Republikens president Tarja Halonens tal vid den globala flerspråkighetskongressen ”Bi- and multilingual universities – challenges and future prospects” vid Helsingfors universitet den 1 september 2005

(med reservation för ändringar)

Det gläder mig att se er samlade här i Helsingfors för att utbyta tankar om en mycket viktig angelägenhet. Språket är tankens boning, men också en bro till andra människor.

Att individer och samhällen är flerspråkiga är vanligt i världen. Största delen av FN:s medlemsländer har fler än ett officiellt språk.

Globaliseringen innebär för oss alla nya utmaningar och nya möjligheter. Människor flyttar av olika orsaker mer än tidigare från plats till plats. Flyttarna, och också alla andra människor, ställs alltså inför nya språk. Allt fler människor blir tvungna att både lära sig nya språk och i allt högre grad vårda sitt eget modersmål.

Små barn bestämmer inte själva vilket språk de skall tala. Familjerna måste få korrekt information om flerspråkighet, och samhället skall med sina lösningar respektera individens rätt till sin egen kultur.

Språken bör inte ställas mot varandra: försvarar man sitt modersmål innebär detta inte att man förringar betydelsen av andra språkkunskaper. Mångsidiga kunskaper i modersmålet, både i skrift och tal, är en förutsättning för all slags inlärning på djupet, och också för förståelsen för främmande språk och kulturer. Med kunskaper avser jag här inte bara formella färdigheter, utan också tankens djup och skärpa. På det egna modersmålet kan man ju uttrycka sig grovhugget och ofullständigt och formulera problem på en helt annan nivå än när man använder ett främmande språk. Därför borde också forskare ha möjlighet att arbeta även på sitt eget språk, som ni väl vet.

När man lär sig ett nytt språk har man stöd av språk man redan behärskar. Språkinlärningen sker alltså inte på bekostnad av andra språk, så länge man håller sig inom måttliga gränser. En människa som kan flera språk har också goda möjligheter att lära sig bedöma saker och ting på ett mångsidigt sätt, att jämföra språk och kulturer och att känna sig hemma i dem.

* * *

Språket är av avgörande betydelse för hur individen fungerar i samhället. Därför är det viktigt att alla medborgare har möjlighet att använda sitt modersmål på lika villkor. Det bör dock påpekas att de som talar majoritetsspråket, även i samhällen med högkvalitativ lagstiftning och god praxis när det gäller språkfrågor, av demografiska, historiska och politiska orsaker alltid har mer omfattande rättigheter än andra.

Såsom jag redan nämnde flyttar människor och familjer av de mest skilda orsaker från ett land till ett annat. I samband med denna process kan såväl människorna själva som familjerelationerna förändras. Även om det är individen, familjen och gruppen som fattar beslutet om språket spelar det allmänna samhälleliga klimatet och samhällets åtgärder en avgörande roll. Om man t.ex. i barnrådgivningen eller i skolan uppmuntrar användandet av modersmålet är det lättare för individen och familjen att fatta beslut om det första språket än om modersmålets betydelse förringas.

Det dominerande språket tränger alltid in i människans liv, och det är också i stor utsträckning samhället som fastställer villkoren för möjligheterna att använda det egna språket. Forskningen kring invandrarnas språkliga utveckling visar i fråga om invandrarfamiljer att familjemedlemmar i andra eller tredje generation, även då de språkliga förhållandena är goda och utbildningen på modersmålet eller modersmålsundervisningen ordnats väl, ofta byter till majoritetsspråket. I sista hand är det alltid fråga om en växelverkan mellan individen och den sociala gemenskapen.

Besluten gällande språket fattas i vardagen: i skolgången, arbetslivet, hobbyverksamheten och vänkretsen. Dessa beslut berör oss alla.

* * *

Jag är övertygad om att ni under dessa dagar kommer att få ta del av flera exempel på hur språkfrågan hanterats här i Finland, i de europeiska länderna och också utanför Europas gränser.

Hos oss i Finland har språkfrågan alltid varit föremål för mycket stort intresse. Förutom de två officiella språken, finska och svenska, skyddas genom grundlagen också samiskan, romanin och teckenspråket. I dag talas i Finland fler än 100 språk. I ett flerspråkigt samhälle ökar det genuina intresset för olika språk. När man värnar om de första språken blir detta en rikedom för Finland såväl på det mentala och intellektuella som på det materiella planet. Å andra sidan är finskan och svenskan med europeiskt mått mätt mindre använda språk. Därför välkomnar vi Europeiska unionens intresse för ett mångkulturellt Europa.

För min egen del vill jag önska kongressen all framgång. Vi behöver alla ert kunnande.