Republikens presidents Tarja Halonens tal vid Helsingfors universitets studentkårs 135:e årsfest 26.11.2003

Ärade medlemmar av Helsingfors universitets studentkår, bästa festdeltagare,

Det är en glädje och en ära att få delta i vår anrika studentkårs årsfest. Med sina 135 år är Helsingfors universitets studentkår Finlands äldsta och även största studentkår. Den verkar även i dag aktivt för att främja de studerandes intressen och utgör därmed en del av det finska välfärdssamhället.

Genom tiderna har vi finländare förenats av en strävan att bygga vårt liv i fred, som ett fritt folk och på våra egna villkor. Detta betyder dock inte att vi vill isolera oss. Vi vet att arbetet med att bygga en bättre värld börjar hemma och att ett tryggare Finland skapas även på den internationella arenan.

Trygghet innebär framför allt trygghet i det dagliga livet. Arbetsplatsen, skolan, hälsovården, barndagvården, pensionen, upplysta och sandade gator, studieplatsen, räddningsväsendet, polisen och många andra faktorer ger trygghet i vardagen.

Också tryggheten i vardagen bygger dock på demokrati och de mänskliga rättigheterna samt respekt för rättsstatsprincipen. Människorna måste själva få besluta om sina egna angelägenheter; alla människor har redan från födseln rättigheter som inte får tas ifrån dem. Människorna måste kunna lita på att beslut i ärenden som gäller dem inte fattas godtyckligt utan enligt gemensamt accepterade regler.

De hot mot den internationella säkerheten som berör Finland och finländarna är också i allt högre grad av annan än militär karaktär. Föroreningar, naturkatastrofer, smittsamma sjukdomar, illegal invandring, internationell brottslighet och ekonomisk osäkerhet är hot man inte kan värja sig mot genom militär upprustning. Därför strävar vi också efter att främja internationellt umgänge och få till stånd gemensamma avtal i syfte att avvärja gemensamma hot och faror.

Miljöprotokollet från Kyoto, Internationella brottmålsdomstolen, EU:s utvidgning och rättvisa internationella handelsavtal är centrala redskap som främjar internationell – och nationell – säkerhet. Säkerhet skapas i främsta hand av gemensamma åtgärder och regler, inte av att man isolerar sig.

* * *

Finlands säkerhetspolitiska situation är god och stabil. Vår del av världen hotas inte av något storkrig och vi har utmärkta relationer med praktiskt taget alla världens länder. Eftersom de internationella relationerna hela tiden förändras är vi dock tvungna att följa med vår omgivning och aktivt påverka den.

"God grannsämja" är fortfarande en hörnsten i vår internationella verksamhet. Inget land – i synnerhet inte ett relativt litet sådant – som har betydande problem med sina grannländer kan vara en trovärdig internationell aktör. För Finlands del är allt i sin ordning: vårt förhållande till samtliga våra grannländer är bättre än någonsin tidigare under landets självständighet.

Vi deltar aktivt i europeiska samarbetsarrangemang. Av central betydelse för denna verksamhet är vid sidan av Europarådet och OSSE vårt medlemskap i Europeiska unionen. Dessutom har vi en välfungerande samarbetsrelation med NATO.

På global nivå verkar Finland aktivt i FN och dess underorganisationer samt i världshandelsorganisationen och i internationella finansiella institut. Finland har under årtionden deltagit i fredsbevarande operationer under FN:s ledning och landet har gjort betydande insatser i FN:s utvecklingsprogram. FN har varit och förblir för Finland en viktig del av den multilaterala världsordningen. FN:s roll när det gäller främjande av världsfred och global säkerhet är oersättlig.

* * *

Som medlem i Europeiska unionen har Finland förbundit sig att följa den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som har som mål bl.a. att "skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet" samt att "på alla sätt stärka unionens säkerhet." Samtidigt har Finland förbundigt sig att "avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna."

