(Talet hölls på engelska)
I kväll har vi samlats för att fira min goda vän Joachim Gaucks banbrytande arbete och för att hedra alla hans bragder. Jag vill tacka ambassadör Ischinger och säkerhetskonferensen i München för detta beslut. Det är än en gång ett bevis på detta ansedda forums visdom och utmärkta omdöme. Prismottagarens meriter är obestridliga.
Bäste Joachim, vi har haft äran att tillträda våra tjänster vid nästan samma tidpunkt i mars 2012, med endast ett par veckors mellanrum. Våra vägar till president var långa. Knappast kunde någondera av oss i slutet av 1980-talet ana, vad som komma skulle. Vi den tiden var jag själv inne på min allra första fyraårsperiod som riksdagsledamot, och jag var mest oroad över om jag skulle bli omvald för den nästa perioden.
Men i Ditt fall var vägen till president exceptionellt ovanlig. Om man tar en titt på kartan ser din karriärstig ut att vara väldigt enkel. Från den kyrka som du ledde i Rostock är avståndet till Bellevue i Berlin mindre än 250 kilometer. Men innan en östtysk protestantisk präst blev förbundspresident i ett förenat Tyskland, måste murar raseras, meningsskiljaktigheter i Europa lösas och en hel historisk era nå sitt slut.
Det är just människor som Du som står bakom den ändring som fick oss att gå mot bättre tider. Du sade själv i Maastricht för en vecka sedan att hoppet om ett förenat och fritt Europa fick Dig att arbeta för detta mål. Du har i flera repriser allt sedan början av din presidentperiod sagt att en erfarenhet av utmaningar som har kunnat lösas trots att de har verkat i det närmaste omöjliga kan inspirera oss också här och nu. Historia är alltså inte bara tråkigheter och varnande exempel, utan historien kan också ge oss hopp inför framtiden.
I Tysklands historia finns också många tråkiga händelser, men landet har med framgång lyckats göra upp mid sitt svåra förflutna. Under det första årtiondet efter Tysklands återförening var du förebilden och symbolen för denna process. Under din ledning förvaltade det ämbetsverk som fick namnet ”Gauck-kontoret” på ett enastående ansvarsfullt sätt det giftiga arvet efter Stasis underrättelseverksamhet. Öppnandet av Stasiarkivet var början till försoningen. Rättvisan segrade och de flesta av det förflutnas sår har läkts.
Att främja friheten har varit ett återkommande tema i ditt arbete. Du förstod att frihet och att skipa rättvisa är två sidor av samma sak och varandras förutsättningar. Detta tema har Du kraftfullt fört fram under hela Din tid som president.
Att tala om frihet just i denna stad får mig att tänka på namnet Münchener Freiheit. Den plats här alldeles nära som bär namnet är en värdefull påminnelse om det arbete som nationalsocialismens motståndare gjorde. Jag har även fått höra att namnet på 1980-talet togs i bruk av ett populärt tyskt popband vars musik representerade den nya stilriktningen Neue Deutsche Welle.
Själv är jag mer bekant med en annan tysk ”ny våg”, den som Du, Joachim, startade när Du öppnade denna konferens för tre år sedan.
”Har vi gjort tillräckligt för att stabilisera våra närområden vid våra östgränser och i Afrika? Har vi gjort vårt bästa för att bekämpa hotet av terrorism?” Bland annat dessa frågor ställde Du Tyskland för tre år sedan.
I dag är dessa frågor mer aktuella än någonsin, och de kan riktas till hela Europa.
Du satte igång en livlig diskussion om utrikes- och säkerhetspolitiken inte bara i Tyskland, utan i hela Europa. Finland har i egenskap av en nära partner till Tyskland i Europa ivrigt deltagit i denna viktiga diskussion. I en tid då våra gemensamma europeiska, värderingar, seder och principer attackeras från olika håll, såväl externt som internt, välkomnar vi med värme ett Tyskland som är aktivare än förr.
Det är inte bara säkerheten i Europa utan hela vår framtid som är hotad. Jag har under årens lopp haft privilegiet att höra Dina beslutsamma och pro-europeiska anföranden i Arraiolos-gruppen för EU-statschefer. Jag vill särskilt nämna ett exempel som jag aldrig kommer att glömma. Det var en gång då många av våra kolleger var förargade över hur missnöjda medborgarna är med Europeiska unionen. Du lyssnade saktmodigt på yttrandena och sade till slut: ”Har ni kanske glömt att berätta för era medborgare hur mycket gott EU har gett era länder?”
För en vecka sedan återgick Du till denna tanke. Du bjöd in statschefer, men också medborgare, och i synnerhet unga människor, till undsättning för ett enhetligt Europa.
Vi alla borde lystra till Din uppmaning. Nu om någonsin är tiden inne för att försvara ett enhetligt Europa. Jag hoppas att vi aldrig ska behöva ”förebrå oss själva för att vi inte var djärvare på att försvara våra värderingar, för att vi inte var starkare i våra böner, trodde mer på oss själva och älskade varandra djupare.”
Ärade åhörare, bäste Joachim
I Ditt avskedstal för några veckor sedan påpekade Du att en förutsättning för demokrati är att alla medborgare bär sitt ansvar. Du har själv föregått med gott exempel genom att hängivet svara på kallelsen. Och här säger jag ordagrant ”svara”, för en kväll i februari för fem år sedan när Du satt i taxin på väg hem från flygstationen i Berlin svarade Du på ett telefonsamtal från förbundskanslern. Du hade sett fram emot att få komma hem och ta en dusch (jag minns fortfarande hur Du sade ”Ich bin noch nicht einmal gewaschen”), men istället fördes Du direkt till en presskonferens där Du meddelade att Du ställer upp som kandidat i det kommande presidentvalet.
Det är inte alla som på ett lika dramatiskt sätt blir uppringda för att bygga Europa, men för var och en av oss finns det något att göra för att hålla samman vårt samhälle och ett enhetligt Europa. Jag hoppas och tror att alla har nytta av Dina oersättligt viktiga insatser som förkämpe för demokratin när Du fortsätter ditt förtjänstfulla arbete som enskild medborgare. Jag vet att Din förmåga att med social sensibilitet försvara individen kommer att stödja oss även i framtiden. Jag gör honnör för Dig, bäste Joachim.