Republikens presidents föredrag i Akureyri, Island 21.9.2000

SAMARBETET I DET ARKTISKA OMRÅDET (med reservation för ändringar)

Det är en stor glädje för mig att få besöka Akureyri - denna nordisländska stad, som blivit alltmera känd som ett kunskapscenter i arktiska och andra nordliga samarbetsfrågor. En särskild källa till glädje är att Akureyri stärkt sin ställning som kreativ miljö i nära samarbete med vår egen motsvarighet - det arktiska centret vid Lapplands universitet i Rovaniemi.

President Olafur Ragnar Grimsson har personligen skapat grunden för samarbetet mellan Akureyri och Rovaniemi genom att lansera konceptet Northern Research Forum i sitt tal vid Lapplands universitet år 1998. Han såg sitt initiativ som en komplettering till det finska initiativet om att etablera ett arktiskt nätverksuniversitet för högre utbildning, som avser att utnyttja de möjligheter modern informationsteknik ger. Denna helhet skapar en god grund för ett fortsatt nära samarbete mellan våra arktiska centra, Akureyri och Rovaniemi.

********

Världen förändras allt snabbare. Vi talar om fenomenet globalisering, som drivs framåt av de företag som idkar internationell handel. Ändå är globaliseringen något mycket mera vittförgrenat än enbart handelsutbyte. Ett gott exempel på det är medborgarorganisationernas världsomspännande samarbetsnätverk.

Det centrala temat vid FN:s Millenniumtoppmöte var globaliseringen. FN är i sin egenskap av en genuint världsomspännande organisation ett synnerligen lämpligt forum för behandling av temat. För oss nordbor är FN särskilt viktigt. Det märks tydligt också på att Island första gången aspirerar på medlemskap i FN:s säkerhetsråd under perioden 2009-2010.

Samtidigt med de globala förändringarna har vår gemensamma kontinent Europa genomgått en radikal omställning, och processen fortgår. Också i detta arbete har Island och Finland sina egna roller att spela. För Finlands del var fjolhöstens EU-ordförandeskap en historisk milstolpe, medan en av höjdpunkterna på Islands aktiva verksamhet är det utmärkt skötta ordförandeskapet för Europarådet, vilket likaså inföll 1999.

Förutom det världsomspännande och det europeiska samarbete som vi bedriver samarbetar vi aktivt också här i Norden. Som känt har de östra och de västra delarna av Norden förenats av ett gemensamt behov av att inrikta det nordiska samarbetets uppmärksamhet på de så kallade randområdena och på samarbetet med tredje länder. I och med det kommunistiska samhällssystemets sönderfall uppstod helt nya samarbetsförutsättningar i Östersjöområdet och Barentsregionen. Finland och Island har aktivt tagit vara på de möjligheter som den förändrade situationen har skapat. Island tvekade inte att ge oss i östra Norden stöd vid tillvaratagandet av de nya möjligheterna. Islands föregångarroll i samband med att de baltiska länderna på nytt blev självständiga kommer att leva länge i dessa små folks minne.

Under det innevarande året har representanter för Island arbetat för att fästa bl.a. de andra nordiska ländernas uppmärksamhet vid det växande behovet av att intensifiera samarbetet med de nordatlantiska länderna och regionerna, särskilt för skydd av den marina miljön. Behovet av ett intensifierat samarbete hänför sig till Islands främsta nationella intressen. Den panel som Nordiska ministerrådet har sammankallat dryftar under ledning av Nordiska Investeringsbanken NIB:s verkställande direktör Jon Sigurdsson bl.a. denna fråga.

Utan att föregripa arbetsgruppens rekommendationer vill jag betona att Finland aktivt stöder Islands ansträngningar för att intensifiera det nordatlantiska samarbetet, också inom ramen för Nordiska ministerrådet. På samma sätt som Island ger oss som representerar Nordens östra delar stöd beträffande antagandet av de östliga utmaningarna vill Finland stöda Island i de atlantiska utmaningarna.

Denna ömsesidighet grundar sig inte enbart på den lojalitet som det nordiska samarbetet förutsätter. Dessa utmaningar - oberoende av väderstreck - har ett nära samband med varandra via sina globala och allmäneuropeiska verkningar.

Finlands initiativ gällande utvecklandet av Europeiska unionens politik i fråga om den nordliga dimensionen kom till som följd av en helhetsbetonad översyn av de nordliga frågorna. Vi såg ett behov av att stärka och effektivera unionens verksamhet i norr i nära samarbete med länderna i området.

Island och Norge uppfattade från första början den strategiska betydelsen av Finlands initiativ och de möjligheter som initiativet öppnar för en utveckling av samarbetet med unionen i de nordliga frågorna. Jag minns hur min förre kollega Halldor Asgrimsson uttryckte sin tillfredsställelse över att den ofta så introverta unionen aktivt inbjöd sina partner att delta i samarbetet under Finlands EU-ordförandeperiod.

