Tal hållet av republikens president Tarja Halonen vid Samfundet Finland-Rysslands 60-årsfest 16.10.2004

Ett talesätt säger att jorden är en stor by och att byn rymmer en hel värld. För att vi skall kunna leva i sämja måste vi lära känna varandra och följa gemensamma regler.

Vänsällskap, t.ex. Samfundet Finland-Ryssland som nu fyller 60 år, förmedlar information om andra länder och kulturer. Det är alltid viktigt att det finns brobyggare av detta slag.

Brobryggare är särskilt viktiga nu i globaliseringens tidevarv. Vi får snabbt kännedom om sådant som händer långt borta, ofta skrämmande tilldragelser, och samtidigt känns det som om våra möjligheter att kontrollera våra egna liv glider oss ur händerna. Därför är det nödvändigt att skapa allt effektivare samarbets- och förtroendenätverk.

Också i dag innebär grannländerna något alldeles särskilt. Finland och Ryssland är olika, men det finns en omedelbar kontaktyta länderna emellan. Kontaktytan mellan Finland och Ryssland är mycket mer än en 1 340 kilometer lång gemensam gräns. Den utgörs framför allt av våra folks årtusendelånga gemensamma historia. Vi känner varandra bättre än många andra, men vi kunde veta mycket mer om varandra och i stället tro mindre.

Samfundet Finland-Ryssland har en utmanande uppgift i att väcka och upprätthålla i synnerhet ungas intresse för vår östra granne. Vi finländare är allvarliga och förhåller oss kritiskt såväl till oss själva som till andra. Jag vågar dock påstå att vi också är pålitliga partners när vi en gång öppnat oss.

Under det gångna decenniet har umgänget mellan våra folk blivit allt livligare på alla livsområden. Denna positiva utveckling har också fört med sig nya utmaningar. Det trägna vardagsknoget har gett gott resultat, eftersom de politiska förbindelserna mellan Finland och Ryssland är utmärkta. Det ekonomiska umgänget mellan våra länder har nått en verkligt hög nivå och fortsätter att växa.

Finlands medlemskap i Europeiska unionen har öppnat nya möjligheter till bilateralt samarbete och samtidigt fört hela EU-familjen närmare Ryssland. Ryssarnas snabbt växande intresse för Tyskland, Frankrike och många andra EU-länder är likaså ett faktum. Men Finland vill inte enbart vara en port, en s.k. gateway, utan en partner i sig.

Vad bör göras för att detta umgänge och denna ömsesidiga kännedom och vänskap mellan finländare och ryssar skall öka och blomstra? Eftersom våra båda nationalspråk finska och svenska är små språk är vi tvungna att utöver dem lära oss åtminstone ett språk till. Detta har i praktiken lett till att engelskan fått en dominerande ställning både hos oss och hos andra. För att kunna dra maximal nytta och njuta av kulturrikedomen får vi inte nöja oss med detta.

Vi måste finna metoder att öka intresset också för det ryska språket, både när det gäller de ungas utbildning och, i synnerhet, vuxenutbildningen. Det finns ett växande behov av kunskaper i ryska och dessa kunskaper öppnar en dörr till en rik kultur som under århundradenas lopp i hög grad också har influerat finskheten.

Samarbetet mellan våra länders universitet, högskolor, andra läroanstalter och samfund bör stärkas, och man bör finna nya metoder för att kunna fördjupa den bild som i synnerhet de unga har av grannlandet. Sitra inledde och genomförde under ett par års tid projektet ”Tulevaisuuden tekijät”, inom vilket unga ryska inflytelserika personer bekantade sig med det finländska samhället. Detta nyttiga projekt förtjänar att få en fortsättning.

Målet med Finlands närområdessamarbete är att främja invånarnas välmående och skapa förutsättningar för ett mångsidigt samarbete mellan medborgare och företag. I dessa projekt, som ofta genomförs inom social- och hälsovårdssektorn och riktar sig till barn och unga, har Samfundet Finland-Ryssland och dess olika avdelningar aktiverat sig på ett berömvärt sätt.

Vår gemensamma miljö och värnandet om den intresserar medborgarna i båda länderna. Jag har till min glädje noterat att den ryska regeringen har godkänt Kyotoavtalet och jag hoppas att dumans ratificering av avtalet framskrider snabbt.

De två partnerskapsavtalen gällande EU:s nordliga dimension fokuserar på ökat miljösamarbete och ökad välfärd. Miljöpartnerskapet har fått en bra start och dess mest centrala projekt är förnyandet av S:t Petersburgs sydvästra reningsverk för avloppsvatten, ett arbete som påbörjades i mars i fjol. Jag tror att praktiska projekt av det här slaget ökar människornas förtroende för genuint samarbete.

De miljontals ryssar och finländare som besöker grannlandet strävar efter samma personliga erfarenhet. I fjol passerades gränsen mellan Finland och Ryssland 6 miljoner gånger. Det ankommer på statsmakten att snabbt och tryggt klara av formaliteterna i anslutning till gränsöverskridningen, men den atmosfär som gästen upplever är något som vi alla bidrar till.

Samfundet Finland-Rysslands insats i detta arbete har varit oersättligt. Jag vill med anledning av detta vänskapsarbete framföra mitt hjärtliga tack till Samfundet Finland-Ryssland och önska samfundet lycka till också i fortsättningen.