Herr ordförande, Herr generalsekreterare, Ärade delegater, Mina damer och herrar!
Jag vill gratulera Volkan Bozkir till valet till ordförande för generalförsamlingens 75:e session. Ni kan lita på Finlands starka stöd när Ni leder detta viktiga organ under dessa exceptionella tider.
Och tiderna är verkligen exceptionella. I början av året kunde ingen ha förutsett att vi inte skulle kunna samlas i New York i september. Covid-19-pandemin har drabbat oss alla hårt. Den har spridit sig runt hela världen och påverkar alla kontinenter och stater, alla människor och alla livsområden.
En pandemi är per definition en global utmaning. Den kräver ett globalt svar. Inget land kan bekämpa denna gemensamma fiende ensam. Ingen är trygg förrän alla är trygga.
Ett effektivt globalt svar kan bara komma från oss alla tillsammans. Från Förenta nationerna. Jag upprepar vårt orubbliga stöd för FN-systemet i allmänhet, och Världshälsoorganisationen i synnerhet, för deras insatser i kampen mot pandemin. Jag vill också uttrycka min uppskattning för det starka ledarskap generalsekreterare António Guterres har visat under denna kris.
***
Även om covid-19-pandemin är långt ifrån över har den redan gett oss ett antal viktiga lärdomar. För det första har den visat att vi måste ta hälsosäkerheten på mycket större allvar. Innan nästa pandemi bryter ut behöver vi bättre förebyggande åtgärder och bättre beredskap. I detta arbete kan den globala agendan för hälsosäkerhet ge WHO värdefullt stöd.
För det andra har den tyvärr avslöjat hur vi är frestade att reagera på omedelbara hot – nationellt, inte internationellt. När covid-19-pandemin bröt ut var vår första reaktion inte att enas bakom multilaterala insatser. I stället för ett välbehövligt globalt svar fick vi se en rad nationella sätt att reagera på krisen. Eftersom vi stod inför en helt ny situation var detta ganska förståeligt. Men det väcker farhågor om hur vi ska kunna bekämpa andra globala utmaningar.
För det tredje, och detta är mer uppmuntrande: de senaste sex månaderna har också visat vår förmåga att vidta radikala åtgärder när det behövs. För att hejda pandemin var regeringar, samhällen och individer plötsligt beredda att ändra sitt beteende. Så snart man hade insett hotets omfattning sökte man okonventionella lösningar.
Detta ger oss hopp. Vi kan om vi vill.
***
Vi får inte förlora ur sikte det även mer obevekliga existentiella hotet mot mänskligheten, nämligen klimatförändringen. Våra liv må ha satts på paus i år, men klimatförändringen har inte stannat upp för en stund. Behovet av djärva och snabba klimatåtgärder ökar för varje dag. Vi måsta respektera våra åtaganden enligt Parisavtalet. Vi måste anstränga ännu hårdare för att genomföra dem.
Vi måste göra en dygd av nödvändigheten. Eftersom hela världen nu behöver en återhämtningsstrategi måste vi se till att vi väljer en väg mot en hållbar framtid. Istället för att återgå till våra ohållbara vanor måste vi verkligen tillämpa principen ”Build Back Better and Greener” för en bättre och grönare framtid. Generalsekreterarens sex principer för ”Building Back Better” har vårt fulla stöd. Alla återhämtningsåtgärder måste bedömas utifrån deras klimat- och miljöeffekter. Parisavtalet, Agenda 2030 och konventionen om biologisk mångfald måste vägleda oss framåt.
Finland är redo att göra sin del. Den finska regeringen står fast bakom sitt mål att göra Finland klimatneutralt före 2035 och därmed göra landet världens första fossilfria välfärdssamhälle. Finland kommer därför att fortsätta att integrera målen för hållbar utveckling i sin statsbudget. Vi är fast beslutna att omvandla Finland till ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle under detta årtionde.
Och vi fortsätter att arbeta aktivt i internationella partnerskap. Finansministrarnas koalition för klimatpolitik, som leds av Finland och Chile, har vuxit till att omfatta mer än 50 länder. Detta samarbete hjälper länderna att integrera klimathänsyn i den ekonomiska politiken, skattepolitiken och finanspolitiken.
***
Just när vårt behov av globala lösningar ökar försvagas vår förmåga att tillhandahålla dem. Multilateralismen lider av både inåtriktad nationalism och stormaktskonkurrens. De institutioner som vi har byggt tillsammans under årtionden står under ett allt hårdare tryck. Internationella avtal, normer och principer utmanas och tolkas alltmer på ett sätt som försvagar både deras potential och legitimitet. Om respekten för de gemensamt överenskomna reglerna försvinner, kommer det slutligen inte att finnas mycket kvar av en regelbaserad ordning.
