President Niinistö rådslår med Wolfgang Ischinger (till vänster), Aleksej Kudrin och Strobe Talbott före panelen på måndag. Copyright © Republikens presidents kansli
Världsomvälvningen och den nya oordningen i världen var temat för den första Gullrandasessionen. För första gången deltog även inbjudna utländska talare: Wolfgang Ischinger, ordförande för den internationella säkerhetskonferensen i München från Tyskland, Aleksej Kudrin, ordförande för kommittén för medborgarinitiativ från Ryssland och Strobe Talbott, chef för tankesmedjan Brookings Institution från Förenta staterna.
Wolfgang Ischinger inledde sitt anförande med att framhäva olika händelsers oförutsägbarhet. När Ischinger i januari i fjol funderade på vilka teman han skulle ta med på agendan för Münchenmötet konsulterade han olika experter. Ingen av dem kunde förutspå att krisen i Ukraina, som då verkade vara en intern kris, skulle utvidgas till att utgöra det största enskilda säkerhetshotet i Europa under de senaste decennierna. Ingen förutspådde heller IS uppgång.
Kriserna har fått nya drag: nationalstaterna kan längre inte skydda sina medborgare på samma sätt som tidigare. Det finns ett stort behov men endast litet utbud av internationellt samarbete och administrering. ”FN:s säkerhetsråd är ofta handlingsförlamat, och G20 är på väg att bli G0. Förebyggande av kriser låter fint, men man har inte tilldelat ett enda Nobelpris för sådan verksamhet, eftersom det är svårt att påvisa effekterna”, sade Ischinger. Samtidigt håller konflikternas karaktär på att förändras. Hotet kommer nu särskilt från svaga, kollapsade stater.
Ischinger fäste också uppmärksamhet vid det faktum att om den europeiska säkerhetsarkitekturen kollapsar så här lätt, så kan det också ske på andra håll i världen.
”Vi måste förbinda oss till att förnya de internationella institutionerna så att de kan sköta sin uppgift bättre”, bedömde Ischinger. ”Vi måste säkerställa att den transatlantiska relationen bibehålls stark och livskraftig; det skulle vara ett stort bakslag om TTIP-avtalet misslyckades. Vi bör också ingående dryfta hur de pengar som satsas på försvaret ska fås i effektivare användning.”
Ischinger konstaterade att man har stora meningsskiljaktigheter med Ryssland i fråga om Ukraina, men att Ryssland i många andra frågor är en konstruktiv kraft. I relationerna med Ryssland förespråkar Ischinger en dubbelstrategi: å ena sidan bör man skapa säkerhet genom Nato och EU, å andra sidan bör man om och om igen visa Ryssland att våra dörrar står öppna för samarbete. ”Om Ryssland avvisar samarbete, är det inte EU som lider av det, utan Ryssland själv.”
Viktigt att avvärja gammal misstro
Enligt Aleksej Kudrin har Nato efter kalla kriget inte lyckats definiera sina mål klart. Därför ser många i Ryssland Natos utvidgning som ett miltärt hot. Enligt Kudrin är det viktigt att uppmärksamma historien, dvs. bilden av Nato under kalla kriget. ”I själva verket litade man i Ryssland i början av 1990-talet på väst och i synnerhet på Förenta staterna , men förtroendet har försvunnit bl.a. på grund av Kosovo, Irak och Ukraina”, sade Kudrin.
Kudrin påpekade att Rysslands president Vladimir Putin år 2001 ansåg det möjligt att Ryssland någon gång skulle gå med i Nato. Putin var också bland de första som efter terrordåden hösten 2001 erbjöd sitt stöd till Förenta staterna. ”Väst utnyttjade emellertid inte samarbetet med Ryssland som en jämbördig part”, sade Kudrin.
Enligt Kudrin krävs det en klokare och mer balanserad inställning av alla för att stärka säkerheten. Till exempel IS är en gemensam fiende som Ryssland tillsammans med västländerna skulle kunna bekämpa. Kudrin bedömde att det skulle löna sig att utnyttja även andra samarbetsområden.
I fråga om krisen i Ukraina betonade Kudrin att det är viktigt att Minskavtalen verkställs. Enligt honom är också Ryssland redo att verkställa dem, men ställningen för regionerna Donetsk och Luhansk är en svår och ytterst viktig fråga.
Garantier för att Nato inte kommer att utvidgas skulle enligt Kudrin minska spänningen mellan Ryssland och väst.
De historiska vändningarna överraskar
Strobe Talbott hänvisade till historiska vändningar, av vilka den viktigaste var ESK för 40 år sedan. Efter 1985 gick Ryssland i en riktning som bidrog till att förbättra världen. Nu har historien gått åt ett annat håll, och därför är det svårt att förstå de aktuella händelserna och vad de leder till. Ryssland går tillbaka till något som man aldrig trodde att den skulle återgå till.
Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov ville med sina reformer bevara Sovjetunionen, men reformerna möjliggjorde sönderfallet. Därför hyser man i Rysslands ledning agg mot honom, och många vill upphäva reformerna från 1980- och 1990-talet, bedömer Talbott.
Han beskriver det nuvarande läget som krig, och målet för alla är att avsluta kriget. Enligt Talbott är Ukrainas president Petro Porosjenko villig att för en tid hålla Ukrainas eventuella Natomedlemskap undan från diskussionerna, men det är inte skäligt att kräva att möjligheten till medlemskap i princip skulle avvärjas. Före annekteringarna av områdena ville ukrainarna inte gå med i Nato. I detta avseende har alltså Rysslands politik motarbetat sina egna syften.
Talbott bedömer att det ändå är de baltiska länderna som är i fara, eftersom de länder som är medlemmar i Nato omfattas av Natos säkerhetsgarantier. Ryssland försöker ta reda på hur starka säkerhetsgarantierna är, och detta försök kan gå för långt. Krisen skulle kunna sprida sig långt utanför området.
Enligt Talbott är bl.a. president Niinistös instundande resa till Moskva viktig. ”Vi i väst borde inte utestänga Ryssland från de system och organisationer som landet var med i under 25 goda år. Låt Ryssland själv bestämma.” Talbott sade också att det lönar sig att upprätthålla så många strukturer som möjligt, för att göra en återgång till samarbetet lättare för Ryssland. ”För att 2000-talet ska vara fredlig och välmående måste Ryssland fås med i avgöranden. Om Ryssland är med finns det mycket större förutsättningar att lyckas”.
I diskussionen behandlades även Rysslands närmanden till Kina och till andra växande ekonomier. Enligt Kudrin är detta naturligt, då EU söker oavhängighet från Ryssland i fråga om energi. Ryssland omgärdas av intressanta stater med växande ekonomier. Kudrin bedömer att man kommer att få till stånd en balans mellan öst och väst under de närmaste åren. Ryssland har inte vänt sig bort från väst, men handelstillväxten har helt enkelt varit snabbare i andra riktningar.