpnade konflikter och terrordåd. Vi behöver multilaterala instrument för att möta utmaningarna i dagens globaliserade värld.

Vi kan se vissa uppmuntrande tecken på en gemensam politisk vilja. Exempel på detta är både medborgarrörelsernas allt större betydelse och de gemensamma ansträngningar som olika stater står för. Aktionerna har resulterat i bl.a. Doha-rundan, som tar sikte på en rättvisare och friare världshandel, och, helt nyligen, G8-ländernas åtagande att lösa de fattiga ländernas skuldproblem och att hjälpa Afrika på dess väg mot utveckling och handlingskraft. Lösandet av de globala problemen och hanteringen av globaliseringen är kärnfrågor inom världspolitiken, och kommer att fortsätta att vara det; de är strategiska frågor i ordets djupaste bemärkelse.

Vi är beroende av en effektiv multilateralism för att kunna hantera förändringsprocessen. Behovet av multilateralism har knappast någonsin varit så stort som det är idag. Människorna är mer medvetna om de rådande problemen och deras hopp om en bättre framtid har ökat. Samtidigt har de problem som vi tillsammans borde lösa blivit mer komplexa. Våra resurser är emellertid begränsade. De multilaterala institutionerna och organisationerna måste engagera sig i ett uppriktigt samarbete, där de kompletterar och stödjer varandra. Förenta Nationerna är här i nyckelposition.

Det internationella samfundet har inte råd att misslyckas när det gäller att stärka FN vid det möte på hög nivå som organisationen arrangerar på hösten. Ett genomförande av de gemensamma åtagandena enligt Millenniedeklarationen vore ägnat att skapa en stabil grund också för lösandet av säkerhetspolitiska problem. Detta är ett naturligt sätt att ingripa i de orsaker som leder till konflikter. Om man befriar människor från rädsla och misär, hjälper man dem också att bli delaktiga av mänsklig säkerhet.

Avskaffande av fattigdomen, stärkande av jämlikheten mellan människor och grupper samt tryggande av en utveckling som är hållbar med tanke på miljön, ekonomin och välfärden är gemensamma mål för oss alla. FN:s medlemsländer har konstaterat att utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter är kopplade till varandra.

* * *

OSSE-området, ”från Vancouver till Vladivostok”, är ur såväl strategiskt som samhälleligt perspektiv starkt involverat i den förändringsprocess som gäller det globala säkerhetstänkandet och politiken. Vi bär det primära ansvaret för får region, men detta ansvar är också en viktig del av vårt globala ansvar.

Bland medlemmarna i OSSE finns länder som framgångsrikt har tillägnat sig principerna om demokrati och god förvaltning, och det finns länder där införandet av politiska, ekonomiska och sociala reformer samt byggandet av ett medborgarsamhälle redan är på god väg. Men det finns också medlemsländer vilkas tillvaro efter svåra konflikter nu präglas av ett krävande återuppbyggnadsarbete, och det finns länder som kämpar med djupt rotade eller öppna konflikter.

OSSE:s område gränsar till världspolitikens konfliktzoner i Fjärran Östern, Sydasien och i det omfattande Mellanöstern. Kopplingen till den globala utvecklingen och till regionala konflikter understryker alltjämt vikten av ett omfattande säkerhetstänkande och samarbete mellan olika organisationer.

I OSSE:s gemensamma strategi för det 21:a århundradet erkänns och analyseras globala och gränsöverskridande problem och andra nya hotbilder. Utöver terrorismproblematiken är spridningen av massförstörelsevapen, spridningen av småvapen, den organiserade brottsligheten och människohandeln samt ekonomiska och miljörelaterade faktorer som påverkar säkerheten centrala punkter på OSSE:s agenda. Nu, i mitten av innevarande årtionde, arbetar vi med uppgifter som härrör från 1990-talet, samtidigt som det gäller att parera nya hotbilder och risker och att skydda våra samhällen. Vi måste vara kapabla att skydda de demokratiska samhällena, men samtidigt måste vi se till att våra grundläggande värderingar inte kränks.

Vi måste, oberoende av den osäkra och komplexa situationen, sträva efter effektiva beslutsprocesser och institutionell klarhet. Vi måste fördomsfritt bedöma institutionernas egna uppgifter och roller samt institutionernas relation till övriga aktörer. De internationella organisationernas samarbete måste utvecklas, samtidigt som vi måste se till att s.k. forum shopping inte börjar florera.

OSSE måste vara effektiv och ha förmåga att samarbeta. OSSE har initierat en dialog om hur organisationen borde förnyas och utvecklas så, att den kan bibehålla sin betydelse, utnyttja sina starka sidor och öka sina insatser i de viktiga uppdrag som organisationen konfronteras med.

Ett av kärnområdena i OSSE:s verksamhet är att trygga de mänskliga rättigheterna, framför allt att skydda nationella minoriteter och arbeta för ökad tolerans. I dessa strävanden bedriver OSSE ett synnerligen fruktbart samarbete med Europarådet, och detta samarbete kan gärna fördjupas i framtiden.

Utvidgningen av Europeiska unionen och EU:s grannskapspolitik understryker, i likhet med EU:s centrala roll i lösandet av regionala konflikter, EU:s betydelse då det gäller stärkandet av OSSE. Stabilitet och demokratiska förändringsprocesser i närområdena är element som OSSE stöder och som är livsviktiga för alla unionsmedlemmar. EU måste stöda reformeringen av OSSE och förbättra samarbetet med organisationen.

OSSE:s centrala roll som upprätthållare av ett omfattande säkerhetskoncept behövs också i framtiden. Jag hoppas att detta historiska möte skall stimulera alla deltagare till att i högre grad än tidigare reflektera över företeelser och fenomen i ett historiskt perspektiv – dvs. att inte enbart koncentrera sig på den egna bedömningen av det förflutna, utan också begrunda hur vår era och vårt arbete kommer att bedömas och vitsordas i framtiden.