Vi måste vända på denna trend. Mer än någonsin behöver vi ett effektivt multilateralt samarbete. Mer än någonsin behöver vi Förenta nationerna. Det är inte bara vårt – medlemsstaternas – gemensamma ansvar att göra organisationen starkare. Det torde vara uppenbart att det också ligger i vårt gemensamma intresse.
Det är lika uppenbart att alla internationella institutioner måste anpassa sig till förändrade omständigheter. Nya aktörer och ny teknik skapar nya utmaningar. Enbart gamla strukturer och gamla instrument kommer inte att räcka till för att reagera på dem. Men att kasta bort befintliga strukturer skulle skapa ett farligt vakuum.
Kärnvapen håller på att bli ett särskilt oroande exempel. När det ena avtalet efter det andra förfaller riskerar vi snart att förlora även de sista resterna av kärnvapenkontroll. Det vore utomordentligt viktigt för kärnvapenstaterna att hitta ett sätt att bygga upp samförstånd och ömsesidigt förtroende. Även i detta avseende stöder vi idén om en närmare dialog mellan de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet. Och detta gäller inte bara vapenkontroll. När allt kommer omkring kan inte hela FN-systemet fungera om inte P5-länderna kan samarbeta.
***
Liksom alla globala kriser kan även coronapandemin få negativa effekter på freden och säkerheten i världen. Den kan intensifiera befintliga konflikter, stoppa fredsprocesser och väcka slumrande spänningar. Men den kan också erbjuda möjligheter till fred. Generalsekreterarens uppmaning till ett globalt eldupphör på grund av coronapandemin var en stark vädjan till konfliktparterna att lägga ner sina vapen. Och eftersom vi i år firar 20-årsjubileet av resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet bör vi lägga mera vikt vid en inkluderande strategi för fredsbyggande.
Utöver att lösa konflikter måste vi satsa mera på att förebygga konflikter. Varje konflikt som undviks är en konflikt mindre att lösa i framtiden. Finland förespråkar medling för båda ändamålen. Vi är redo och villiga att erbjuda våra goda tjänster i detta avseende. Finland är också fortsatt engagerat i FN:s fredsbevarande insatser och politiska specialuppdrag.
***
Rättsstatsprincipen är ett centralt element i den regelbaserade ordningen. Varje steg mot dess etablering som en del av de internationella förbindelserna har varit ett framsteg för mänskligheten. Om vi tiger och vänder bort blicken kommer vi bara att ge förövarna mer makt och befria dem från rättsligt ansvar. Vi får inte längre låta förövarna förbli ostraffade vid de allvarligaste brotten. Detta bör gälla alla, även dem som är starka och har makt.
Ingen regering bör använda denna kris som förevändning för att kränka de mänskliga rättigheterna eller begränsa demokratin och medborgarnas spelrum. Ingen regering bör vidta åtgärder som undergräver respekten för rättsstatsprincipen och för internationella åtaganden.
Pekingdeklarationen och dess handlingsplan, det mest progressiva dokumentet någonsin om kvinnors och flickors rättigheter, antogs för 25 år sedan. Tyvärr är jubileumsåret inte den enda anledningen till att den är så aktuell i år. Pandemin har drabbat kvinnor särskilt hårt.
De svåra ekonomiska och sociala konsekvenserna för kvinnor har utplånat de framsteg som gjorts under de senaste årtiondena. Försöken att undergräva kvinnors och flickors rättigheter, särskilt vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, fortsätter.
För att komma tillbaka på rätt spår måste vi leva upp till våra åtaganden. Utöver Pekingförklaringen gäller detta också Istanbulkonventionen, som är ett banbrytande rättsligt instrument för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor.
För Finland är det ytterst viktigt att främja kvinnors och flickors rättigheter och jämställdhet. I UN Womens kampanj Generation Equality har Finland en ledande roll när det gäller att överbrygga den digitala klyftan mellan könen.
I den breda värdegrunden för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik hör de mänskliga rättigheterna till de viktigaste värdena. Detta, och vårt långsiktiga engagemang att främja mänskliga rättigheter, är anledningen till att mitt land ansöker om en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2022–2024.
***
Ännu 75 år efter att Förenta nationernas stadga upprättades är den fortfarande en anmärkningsvärd plan för framtiden – en plan för en fredligare, mer hållbar och rättvisare värld. Men detta löfte innehåller ett viktigt villkor.
I artikel 2 i FN:s stadga anges följande: ”Alla medlemmar skola för att samtliga skola komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner, som följa av medlemskapet, ärligt fullgöra de förpliktelser, som de åtagit sig enligt denna stadga.”
Hur mycket vår omgivning än har förändrats över tiden, gäller denna princip alltjämt. Endast fullgjorda förpliktelser medför rättigheter och förmåner. Pacta sunt servanda. Avtal ska hållas.