Republikens president Tarja Halonens tal vid öppnandet av riksmötet 5.2.2002

Vi har samlats för att öppna den pågående valperiodens sista riksmöte. Riksdagsvalet i mars nästa år kommer antagligen att påverka arbetet. Majoriteten av de nuvarande riksdagsledamöterna försöker förnya sina mandat, och dessutom har många nya kandidater redan signalerat intresse. Envar, både här i huset och utanför det, får vara inställda på att deras förehavanden tilldrar sig större intresse än normalt.

En mängd ärenden väntar på att bli behandlade, och vissa av dem är mycket krävande. Men den här riksdagen har ju redan vanan inne. Till det förra riksmötet avläts 247 regeringspropositioner. Riksdagen gav för sin del 147 svar. Listan över behandlade ärenden var lång: den omfattade allt från statsrådets redogörelser till statsbudgeten, och omfattade naturligtvis också ett mycket digert lagstiftningsarbete. Uppgiften är allt annat än lätt. Jag vill här nämna de svårigheter som är förknippade med t.ex. skapandet av en sådan vanlig lagstiftning på straffrättens och civilrättens område som i dagens snabbt föränderliga värld håller, inte bara från en valperiod till en annan, utan också från en generation till en annan. Ett annat bra exempel på långsiktiga lösningar är en eventuell utbyggnad av kärnkraften, ett tema som i vår kommer att vara föremål för stort intresse både nationellt och internationellt.

Vi finländare reser numera allt oftare utomlands för längre eller kortare tider. På motsvarande sätt finner många utlänningar vägen till oss. Jag har ofta talat om demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Med anledning av det som nyligen inträffat har jag blivit om möjligt ännu mer övertygad om hur viktigt det är att man då olika kulturer möts kan identifiera sin egen situation och samtidigt värdesätta andra. Behovet av gemensamma moralkoder är verkligen stort.

Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna och de människorättsavtal som baserar sig på deklarationen är, enligt vad folken själva uppger, exempel på moralkoder. Avtalen, och allra minst tillämpningen av dem är inte perfekta, men de bildar den bästa till buds stående ramen. Globaliseringsutvecklingen kommer att fortgå. Det är bra att WTO-förhandlingarna har startat igen, och likaså kan man välkomna resultaten från mötet i Doha. Den liberaliserade handeln och globaliseringen har fört mycket gott med sig, men samtidigt går det inte att förneka att utvecklingen också har haft vissa negativa följder. Det behövs människor som förespråkar social rättvisa och som pekar på behovet av miljöhänsyn. Det gläder mig att statsministern har meddelat att regeringen redan denna vår kommer att försöka enas om tidtabellen för en höjning av anslagen för utvecklingssamarbetet till den nivå på 0,7 procent av bruttonationalprodukten som FN rekommenderar. Förenta Nationerna och dess specialorgan behöver vårt stöd för stärkandet av globaliseringen på det mänskliga planet.

De finländska företagen har gjort väl ifrån sig i den internationella konkurrensen. Enligt många bedömningar anses vårt land ha ett mycket företagsvänligt klimat. När man diskuterar beskattningen är det skäl att minnas till vad dessa gemensamma medel behövs. Det handlar om att ta hand om människor i dag, men också om en investering i morgondagen. Utbildning, hälsovård och hjälp av närstående i svårigheter innebär både ett stöd för dessa människor och en investering i kunnande samt samhällelig stabilitet. Också de här elementen är konkurrensfaktorer.

Utvidgningen av Europeiska unionen är, förutsatt att den sker på rätt sätt, ägnad att stabilisera situationen i vår världsdel. Riksdagen ratificerade i december de ändringar i Europeiska unionens grundfördrag som EU:s regeringskonferens hade godkänt året innan. Också EU har kommit att präglas av en ständigt pågående förändringsprocess. Den process som tar sikte på en ny regeringskonferens har redan satt igång. I mars inleder det konvent som skall dryfta EU:s framtid sitt arbete.

Konventet förväntas lägga fram förslag om hur unionen skall utvecklas i framtiden. De största utmaningarna har ansetts gälla frågor kring utvecklandet av den utvidgade unionens beslutsprocedurer och stärkandet av unionens demokratiska strukturer. För att kunna producera äkta tilläggsvärde måste unionen koncentrera sig på de frågor som är mest väsentliga ur medborgarnas perspektiv och vara kapabel att fatta sådana beslut som kan verkställas.

Av många viktiga frågor vill jag särskilt nämna stärkandet av medborgarnas grundläggande rättigheter. Konventet erbjuder en lämplig möjlighet att bedöma den stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs i Nice och även att granska vilken ställning Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har i unionens verksamhet. Jag anser att det förslag som Finland lade fram redan vid den förra regeringskonferensen och som gäller Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna alltjämt är både motiverat och aktuellt.

För första gången kan representanter för de enskilda parlamenten delta direkt i förberedandet av regeringskonferensen på EU-nivå. I Finland har medborgardebatten redan pågått ganska länge, både på Internet och på mer traditionella arenor. Jag tror ändå att riksdagsledamöterna mot bakgrunden av sitt eget arbete borde ha speciellt goda möjligheter att föra in en vardaglig synvinkel på det arbete som berör Europas framtid.

