Coronaviruset har förändrat världen. Viruset har krävt offer och orsakat sorg. Ekonomin har sviktat överallt och konsekvenserna av detta kommer vi att få leva med längre än med själva sjukdomen.
Läget ute i världen blir allt värre. I Finland är situationen bättre än i många länder, men vi går i samma riktning. I synnerhet i huvudstadsregionen är läget alarmerande.
Nu gäller det att minnas att var och en av oss har ett stort ansvar. Det handlar inte bara om den egna säkerheten, utan också om säkerheten för dem som finns nära oss. Det senaste vi fått höra är att smittan sprids i synnerhet i familjekretsen. Men någonstans har smittan alltid kommit ifrån.
För vissa är sjukdomen dödlig, för andra lindrig eller något däremellan. Vi kan inte på förhand veta hur viruset påverkar var och en av oss, eller vems barn, föräldrar eller far- och morföräldrar som får allvarliga symtom av sjukdomen. Framför allt är en omfattande smittspridning en fara för riskgrupperna, och det är många som hör till dem.
Följ alltså anvisningarna, använd munskydd, tvätta händerna och håll avstånd. Men viktigast av allt är det att uppmärksamma faran och att hålla den i minnet. Självdisciplin är inte lidande. Tvärtom, den besparar oss från lidande.
Restriktioner behövs också. Just nu diskuteras det i huvudstadsregionen om de nuvarande begränsningarna är tillräckliga. Frågan avgörs i första hand av kommunerna i området, men i sista hand kan den avgöras av statsrådet. Detta förutsätter dock att beredskapslagen tas i bruk. Bäst skulle det vara om vi nu sökte lösningar tillsammans.