Presidentens slott

Husets historia

Finland lösgjordes från Sverige år 1809 och anslöts till kejsardömet Ryssland som ett autonomt storfurstendöme. Det var vid denna tid som handelsmannen och skeppsredaren J.H. Heidenstrauch gav den för sina fortifikationsprojekt kända arkitekten Pehr Granstedt i uppdrag att på en affärstomt i Helsingfors södra hamn planera en bostads- och lagerbyggnad. Efter att den i S:t Petersburg verksamma italienska arkitekten Giacomo Quadrennium granskat och justerat ritningarna, godkändes de av Granstedt i januari 1817. Huset byggdes under Granstedts ledning och blev färdigt år 1820.

Sedan man från statsmaktens sida vägt olika alternativ till residens för den ryska kejsaren, som också var storfurste av Finland, beslutade man år 1837 inköpa det heidenstrauchska huset.

Kejserligt palats

Helsingfors hade för icke länge sedan upphöjts till Finlands huvudstad och den tyskfödde arkitekten Carl Ludvig Engel gavs i uppdrag att planera ett monumentalt centrum för staden. Denne produktive arkitekt var en anhängare av den nyklassiska stilen. Han fick i uppdrag att sätta huset i ett sådant skick, att det kunde tjäna som bostad för den ryske kejsaren med familj och uppvaktning. Under Engels ledning byggde man till en flygel, som bl.a. innehöll en grekiskkatolsk kyrka, en balsal och en matsal samt ett rymligt kök med hjälputrymmen. Samtidigt byggdes bostäder för slottets personal och den kejserliga uppvaktningen.

Ändringsarbetena kunde slutföras år 1843.

Inför lantdagens högtidliga öppnande år 1863 omändrades balsalen till rikssal, där kejsarens tron ställdes upp.

Den stora industriutställningen i Helsingfors år 1876 hedrades genom besök av kejsaren Alexander II, kejsarinnan Maria Alexandrovna (dotter till storhertigen av Hessen Ludvig II) samt arvfursten, sedermera kejsaren Alexander III och dennes gemål Maria Feodorovna, dvs. den till börden danska prinsessan Dagmar.

Inför dessa besök reparerades slottet, konstverk inköptes och serveringsutrustningen kompletterades. Den kejserliga uppvaktningen var denna gång så stor, att den delvis inkvarterades hos stadens mest framstående familjer. Man beslöt följaktligen utvidga slottet inför nästa regentbesök är 1885. Alexander III gav dock inte dessa planer sitt godkännande.

Först år 1906 utvidgades slottet enligt planer, uppgjorda av arkitekten Jac. Ahrenberg. Denna gång byggdes en ny och större rikssal, en atriumgård och en entré med hall. Det första världskriget och den ryska revolutionen var orsak till att den kejserliga familjen aldrig fick beskåda de nya utrymmena.

Varierande bruk

Under världskriget fungerade slottet som krigssjukhus och under den ryska revolutionen som högkvarter för det ryska soldat- och arbetarrådets exekutiva kommitté. Efter inbördeskriget år 1918 var staberna för de tyska och senare de finska trupperna inhysta på slottet. Efter inbördeskrigets slut användes slottet till en del av utrikesministeriet fram till år 1921, då slottet blev residens för republikens president.