Herr president, fru Jenni Haukio,
Den 6 december 2017 är det precis hundra år sedan lantdagen förklarade Finland självständigt. Finland har genomgått en i det närmaste unik förvandling från ett fattigt efterkrigsland till ett modernt nordiskt välfärdssamhälle med ett starkt internationellt engagemang. Det har varit en imponerande men stundom också farlig resa.
Den 6 december 1917 är ett viktigt datum i de nordiska ländernas historia. Här lades grunden till Finlands samhörighet med den nordiska familjen, och samarbetet har sedan dess varit en naturlig del av vår gemensamma historia. Därför är det med stor glädje vi – de nordiska statscheferna – deltar i detta firande.
Det är idag en glädjens dag, men jag vill samtidigt passa på att nämna den sorg som nyligen drabbat Finland genom president Mauno Koivistos bortgång. Jag uttrycker min djupaste respekt för Mauno Koivistos gärning som president och ber er, herr president, att ta emot mina och de övriga nordiska statschefernas varma kondoleanser.
Firandet av Finland 100 år består av ett omfattande program med många olika aktiviteter. Flera spännande evenemang har redan ägt rum i våra länder. I januari såg prinsen och jag den finska nationalbalettens vackra uppförande av H.C. Andersens ”Snödrottningen” på Operahuset i Köpenhamn. Operahuset var upplyst i blå och vita färger, och vi fick uppleva ett fantasifullt, lappländskt äventyr med snö och underjordiska väsen.
För mig har de nordiska nationernas flaggor alltid varit sinnebilden för våra länder. Den finska flaggan är kanske mer dämpad än de övriga nordiska flaggorna, men med sitt blå kors mot den vita bakgrunden förmedlar den en djup frihetskänsla och för tankarna till den vita snön och till tystnaden i de oändliga skogarna.
Ja, Finlands natur är hänförande. De väldiga skogarna, sjöarna och de små klippöarna där Mumintrollen håller till. Den som någon gång har sett målaren Akseli Gallen-Kallelas skildringar av Kalevala-eposet och den finska naturen glömmer dem aldrig. Samma känsla berör oss när vi lyssnar på Sibelius musik. Detta är Finlands hjärta för mig.
Den moderna formgivningen är en annan del av Finlands kultur. Den sträcker sig ända tillbaka till 30-talet, men har särskilt under senare år fått stor spridning och beundras nu världen över. Jag minns ett besök här i Helsingfors på 70-talet, då gatubilden – trots regnet – lystes upp av färgglada barn i gröna, blå, röda och orangefärgade regnkläder. I Köpenhamn hade vi ännu inte kommit så långt.
Vi – de nordiska länderna – ser med beundran och varma känslor på Finland och det finska folket. Vi beundrar den finska uthålligheten i svåra situationer – den så kallade finska sisun – men även när det gäller innovation, utbildning och konsthantverk finns det mycket vi kan lära oss av Finland. Det finska skolsystemet är känt världen över för att vara bäst på nästan allt. Många delegationer vallfärdar till Finland för att ta reda på vad det är som gör den finska skolan så fantastisk, och inte minst varför Finland klarar sig så bra vid internationella jämförelser.
De nordiska länderna har en gemensam historia som sträcker sig långt bakåt i tiden, ända till tiden före Kalmarunionen. Det kan vi uppleva i finska Riksarkivets aktuella utställning ”Pro Finlandia”. I samband med den tilltagande skandinavismen under 1800-talet fick resten av världen upp ögonen för de nordiska länderna. Tack vare de stora nordiska mästarna inom kultur och vetenskap fick världen en uppfattning av vad Norden var – inte länderna var för sig, utan tillsammans.
Vi har stöttat varandra även i svåra tider. Tänk bara på alla nordiska frivilliga som deltog i kampen för Finlands självständighet eller i de senare krigen, och på när de nordiska länderna tog emot de finska krigsbarnen.
De nordiska länderna har inte bara en gemensam historia, utan även en stark samhörighet i nutiden.
Den nordiska modellen är eftertraktad världen över. År efter år hamnar de nordiska länderna högst upp på listor över lycka, tillit, innovation och demokrati. Det är ingen slump, det säger något om våra samhällen och det är något vi är stolta över.
Det som förenar de nordiska länderna är i första hand vår gemensamma människosyn och vår värdegemenskap. Vi har ett gemensamt sätt att hantera livets utmaningar på, som bygger på tillit och hänsyn, flexibilitet och pragmatism. Våra beslut baseras på hänsyn till gemenskapen liksom på respekt för individen.
Vi har ett helt unikt samarbete i Norden som inte finns i någon annan region i världen, och det bygger på vår gemensamma historia och kultur, våra värderingar och närbesläktade språk.
Sett utifrån skulle man kunna förledas att tro att vi är likadana. Men det är vi inte. Vi är fem av samma sort. En familj. Vi kan ha mycket olika uppfattningar inom politik och andra ämnesområden, men samtidigt är det så mycket som förenar oss.
Herr president, fru Jenni Haukio,
Temat för jubileumsåret är ”Tillsammans”, på finska ”Yhdessä”.
Det är ett ord som betecknar förhållandet mellan de nordiska länderna mycket väl, för vi har som mest att vinna på att samarbeta. De nordiska länderna har en gemensam historia och en gemensam nutid – men vi har sannerligen även en framtid tillsammans.
Finland 100 år är en välkommen anledning att bekräfta de nära och varma band som förenar våra länder.
Det finska folket är ett stolt folk, ett uthålligt folk och ett folk som vet hur man firar när en anledning som denna bjuds.
Med önskan om fortsatt lycka och framgång lyfter jag mitt glas tillsammans med de nordiska statscheferna för att utbringa en skål för Finland och det finska folket.
Tillykke Finland: Onnea Suomi!