Tal av republikens president Tarja Halonen vid FN:s ekonomiska och sociala råds möte på hög nivå 30.6.2005

Det är en stor ära för mig att vara här. Det här mötet är en viktig del av den process som syftar till att utvärdera hur väl man har kunnat förverkliga de principer och infria de löften som antogs under Millennietoppmötet och övriga konferenser och toppmöten som FN hållit på 1990- och 2000-talet. Mötet är en viktig tilldragelse inför beredningen av FN:s toppmöte i september.

I sin rapport "In Larger Freedom" har generalsekreterare Kofi Annan utgått från ett brett säkerhetsbegrepp, dvs. en helhet som omfattar utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter. Detta betraktelsesätt och denna helhetsbetonade politik med siktet inställt på en positiv utvecklingsspiral framhäver ytterligare ECOSOC:s roll och ansvar när det gäller att bygga framtiden. Det ekonomiska och sociala rådet måste spela sin roll till fullo och ta sitt ansvar. Den pågående processen bjuder på en möjlighet som inte får gå förlorad.

Jag är nöjd över att man har gjort framsteg när det gäller att uppnå de mål och ambitioner som man gemensamt kommit överens om under FN:s konferenser och toppmöten. Mycket återstår dock att göra i ett flertal frågor som är centrala med tanke på utvecklingen. Befolkningspolitiska riskfaktorer, smittsamma sjukdomar och epidemier förutsätter betydligt mer kraftfulla tag än vad som görs i dag. Den specialsession under temat HIV/AIDS som FN nyligen höll var till denna del synnerligen tydlig i sitt budskap.

Kvinnorna befinner sig inte i minoritet i världen, utan i majoritet. Vi har inte råd att låta bli att använda denna resurs. Mycket återstår att göra för att rekommendationerna i slutdokumentet från Pekingkonferensen skall förverkligas. Kvinnornas rättigheter, förebyggandet av våld mot kvinnor och främjandet av jämställdhet mellan könen är centrala frågor i arbetet för mänskliga rättigheter och utveckling. Fattigdomen har ofta en kvinnas ansikte, och om inte kvinnornas ställning förbättras kan vi inte heller minska fattigdomen. Att göra jämställdhetsfrågor till en huvudriktning i all verksamhet – också inom FN:s verksamhet – är fortsättningsvis en mycket aktuell målsättning.

***

Främjandet av utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter stärker möjligheterna till en mer rättvis och hållbar globalisering. Effekten går också i den motsatta riktningen. Med hjälp av en mer effektiv kontroll av globaliseringen och rättvisare regler kan vi använda globaliseringen som redskap för att nå FN:s millenniemål.

Globaliseringen kan, och bör, förnyas. Detta var också en utgångspunkt för arbetet i ILO:s världskommission för globaliseringens sociala dimension, där jag och Tanzanias president Benjamin Mkapa fungerade som ordförande.

Begreppet "den sociala dimensionen" har nu slagit igenom globalt. FN:s generalförsamling godkände i december enhälligt den resolution som Finland och Tanzania tagit initiativ till och genom vilken rapporten ”En rättvis globalisering – att skapa möjligheter för alla” antogs som ett grunddokument inför FN:s toppmöte i september. Naturligtvis har också ILO och många andra FN-organisationer och regionala organisationer tagit upp rapportens rekommendationer till behandling. Vår kommissions rekommendationer har införlivats i det globaliseringsarbete som godkänts av Afrikanska unionen. EU har, senast i slutsatserna från Europeiska rådet i juni, betonat vikten av globaliseringens sociala dimension. Jag tror att vår rapport håller på att bli en del av den process genom vilken globaliseringen blir rättvis och skapar möjligheter för alla. Jag hoppas också att höstens FN-toppmöte kunde tilldelas ett konkret innehåll ur världskommissionens rapport.

Om de utvecklingsmål som ställdes i millenniedeklarationen förverkligas effektivt blir det lättare för utvecklingsländerna att bli delaktiga i globaliseringsutvecklingen. Nationalstaten är fortfarande den viktigaste aktören i globaliseringen. Parallellt med staternas verksamhet och det nationella ansvaret innehar en effektiv multilateralism och multilateralt överenskomna regler en central position i strävan efter att minimera globaliseringens skadeverkningar. Man bör även tydligare lyfta fram företagens ansvar i globaliseringsutvecklingen.

De mål som å ena sidan ställts av internationella mellanstatliga institutioner, å andra sidan av aktörer inom medborgarorganisationerna och den privata sektorn har närmat sig varandra. Vår gemensamma målsättning är att utplåna fattigdomen och åtgärda bristerna i fråga om ekonomisk jämlikhet. När det gäller samarbetsmetoderna och eliminerandet av överlappningar finns det dock en hel del som kan förbättras. Det här är utgående från ECOSOC:s mandat en bestående utmaning för rådet.

I de förhandlingar om utvecklingsfinansieringen som nyligen avslutades kunde vi återigen ta ett steg framåt. En konsekvent verksamhet är en förutsättning för samarbete på alla nivåer. Det är viktigt att öka de ekonomiska satsningarna på utvecklingssamarbetet, men det behövs också andra åtgärder för att utvecklingsländernas ekonomi skall kunna stärkas.

Det internationella samfundet har också allt tydligare gett uttryck för sin beredskap att stödja uppnåendet av en lösning på utvecklingsländernas skuldproblem. Det beslut som de ledande industriländerna nyligen fattade om att efterskänka de allra fattigaste och kraftigt skuldsatta ländernas skulder är ett betydande framsteg, och jag önskar att andra följer exemplet. Även Finland är redo att för sin del stödja ett verkställande av beslutet.