Island, som var det dåvarande nordiska ordförandelandet, bidrog aktivt till förberedelserna inför utrikesministerkonferensen om den nordliga dimensionen, i synnerhet inom miljöområdet. Konferensen i Helsingfors skapade en gemensam plattform för samarbetet mellan unionen och partnerländerna. En hållbar utveckling valdes som utgångspunkt för den nordliga dimensionen, och skyddet av den marina miljön utsågs till en central prioritet.

Med stöd av de ordförandeslutsatser som antogs vid konferensen beredde EU under Portugals ledning ett handlingsprogram för den nordliga dimensionen, vilket godkändes vid Europeiska rådet i Feira. Under beredningen rådgjorde kommissionen aktivt med partnerländerna, bland dem Island, vars synpunkter mottogs mycket positivt.

I och med handlingsprogrammet har EU för första gången helhetsbetonat och i detalj tagit ställning till de icke-militära utmaningar som riktas mot Nordeuropa. När handlingsprogrammet för den nordliga dimensionen utarbetades skärskådade medlemsländerna och kommissionen hela Nordeuropa och beslöt gemensamt om de viktigaste målen och de närmaste årens åtgärder för uppnående av dem.

Den nordliga dimensionens miljömål är viktiga för Finland och Island. I dem fästs uppmärksamhet vid en minskning av de hot mot hälsan och miljön som föroreningen av Östersjön och Barents hav innebär, klimatförändringen samt bevarandet av den biologiska mångfalden. Det primära tillvägagångssättet är ett hållbart utnyttjande av naturresurserna.

I samband med skyddet av den marina miljön sträcker sig det område som avses med begreppet EU:s nordliga dimension i väst-östlig riktning från Island till nordvästra Ryssland och i nord-sydlig riktning från Norska havet, Barents hav och Karahavet till Östersjöns sydkust.

I detta sammanhang gäller det dock att hålla i minnet begreppet den nordliga dimensionens arktiska fönster, ett begrepp som myntats på Grönlands initiativ och som dels torde komma att innebära en kanal för en dialog mellan Grönland och Europeiska kommissionen, dels öppnar möjligheter att på ett mera övergripande sätt behandla sådana frågor som anknyter till de nordliga haven. När kommissionens ordförande Romano Prodi i somras besökte Grönland ställde han sig mycket positiv till Grönlands initiativ.

Island har framhållit vikten av det transatlantiska samarbetet inom ramen för den nordliga dimensionen. Under Finlands ordförandeperiod godkändes det nordliga samarbetet som en ny punkt på dagordningen för samarbetet mellan dels unionen och USA, dels unionen och Kanada.

I somras blev alla de tre transatlantiska partnerna klara med sin hemläxa. I och med besluten i Feira kan unionen fördjupa sitt samarbete med USA och Kanada. Unionen hoppas på synergieffekter särskilt i samarbetet inom sektorerna energi, miljö, kärnsäkerhet och hälsa samt vid främjandet av en hållbar utveckling i allmänhet. I det sammanhanget uppmärksammar unionen också urbefolkningens situation.

Regeringen i Kanada beslöt för sin del i juni om sin politik visavi den nordliga dimensionen. I början av augusti meddelade Washington att president Clinton hade undertecknat en av kongressen antagen lag om gränsöverskridande samarbete samt miljösäkerhet i Nordeuropa (Cross-Border Cooperation and Environmental Safety in Northern Europe Act of 2000). Tidpunkten är således nu gynnsam för ett fördjupat transatlantiskt samarbete om de nordliga frågorna.

Om en månad överlämnar USA vid ett ministermöte i det avlägsna Barrow i norra Alaska ordförandeskapet i Arktiska rådet till Finland. För Finland är det arktiska ordförandeskapet ett logiskt steg vidare också då det gäller främjandet av EU:s nordliga dimension.

En av våra första uppgifter som arktisk ordförande blir att inleda samarbetet mellan Arktiska rådet och EU. Handlingsprogrammet för EU:s nordliga dimension skapar goda förutsättningar för detta.

Det är skäl att inleda samarbetet redan vid ministermötet i Barrow. Den gångna sommarens dramatiska nyheter har visat hur viktiga de arktiska frågorna är också för Europeiska unionen. Det öppna vattnet vid Nordpolen har på ett synnerligen visuellt och handgripligt sätt påmint oss om de värsta klimatförändringsscenarierna. Världsnaturfondens (WWF) klimatförändringsrapport har avslöjat hur omskakande förändringarna kan bli för både Islands och Finlands natur.

I Finland drabbar de radikalaste förändringarna särskilt de nordliga områdena - Lappland. Om förutsägelserna i Världsnaturfondens rapport slår in, förlorar Finland största delen av sin arktiska natur inom hundra år. Hela två tredjedelar av Finlands yta kommer då att höra till en annan vegetationszon än den gör i dag.

