Festtal av republikens president Sauli Niinistö på Finlands Krigsveteranförbunds 60-årsjubileum den 29 september 2017

(med reservation för ändringar, talet hålls på finska)

Det är en stor ära för mig att få tala här i dag på Finlands Krigsveteranförbunds 60-årsjubileum, dessutom samma år som vi firar vår självständighets 100-årsjubileum.

Ni har under årtiondenas lopp fått höra många vackra ord under liknande festligheter. Varje talare har säkert menat vad hen sagt och genuint velat tacka er för det vi fått.

De vackraste orden jag hört sägas har emellertid kommit från ett helt annat håll, från er. Mången veteran och lotta har sammanfattat sina känslor i meningen ”Jag är tacksam för livet.”

Att höra det får en att stanna upp och tänka efter. Att vara tacksam för livet, inte bara sitt eget liv, innehåller flera budskap: säkerligen ett budskap om allt det som har att göra med egna barn och anhöriga. Mycket också om att tacksamheten växer med svåra upplevelser. Kanske också en påminnelse om att många av dagens stora problem har fått överdrivna proportioner mätt på er skala. Och ett budskap till vår livsmiljö: med dessa vänner, i detta samhälle, i detta land är det gott att leva.

Ni är av segt virke, människor med ädla tankar.

***

Ni kan stolt betrakta resultatet av ert arbete.

Vi firar vårt lands 100-årsjubileum som en självständig stat som i så gott som alla internationella jämförelser placerar sig i topp.  Finland är det mest stabila landet i världen, vi har yttrandefrihet, rum för kreativitet, ett samhälle nästan utan korruption. Jämställdheten har kommit långt, finländska flickor har idag de näst bästa möjligheterna i världen att förverkliga sig själva.

Det skulle vara välställt i världen om alla hade det lika bra som i Finland. Men så är det inte. Detta årtionde har präglats av instabilitet. År för år har det blivit svårare att förutspå ens det kommande årets händelser. Det pågår krig i Mellanöstern, i och med händelserna i Ukraina har krigandet kommit till Europa och terrorismen har nått Norden.

Finland är starkt också i tider av osäkerhet. Samhällelig stabilitet och enhet är vår styrka och dem ska vi värna om.

Vi ligger också i topp när man mäter medborgarnas vilja att försvara sitt land. 71 procent av oss finländare är redo att försvara fosterlandet i alla lägen. Det är en stark garanti mot alla hot, både synliga och osynliga, såsom cyber- och hybridhot.

Vi har bevarat den allmänna värnplikten. Många länder har avskaffat den och också hos oss har det funnits motstånd. Till all lycka för Finland bevarade vi den. Vi har fler utbildade reservister än något annat land i Europa. Värnplikten är också en förenande faktor: finländska ungdomar från landet och från städerna, med olika bakgrund och med olika åsikter har lärt sig förstå varandra i tättpackade stugor och tält.

Jag vill gärna dela med mig av ett minne, som jag själv aldrig kommer att glömma. Under självständighetsmottagningen i Presidentens slott drack jag kaffe vid veteranernas bord. Bredvid mig satt Hannes Hyvönen, mittemot honom en annan före detta frontman, Olavi Lintula. De såg på varandra en stund och frågade sedan med en mun: Är det du? Det visade sig att dessa 101-åringar hade träffats senast som rekryter på 1930-talet, för 80 år sedan. Det minnet hade satt så djupa spår, att det berörde ännu i dag.

Akademikern och krigsveteranen Matti Kuusi beskrev för 30 år sedan veteranerna i sin historik över Krigsveteranförbundet: ”Vår generation skiljer sig tydligt från föregående och från kommande generationer. Vi har gemensamma erfarenheter som binder oss samman: fjärran frontlinjer längs med myrarna, korsukullar som bara vi kan se för vår inre blick, döda som vi aldrig glömmer, skador på kropp och själ som vi lärt oss leva med”.

Denna tanke sammanfattar den anda som gav veteranerna energi och vilja att, utöver allt återuppbyggande, hjälpa sina kamrater som hade det sämre ställt. På dagen för 60 år sedan, grundades Frontmännens Bostadsförbund. Till att börja med byggdes hundratals bostäder för veteraner. Snart upptäckte man att många behövde också annan form av hjälp. Därför bytte förbundet namn till Finlands Krigsveteranförbund 1964 och fick sin nuvarande organisationsform.

De principer som fastställdes då styr fortfarande förbundets verksamhet. Trots att medlemsantalet minskat arbetar förbundet än i dag på många sätt för veteranernas, deras makors och änkors bästa.

För att hedra Finlands 100-årsjubileum och förbundets bemärkelsedag har Krigsveteranförbundets aktiva satt som mål att personligen träffa alla veteraner i sitt respektive verksamhetsområde. Idag på förmiddagen ordnades besök vid alla hjältegravar tillsammans med medlemssamfunden och företrädare för försvaret.

Jag gratulerar och tackar Krigsveteranförbundet för dess värdefulla arbete under 60 år!

***

För flera yngre generationer är Finlands historia i hög grad er historia. Det målmedvetna traditionsarbetet som nu sprider sig borgar för att er historia inte glöms bort.

Kommande generationer får skriva sitt eget kapitel i Finlands historia så att den varar också de följande 100 åren. Inför det är det bra att minnas krigsgenerationens ideella arv där frihet och ansvar, rättigheter och skyldigheter utgör kärnan.

Och de där vackra orden, också dem gav ni oss, för att vi ska lära oss förstå att vara tacksamma för livet!