För att en nations utveckling skall vara hållbar måste den kunna växa självständigt, stå stadigt på egna ben. En stark demokratisk rättsstat som visar respekt för de mänskliga rättigheterna och som kännetecknas av en god förvaltning och social rättvisa skapar också grund för ekonomisk företagsamhet bland människorna.

Människornas – i synnerhet de ungas – dröm om att försörja sig själv och sin familj med ett ordentligt arbete går fortfarande alldeles för sällan i uppfyllelse. Vi har fortfarande inte lyckats lyfta fram sysselsättningen som ett globalt mål jämsides med den ekonomiska tillväxten. Främjandet av sysselsättningen har nämnts i många internationella organisationers stadgor, men sysselsättningen kommer dock alltför ofta i andra hand i den vardagliga verksamheten. Vi behöver mer forskning för att reda ut globaliseringens sysselsättningseffekter och politisk vilja för att förbättra sysselsättningen. Även människornas fria rörlighet över gränserna bör uppmärksammas.

Endast stater och områden med tillräcklig ekonomisk kapacitet förmår bedriva en ekonomisk verksamhet och uppnå ett utbyte som gagnar utvecklingen. Därför måste de ekonomipolitiska och handelspolitiska systemen gå utvecklingsländerna till mötes, särskilt i fråga om de minst utvecklade länderna. Jordbrukssektorn och textilbranschen spelar i detta avseende en central roll.

En hållbar utveckling, miljöfrågorna inbegripet, måste ännu tydligare tas in som en bestående del av de nationella och internationella utvecklingsprogrammen. Det är viktigt att komma ihåg att de viktigaste förutsättningarna för utplånande av fattigdomen fortfarande är att tillgodose behovet av rent vatten, tillräcklig näring och skapliga boende- och arbetsförhållanden. Även klimatförändringarna har allvarliga samhälleliga verkningar. I skötseln av globala miljöfrågor behövs ett starkt FN. Jag anser det vara mycket viktigt att vi i höst kan fatta beslut om att inleda förhandlingar om inrättande av en miljöorganisation inom FN.

***

Det ekonomiska och sociala rådets arbete bör nu utvecklas som en del av den reform som FN-systemet i stort genomgår. Även om reformen kring säkerhetsrådet har fått den största uppmärksamheten får andra viktiga frågor inte hamna i skymundan. ECOSOC måste modigt ta tag i problemen i de länder som drabbats av kriser och fattigdom. Rådet måste fördomsfritt granska sin egen verksamhet och vara öppet för moderniseringar. Detta är nödvändigt för att ECOSOC skall återfå den status som det tilldelats i FN-stadgan och för att rådet skall kunna inta sin roll i uppnåendet av en omfattande säkerhet och en bred utvecklingsagenda.

Rådet har en viktig roll i främjandet av den globala dialogen och partnerskapen. Det här förutsätter att samarbetet intensifieras ytterligare, såväl med Bretton Woods-systemets institutioner och Världshandelsorganisationen (WTO) som med aktörerna i medborgarsamhället och inom den privata sektorn. Rådet måste dock samtidigt effektivisera styrningen av den verksamhet som FN:s operativa organisationer bedriver, detta för att överlappningar skall kunna elimineras och bruket av de tillgängliga, ofta begränsade, resurserna skall kunna optimeras.

Jag välkomnar generalsekreterarens förslag om att tillsätta en kommission för fredsbyggandet. Detta är också EU:s gemensamma ståndpunkt. Det är viktigt att FN effektivare än i dag skall kunna stödja krisdrabbade staters övergång till fred och samhällsuppbyggnad. I det här arbetet behövs ledning av såväl säkerhetsrådet som ECOSOC.

***

Jag anser det vara mycket viktigt att Europeiska unionen och andra regionala organisationer aktivt deltar i globaliseringen, i att försvara globaliseringens resultat och i att rätta till de snedvridna effekter som den gett upphov till. I slutsatserna från unionens toppmöte i juni bekräftas att det möte där Millennieevenemanget granskas är viktigt för oss européer och att vi förväntar oss mycket av det.

Europeiska rådet upprepade också sitt kraftiga stöd för en effektiv multilateralism och en modernisering av FN som institution. EU har också för sin egen del beslutat att öka det offentliga utvecklingsbiståndet och satt upp klara siffermål för det ökade biståndet. Vi önskar att andra utvecklade stater utan större dröjsmål skall svara på den här utmaningen så effektivt som möjligt.

När Finland om cirka ett år tar emot ordförandeskapet i Europeiska unionen kommer FN:s och millennieevenemangets mål att utgöra en viktig del av vårt arbete. En av de första frågor som tas upp under vår ordförandeskapsperiod kommer att vara koordineringen av samarbetet mellan EU-länderna i FN:s ekonomiska och sociala råd. När det gäller förnyandet av rådet har vi traditioner från vår föregående ordförandeskapsperiod i ECOSOC. Också av denna orsak uppskattar jag möjligheten att närvara vid det här mötet.

Jag önskar er all framgång i ert svåra och utmanande arbete. Låt höstens toppmöte bli en framstegsvänlig och resultatrik erfarenhet för oss alla, och för Förenta Nationerna. Låt oss handla tillsammans för att målen skall bli verklighet. Höstens toppmöte är en fortsättning på Millennietoppmötet år 2000 – en process mot en tryggare och mer jämlik värld för oss själva och för våra barn.