Europas framtid är mångkulturell. Samtidigt måste den vara fast förankrad i demokratin, de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och principen om social rättvisa. Flyttningsrörelsen inom unionen och från tredje länder till unionens medlemsländer kommer att fortsätta. Redan vid toppmötet i Tammerfors fattades beslut om att gemensamma regler måste skapas för invandringen.

När det gäller anpassningen till den nya miljön är det oerhört viktigt att invandrarna lär sig landets språk. Vi måste satsa mera resurser på att de som kommit till Finland lär sig antingen finska eller svenska. De bristfälliga språkkunskaperna har varit en av huvudorsakerna till svårigheterna att sysselsätta invandrare.

Även om invandrarna skall stöttas genom olika s.k. integrationsfrämjande insatser då det gäller anpassningen till det finska samhället innebär detta inte att de skall behöva glömma sin bakgrund och sin kultur. Tvärtom. En levande anpassning berikar både invandrarnas och den ursprungliga befolkningens kultur.

Tyvärr är misshandel av kvinnor, till och med dråp, vardag också i Finland. Detta är den mest extrema formen av underkuvande av kvinnor. Dåd av denna typ får inte accepteras under några som helst omständigheter och inte heller under någon kulturs täckmantel. Under de senaste åren har framsteg gjorts när det gäller att förebygga våld mot kvinnor. Men mycket återstår att göra. Lagstiftningen erbjuder fasta ramar, men det är också oerhört viktigt att påverka de allmänna värderingarna. Det arbetet förutsätter att uppfattningen om såväl kvinnornas som männens roll förändras.

Människans trygghet har under det gångna året också annars varit föremål för vår uppmärksamhet. Statsrådet gav i slutet av våren 2001 en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse till riksdagen. I redogörelsen behandlade man på ett mångsidigt sätt Finlands ställning i den föränderliga världen samt behoven av att utveckla vårt nationella försvar.

Statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelses ingående behandling i riksdagens utskott och plenum utgör en förtjänstfull helhet, som ger god vägkost för att stärka vår säkerhetspolitiska ställning och utveckla försvaret. Följande redogörelse skall, enligt befintliga beslut, ges år 2004. Vi måste givetvis hela tiden påverka vår verksamhetsmiljö och se till att våra egna beslut är tidsenliga. Jag tror ändå att vi har en bra säkerhetspolitisk grundlösning.

Våra utgångspunkter är i fråga om försvaret allmän värnplikt, ett territoriellt försvar och landets totalförsvar. Jag vill betona att vi, även om vår försvarsmakts uppgift uttryckligen är att försvara Finland, också har ett internationellt ansvar att bära. Våra fredsbevarande styrkor har fått mycket beröm. De egentliga uppgifterna i samband med olika operationer har utförts väl, och dessutom har vi av tradition försökt underlätta också den lokala befolkningens vardag. Det är ingen överraskning att man inom det internationella krishanteringssamarbetet i allt större utsträckning efterlyser finländska styrkor i uttryckligen CIMIC-verksamheten.

Den nyaste uppgiften för våra fredsbevarare är att medverka i den internationella säkerhets- och hjälpoperationen i Afghanistan. Genom att delta i internationella aktioner utvecklas också yrkesskickligheten hos försvarsmaktens stampersonal och reservisternas beredskap, vilket i sin tur bidrar till att stärka också vårt nationella försvar. Riksdagens snabba agerande innebar att de finska styrkorna kunde inleda sin uppgift helt enligt tidtabell. Jag vill i detta sammanhang tacka för att så kunde ske.

Under det gångna året har det ibland också uppstått en del kvistiga situationer i mitt samarbete med riksdagen. Tillämpningen av nya och gamla bestämmelser i lag ger utrymme för tolkningsmöjligheter. Vår nya grundlag har ändå redan i det här skedet visat sig fungera. Det är därför av allra största vikt att den samarbetsanda som grundlagen förutsätter kan bevaras. Efter nästa års val bildas en ny regering i vårt land utgående från den nya grundlagens bestämmelser. Envar har antagligen redan nu börjat reflektera över hur frågan skall skötas i praktiken.

Riksdagen är företrädare för Finlands folk. Riksdagsledamöterna har många viktiga nationella uppgifter och, i allt högre grad, betydelsefulla internationella uppdrag. Det interparlamentariska samarbetet kompletteras av att många internationella organisationer och sammanslutningar - såsom Nordiska rådet, Europarådet och OSSE - har sin parlamentariska dimension. Också inom EU spelar de nationella parlamentens samarbete en viktig roll. De finländska riksdagsledamöterna är uppskattade samarbetspartners. Jag hoppas att också denna del av ert arbete skall vinna allt större respekt.

Denna riksdag inleder nu det sista riksmötet i just denna sammansättning. Jag tackar er, ärade Talman, och alla riksdagsledamöter, för ett utmärkt samarbete samt förklarar 2002 års riksmöte öppnat.