Finland kan komma att få ett danskt klimat, Island ett skotskt. Förutsägelserna är dock behäftade med en hel del osäkerhet. Ett stort frågetecken är hur den globala uppvärmningen påverkar Golfströmmen, som är avgörande för de nordiska ländernas klimatförhållanden.

Inom ramen för Arktiska rådet håller ett viktigt forskningsprojekt om klimatförändringen som tillkommit på USA:s initiativ på att starta. Det vetenskapliga samfundet i Finland har gett initiativet ett entusiastiskt mottagande, och vi har goda förutsättningar att delta i det krävande projektarbetet. Den arktiska naturen och miljöhoten mot den följs systematiskt i flera arbetsgrupper, bl.a. i den PAME-arbetsgrupp (Protection of the Arctic Marine Environment) som har sitt högkvarter här i Akureyri. Arbetet stannar dock halvvägs, om inte de vetenskapliga rapporterna leder till adekvata politiska beslut. Främjandet av de operativa åtgärderna utgör ett stort arbetsfält för Arktiska rådet.

Finlands arktiska ordförandeskap är förknippat med stora förväntningar. Den arktiska parlamentarikerkonferens som nyligen sammanträdde i Rovaniemi önskade att Arktiska rådet skulle stärkas som internationell aktör. Arktiska rådet har hittills inte kunnat vara ett internationellt språkrör för det arktiska cirkumpolära området. Särskilt viktigt skulle det vara att lyfta fram de arktiska frågorna i rampljuset inom det globala samarbetet för en hållbar utveckling. En utmärkt möjlighet till detta kommer att vara FN:s konferens Rio + 10, som hålls 2002.

De arktiska områdenas representanter betonar att det arktiska samarbetet inte lyckas utan aktiv medverkan från områdenas sida. Också Finland finner detta vara viktigt. Representanterna för urbefolkningen sitter redan nu vid samma bord som regeringarnas representanter. Detta är unikt inom det internationella samarbetet. Också områdesförvaltningarna måste fås att delta i genomförandet av de olika projekten. Det befintliga nätverket för de arktiska områdena, Northern Forum, kan bli en ännu viktigare samarbetspart för rådet än förr.

Ett tema som ännu inte har behandlats inom Arktiska rådet är jämställdheten. Tiden är mogen för att ta upp temat i Arktiska rådet och därvid dra nytta av det arbete som har utförts bl.a. i kvinnonätverken bland urbefolkningen. Jag hoppas att vi kan ta vara också på de erfarenheter som har vunnits i samband med jämställdhetskonferensen i Reykjavik hösten 1999 och det uppföljningsarbete som då inleddes.

Arktiska rådet är på väg att övervinna initialsvårigheterna. En grundläggande förutsättning för ett framgångsrikt ordförandeskap är nära samarbete med alla medlemsländer samt med de ständiga deltagare som representerar urbefolkningen. Det är vad Finland eftersträvar som ordförande.

Vid sidan av det arktiska ordförandeskapet tar Finland också över posten som nordiskt ordförandeland vid ingången av nästa år. Detta ger oss ett enastående tillfälle att främja det arktiska och det övriga nordliga samarbetet via två kanaler.

Nordiska ministerrådet håller på att se över sin närområdesstrategi med hänsyn till EU:s växande betydelse inom det nordliga samarbetet. I och med EU:s utvidgning är den klassiska nordiska femväpplingen på väg att i många olika situationer bli oktaedern Norden-Baltikum.

Denna nordliga oktaeder förenas av behovet av att främja det samarbete med Ryssland som dels EU, dels länderna i området bedriver. Det tilltagande positiva ömsesidiga beroendet främjar stabiliteten och säkerheten i vårt område. Också i Nordiska ministerrådets närområdesverksamhet gäller det att ägna allt större uppmärksamhet åt samarbetet med nordvästra Ryssland.

Den arktiska komponenten i ministerrådets närområdesprogram bör stärkas. Finland är redo att påbörja en revidering av ministerrådets föråldrade arktiska strategi.

Jag har ägnat lång tid åt att tala om det nordliga samarbetet inom ramen för olika organisationer. Minst lika viktig är ändå den direkta växelverkan som sker på människornas eget intitiativ. En viktig faktor i samarbetet och kulturutbytet mellan våra folk har varit kalottkonferenserna och verksamheten inom Pohjola-Norden.

Via kalottkonferenserna och Pohjola-Nordens språkkurser har hundratals finländare och islänningar knutit nya kultur- och vänskapsband, via vilka kunskapen om våra länder och folk har fördjupats och den ömsesidiga uppskattningen ökat.

Ömsesidig uppskattning är något som är utmärkande för allt samarbete mellan Finland och Island. Båda lever vi i Nordens utkanter; islänningarna i väst, finländarna i öst. Detta faktum förenar oss mer än det skiljer oss åt.