Republikens presidents Tarja Halonens tal vid öppnandet av den 172:a försvarskursen den 24 januari 2005

Trygghet är ett grundläggande behov hos människan. Uppfattningen om hoten mot våra liv och vårt samhälle förändras med tiden. Säkerheten uppfattas allt tydligare som en stor helhet. I fråga om den militära beredskapen har tyngdpunkten under de senaste åren flyttats från traditionell krigföring till hantering av kriser som uppstår av olika orsaker. Inom den internationella krishanteringen gäller ingripandena allt oftare interna kriser i stället för konflikter mellan stater.

Finland är ett stabilt nordiskt samhälle. Ändå kan också vi drabbas av katastrofer som orsakats av människor eller av naturkatastrofer. Förödelsen kan inträffa långt borta, i våra närområden och till och med i vårt eget land.

Ett omfattande internationellt samarbete är nödvändigt för att man skall kunna hantera och lösa olika typer av kriser. Också när det gäller att förebygga kriser är internationellt samarbete viktigt. Demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, ekonomisk stabilitet och social rättvisa är grundläggande förutsättningar för säkerhet i vardagen.

Med detta som utgångspunkt är det också möjligt att skapa förutsättningar för aktionsberedskap i krissituationer. Människors förtroende kan inte byggas upp enbart under kristider, utan det är mycket viktigt att den grund för ömsesidigt förtroende och samarbete som skapas på förhand är så stark att den bär över de exceptionella omständigheter som råder under kristider.

I många fall har byggandet av en modern demokratisk stat förutsatt internationellt samarbete. Civil krishantering är när allt kommer omkring ett ganska nytt begrepp och det är svårt att dra en exakt gräns till exempelvis utvecklingssamarbete och humanitär hjälp. Många tycker att målet för civil krishantering skall vara återställande av så kallade normala förhållanden, men i vissa fall är det nödvändigt att också stödja en utveckling mot demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatprincipen, god förvaltning och ett fungerande medborgarsamhälle i det krisdrabbade området.

För närvarande försöker man också finna fungerande lösningar för samarbetet och arbetsfördelningen mellan militär och civil krishantering.

Jag värdesätter det arbete som försvarskurserna utfört under årtionden. Utvidgning av samarbetsnätverken är ett steg i rätt riktning. Faran för att klassiska krig skall bryta ut har minskat – även om den inte får glömmas bort. Det är trots allt många andra typer av kriser som är sannolikare och det är inte bara försvarsmaktens, utan hela samhällets uppgift att klara av dem och ha beredskap för att hantera dem. Det finns oftast mycket information om olika risker, men för att denna information skall kunna utnyttjas förutsätts effektiva nätverk: omfattande insamling av information, sakkunnig analys och rätt sorts reaktioner.

Försvarskurserna är en succéhistoria. Det finns intresse för kurserna och man har varit nöjd med undervisningen. Trots försvarskursernas omfattande innehåll har det också ansetts nödvändigt att ordna mer specialiserad utbildning. Utbildning som också har som mål att förbättra Finlands och finländarnas säkerhet. De kändaste är antagligen Sitras ledarkurs i ekonomisk politik och social- och hälsovårdsministeriets program för ett bättre Finland, ”Hyvä Suomi 2020”.

***

Statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse till riksdagen 2004 behandlar Finlands ställning i världen och ger klara riktlinjer för Finlands säkerhetspolitik. De centrala principerna kan sammanfattas på följande sätt:

a) Säkerheten bildar en omfattande helhet. Finland och finländarnas säkerhet grundar sig huvudsakligen på andra än militära medel.

b) Vi främjar vår säkerhet genom aktivt medlemskap i Europeiska unionen, genom en konsekvent utrikespolitik, genom att upprätthålla samhällets funktionsförmåga i alla situationer och genom att upprätthålla ett trovärdigt försvar. Alla dessa förfaringssätt behövs.

c) Vår säkerhet och vår välfärd är också beroende av andra länders och folks säkerhet och välfärd. Vi främjar för vår del byggandet av en rättvis och välmående värld.

Redogörelsen har diskuterats flitigt under den gångna hösten och denna vinter. Riksdagen godkände slutligen och till största delen riktlinjerna i regeringens redogörelse. Jag är naturligtvis nöjd över det, eftersom jag i egenskap av president deltog i beredningen av redogörelsen.

I den säkerhetspolitiska redogörelsen behandlas också den inre säkerheten och frågekomplex som ansluter till tryggandet av samhällets grundläggande funktioner. Dessa ansluter på ett centralt sätt till vår säkerhetspolitik och dess mål.

Statsrådet godkände hösten 2004 i ett separat beslut ett program för den inre säkerheten. I programmet definieras målbilden för den inre säkerheten fram till år 2015 på följande sätt:

”Finland är Europas säkraste land. Garantin för säkerheten är en väl fungerande offentlig sektor, vars verksamhet fokuserar på förebyggande arbete. Högklassiga tjänster som svarar mot människornas förväntningar på inre säkerhet tryggas genom samarbete mellan myndigheterna samt genom partnerskap med intressegrupper och den privata sektorn.”

