Av helgens nyheter kommer sannolikt en långt österifrån att ha de mest långtgående konsekvenserna. RCEP, det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet, som godkändes i Hanoi på söndagen har redan karakteriserats som världens största frihandelsavtal. Kinas premiärminister beskrev det nya avtalet som en seger för både multilateralismen och frihandeln.
Det återstår att se hur djupgående den rent handelspolitiska effekten blir. Det som är värt att notera är undertecknarnas mångfald. Siffrorna talar för sig. Nästan en tredjedel av världen omfattas av RCEP, vare sig man ser till folkmängd eller bruttonationalprodukt.
Men det som är av ännu större betydelse är att avtalet vid sidan om Asean-länderna och Kina också har undertecknats av Australien, Sydkorea, Japan och Nya Zeeland. Indien saknas fortfarande, men dörren står på glänt.
Bland undertecknarna finns alltså demokratier som vi trots det geografiska avståndet är vana att betrakta som en del av ”västvärlden”.
I vår värld som präglas av stormaktskamp och där multilateralismen sätts på prov har det efterlysts en starkare röst från ” västvärlden” och ett ökat samarbete mellan de demokratiska staterna. Under ledning av Tyskland och Frankrike har det sedan i fjol byggts upp en allians för att försvara multilateralismen. Förenta staterna förväntas sammankalla ett toppmöte för demokratiska stater efter Bidens tillträde som president.
RCEP-avtalet blev naturligtvis inte till över en natt. Förhandlingarna pågick i nästan ett decennium. Men tidpunkten för undertecknandet ger anledning till eftertanke.
I en kamp om globalt inflytande förlorar det geografiska avståndet sin betydelse. Omvälvningar som sker långt borta känns snabbt även på nära håll.