I och med EU-medlemskapet blev Finland ett i politiskt hänseende allierat land. Vi utgör tillsammans med 14 andra EU-länder en mångfasetterad politisk och ekonomisk union. Nästa år har unionen tio nya medlemmar.

För att aktivt kunna främja fred, säkerhet och välfärd krävs av EU förutom politiska och ekonomiska åtgärder förmåga till krishantering både på det civila och det militära området. Finland har aktivt och på ett pragmatiskt sätt deltagit i utvecklandet av EU:s krishanteringsförmåga. Krishanteringsuppgifterna togs på Finlands och Sveriges förslag in i EU:s grundfördrag vid toppmötet i Amsterdam och konkreta mål för EU:s krishanteringsförmåga antogs under vårt ordförandeskap.

För somliga medlemsländer räcker det inte med en utveckling av krishanteringsförmågan, utan de verkar för att göra EU förutom till en politisk union även till en försvarsunion. De bestämmelser som gäller försvar har också ändrats när EU:s grundfördrag har ändrats. Trycket i denna fråga har ökat i år i konventets arbete och under den påföljande regeringskonferensen.

Finland har inte ansett det nödvändigt att EU utvecklas till en försvarsunion. Enligt vår uppfattning finns det inte heller något behov av att i samband med den pågående regeringskonferensen göra några större ändringar i de bestämmelser som gäller EU:s försvar.

Införandet av en gemensam försvarsförpliktelse för EU skulle enligt vår åsikt inte nödvändigtvis stärka säkerheten i Europa eller i Finland.

* * *

Denna höst har i vårt land – främst på mediernas villkor – förts en debatt om ett eventuellt NATO-medlemskap för Finlands del. Att det förs en samhällsdebatt kan i sig vara både önskvärt och nyttigt, även om det inte skulle föreligga något behov av att revidera tidigare ståndpunkter.

NATO intar en viktig roll i Europas säkerhetsarkitektur. Som jag tidigare konstaterade har vi en välfungerande samarbetsrelation med NATO. Vi deltar i fredsbevarande operationer under NATO:s ledning samt i programmet för partnerskap för fred och utvecklar vår militära krishanteringsförmåga enligt kriterier som uppställts av NATO.

Hoten mot Finlands säkerhet och vår säkerhetspolitiska ställning har efter det kalla krigets slut behandlats i de säkerhets- och försvarspolitiska redogörelserna. Både regeringen och riksdagen har varit eniga om att Finland inte haft något behov av att alliera sig militärt.

För Finlands säkerhetspolitiska ställning redogörs på ett genomgripande sätt följande gång i nästa års redogörelse och i samband med behandlingen av redogörelsen i riksdagen. Jag ser ingen orsak att i detta skede komma med några särskilda argument för eller emot ett NATO-medlemskap. Jag vill ändå ta upp vissa grundläggande fakta.

Vi bär alltid själva det primära ansvaret för Finlands försvar, oberoende av om vi är medlemmar i en militär allians eller inte.

Finland står inte inför något säkerhetshot som i sig skulle kräva en omstrukturering av vår grundläggande säkerhetspolitiska modell.

Alla stater har rätt att välja sina egna säkerhetslösningar. Vi beslutar själva om huruvida vi håller oss utanför försvarsallianserna eller strävar efter medlemskap. NATO beslutar givetvis själv huruvida nya medlemmar tas in och när detta i så fall sker. NATO har lovat att även i fortsättningen hålla sina dörrar öppna för nya medlemmar.

Vi följer aktivt utvecklingen i Europa och i världen. Vi fattar dock våra beslut självständigt, utifrån våra egna utgångspunkter. De beslut vi eventuellt fattar har inget direkt samband med de beslut andra länder eventuellt fattar.

Slutsatserna från den pågående regeringskonferensen kan påverka vår säkerhetspolitiska situation och våra beslut när det gäller frågan om huruvida vi fortsätter med eller ändrar på vår politik av militär alliansfrihet. Här finns dock inga automatiska mekanismer.