Också här betonas en bred och helhetsinriktad uppfattning av säkerheten. Säkerheten utgår från enkla ting i vardagen. Under kursen kommer ni också att få bekanta er grundligt med de olika förvaltningsområdenas insatser för främjandet av Finlands och finländarnas säkerhet och välfärd.

***

Förutom att Finland aktivt har utvecklat den egna säkerheten har landet också deltagit aktivt i utvecklandet av internationellt samarbete och internationell krishantering. Den militära krishanteringen har fått mest uppmärksamhet, men till all lycka har man under de senaste åren bättre än tidigare insett den civila krishanteringens betydelse.

I april 1996 betonade jag i en artikel som jag skrev tillsammans med Sveriges dåvarande utrikesminister Lena Hjelm-Wallen behovet av att utveckla en helhetsinriktad krishanteringsförmåga inom Europeiska unionen. I artikeln konstaterade vi bl.a. följande:

Den nya situationen kräver enligt vår mening en ny och mer omfattande syn på säkerheten. Enligt den skapas förutsättningarna för förebyggande av konflikter och en hållbar fred och säkerhet i allt högre grad med demokratiska, politiska och ekonomiska medel. Men den nya situationen kräver också att det finns beredskap att använda fredsbevarande styrkor i situationer där konflikter inte kan förhindras utan utvecklas till akuta kriser.

Finlands och Sveriges initiativ till att införa de så kallade Petersbergsuppgifterna som mål för säkerhetspolitiken bidrog till att en fungerande kompromiss mellan medlemsstaternas olika tänkesätt nåddes i EU. För undvikande av missförstånd är det kanske skäl att understryka att åsiktsfördelningen inte följde indelningen i NATO-länder och icke NATO-länder.

Den civila och den militära krishanteringen i Europeiska unionen har genomgått en snabbt utveckling från och med 1996. Till prioriterade områden inom den civila krishanteringen har unionen utsett polis, rättsstat, civilförvaltning och räddningstjänst. Utvecklandet av den civila krishanteringen pågår hela tiden. För närvarande är utvecklandet av en snabb beredskap för civil krishantering aktuellt. Finland deltar aktivt i detta arbete som har som mål att skapa nationella och övernationella civila beredskapsgrupper. Vi har också ansett att det är särskilt viktigt att unionens resurser för militär och civil krishantering samordnas. Det förbättrar också unionens förmåga att handla i situationer som t.ex. tsunami-katastrofen i Asien.

Man kan ärligt konstatera att Finland är en stormakt när det gäller fredsbevarande. Deltagandet i internationell militär krishantering utgör en viktig del av vår säkerhetspolitik. Vi har tagit del i internationella fredsbevarande operationer allt sedan 1956.

Genom att delta i internationell krishantering främjar vi såväl internationell fred som utvecklandet och stärkandet av vårt eget försvar. En liten nations säkerhet är beroende av den globala stabiliteten och säkerheten.

Europeiska unionens beslut om stridande förband, s.k. snabbinsatsstyrkor för krishantering, svarar på nya behov inom den fredsbevarande verksamheten och krishanteringen. Finland kommer att delta i två snabbinsatsstyrkor för krishantering. Våra samarbetspartners är Sverige och Norge samt Tyskland och Nederländerna.

Snabbinsatsverksamheten ersätter inte en långsiktigare fredsbevarande verksamhet, återuppbyggnad av samhällen och biståndsverksamhet. Det har vi många erfarenheter av.

För att våra fredsbevarare skall kunna delta i internationell krishantering krävs alltid att Finland självt fattar beslut om en krisinsats. Enligt vår gällande lagstiftning förutsätts dessutom att operationen inleds med stöd av ett bemyndigande från FN eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Detta är viktigt, eftersom FN:s säkerhetsråd bär det primära ansvaret för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, och endast säkerhetsrådet kan sanktionera användandet av maktmedel i annat syfte än självförsvar. Det är skäl att hålla denna princip inom internationell rätt omsorgsfullt i minnet när lagen om fredsbevarande verksamhet revideras.

***

Den förödelse som flodvågen i Asien orsakade berör hela världen – denna vår värld, som verkligen är gemensam för oss alla.

Flodvågskatastrofen visade också tydligt behovet av internationella varningssystem och kunnande i civil krishantering. En förstärkning av samarbetet mellan olika myndigheter är viktigt både nationellt och internationellt. I bägge fallen är det fråga om både vilja och ökade ekonomiska resurser.

Ni kommer att se, uppleva och lära er mycket under den 172:a riksomfattande försvarskursen. Till traditionen hör att ni kommer att få fatta beslut i svåra frågor. Förhoppningsvis hinner ni också under kursen tänka på hur det skulle vara att hamna mitt in i en internationell katastrof och vad ni då skulle vänta att skulle göras för er och era närmaste. För det är människor det handlar om.

Jag önskar er en bra och givande kurs.