Republikens presidents tal vid galamiddag i Kungliga Slottet den 25.10.2000

(med reservation för ändringar)

Det har blivit tradition att en nytillträdd president i Finland så snart det är möjligt gör ett besök i Norge. På mina egna, min make Pentti Arajärvis och de medföljande finländarnas vägnar vill jag framföra ett varmt tack för inbjudan och för det mångsidiga och intressanta programmet. Det varma mottagandet vi fått visar att förhållandet mellan våra länder är mycket gott.

Genom historien har omständigheterna och förhållandet till den övriga världen utgjort en utmaning för Finland och Norge. Fastän våra vägar ibland har löpt i skilda banor under självständighetstiden, har det gemensamma nordiska arvet hållit oss samman. Särskilt under det kalla kriget var det nordiska samarbetet av avgörande betydelse för Finland.

Det nordiska samarbetet gav oss ett ankarfäste och fick en säkerhetspolitisk innebörd - trots att den militära säkerheten uteslutits ur det officiella samarbetet. Detta samarbete åtnjöt ett nästan odelat stöd hos ett folk som till traditioner och tänkesätt har en stark nordisk identitet.

Historien har lärt oss hur viktigt samarbete och goda relationer till omvärlden är för freden, välfärden och för mänskornas välbefinnande. Mot denna historiska bakgrund skall man se Finlands europapolitik.

Medlemskap i EU är förpliktigande och genomsyrar samhällslivet på många områden. Genom målmedvetenhet försöker vi dra så stor nytta som möjligt av medlemskapet. Lojalitet ger respekt och inflytande.

Även om Norge och Island står utanför EU är det nordiska politiska samarbetet ännu inte fullt utnyttjat i europapolitiken. Tillsammans har vi genom EU:s nordliga dimension strävat till att öka EU:s insats och engagemang i norr. Med utvidgningen växer EU:s nordliga betydelse ytterligare, vilket också understryker vikten av att folk med likartade värderingar tillsammans strävar till att påverka unionens politik.

Sedan det kalla kriget upphörde har både Finland och Norge varit engagerade i närområdessamarbete. Var för sig och tillsammans har vi stött de baltiska ländernas stabilisering av självständigheten och deras arbete med demokratiska och marknadsekonomiska reformer.

Som goda grannar till Ryssland har vi engagerat oss i Barents- och annat närområdessamarbete. Tillsammans har vi också varit med om att lansera det arktiska samarbetet, för vilket Finland nu övertagit ett samordnande ansvar. I allt detta arbete står vi ännu inför stora gemensamma utmaningar, inte minst då det gäller att främja kärnsäkerhet och minska miljörisker. I detta sammanhang vill jag ge min erkänsla för det engagemang norrmännen visade i det tragiska fallet Kursk.

I det växande internationella samarbetet, både i Europa och globalt, behöver vi i Norden varandra allt mera. När vi vill bevaka våra nationella intressen, som ofta är likartade, och när vi vill att internationella regler skall respektera våra värderingar, når vi längre tillsammans.

Globalisering förknippas alltför ofta endast med handel och ekonomi. Det globala samarbetet berör allt flera områden. Miljön skyddas bäst genom samarbete också på internationell nivå. Också arbetet för mänskliga rättigheter kräver målmedvetet internationellt samarbete.

Vi behöver internationella regler på allt fler områden. Kyotoavtalet avsett att lindra förändringarna i klimatet är en stor utmaning på det nationella planet. Ändå nådde det säkert inte tillräckligt långt och kommer att kräva uppföljning. Det står som exempel för hur internationella överenskommelser behövs för att samordna nationella åtgärder.

Norges insats på den internationella arenan väcker respekt. Norge både vill och kan! Det nyvunna medlemskapet i Förenta Nationernas säkerhetsråd är välförtjänt. Det är en framgång för hela Norden.

Med respekt har vi iakttagit Norges arbete i och för u-länderna och som fredsmäklare i kriser runt om i vår värld. Norge och Finland kompletterar varandra i det internationella samarbetet. Vi kan båda dra nytta av ett ökat utbyte av erfarenheter och kunskaper.

Vi har med stor tillfredsställelse noterat att det finska språket fått en klart förbättrad ställning i de nordligaste länen, fylkena. Det är en rikedom att kunna språk, och den personliga identiteten stärks när man kan känna samhörighet med grannar, med föräldrar och med förfäder. De som kan både norska och finska lever säkert ett rikare liv än om de bara kunde ett av dessa språk. Både Norge och Finland har nytta av att det finns mänskor i Norge som kan finska.

Vi värdesätter högt det fruktbara samarbetet i syfte att bevara och utveckla den samiska kulturen och samernas språk. Arbetet med de samiska frågorna är en fortgående process, där vi inte kan vara framgångsrika utan samarbete.

De okomplicerade och öppna relationerna mellan våra länder kunde vara ett gott föredöme för många andra länder. Vi skall gärna dela med oss av våra erfarenheter.

Ers Majestät,

Får jag föreslå en skål för Er och Er familj och för ett fortsatt brett och resultatrikt samarbete mellan våra länder och folk.