Bästa hundraåriga högsta domstol,
i dag är det er dag. Er jubileumsdag som är värd hågkomst och gratulationer. För hundra år sedan sammankom högsta domstolen för första gången för förhandling som oberoende domstol. Finland hade blivit självständigt bara ett knappt år tidigare.
Grundandet av högsta domstolen var en av hörnstenarna i byggandet av vår rättsstat. Högsta domstolens rötter sträcker sig emellertid mycket längre bakåt i historien, och växtunderlaget för en rättvis rättegång till och med några hundra år bakåt. Men fullt oberoende, det nådde ni för hundra år sedan. Den 1 oktober 1918 lades senatens justitiedepartement ner och lagen om högsta domstolen trädde i kraft.
* * *
När Finland fyllde hundra år betonade jag i mitt nyårstal den delaktiges nationalkänsla. Det att var och en i Finland kan känna; jag är en del av detta.
Delaktigheten har skapats på demokratisk väg, genom folkstyre. Upphöjd och djärv verksamhet för att bygga detta land. Just jämlikhet och rättskänsla har skapat den delaktiges nationalkänsla; delaktighet för individer och grupper.
Högsta domstolen, ledamöter och personal. Orubbligt har ni arbetat för den finländska rättsstaten i hundra år. Det är något som ni alla – eller bättre sagt VI alla – med fog kan vara stolta över. Lagen iakttas, tvister avgörs och olagligheter bekämpas i vårt land.
Rättsstatsprincipen, herraväldet över lagen, är en av de viktigaste utgångspunkterna för Finlands fortgående utveckling. Av det följer en rättvis stat. I de medeltida domarreglerna var rätt och skälighet mått på rättvisa. Det är vad rätten också är i dag.
Dessa gemensamma värden, rättsstaten, mänskliga rättigheter och demokratin, prövas dock på många håll i världen. Och inte alltid så långt borta; inte ens Europa har undgått att få törnar.
I geopolitiken, vid källorna för världsherraväldet, verkar kraft och styrka vara det som härskar. Den internationella avtalsordningen får nu bottenkänningar.
Genom avtalen har man förbundit sig till regler och rättsliga verkningar, direkt eller åtminstone indirekt. Ifrågasättandet av dem är egentligen en strävan efter att ändra på världsordningen – att de facto omvälva den. Historien talar sitt tydliga språk; något gott har aldrig kommit av att åsidosätta en gemensamt överenskommen ordning.
Rättskiparna, den allvarsamma domarkåren, kan oberoende av plats i världen bara ha ett svar på detta: Makten kan tala, men lagen tiger inte still.
* * *
Högsta domstolen meddelar årligen cirka 100 avgöranden i sak som är att betrakta som prejudikat.
Inom de politiska kretsarna har då och då uppkommit föreställningar om att domstolarna skapar lagen genom sina tolkningar av den. Jag har aldrig haft orsak att förena mig med dessa föreställningar.
Men ibland stannar man upp och funderar över hur mycket vishet och ansvar det innebär att ge prejudikat; detta ska alla iaktta och även framöver.
Ingen lag omfattar alla detaljer, lagarna och motiveringarna till dem kan till och med stå i strid med varandra, den allmänna opinionen kan också utgöra en påtryckning. Er uppgift är krävande; att i en tvist avgöra vad som är rätt och skäligt.
* * *
I dag har Finlands flagga hissats till medborgarinflytandets och Minna Sillanpääs ära. På samma dag för 112 år sedan trädde i Finland i kraft de författningar, de första i världen, som gav fulla politiska rättigheter till alla medborgare.
Det var ett viktigt steg för nationen som efter sönderslitande svårigheter så småningom började byggas upp till en demokratisk rättsstat. Det finns skäl att komma ihåg dessa båda; ingen demokrati utan rättvisa, ingen rättvisa utan demokrati.
* * *
Detta världens friaste, mest stabila, lyckligaste och alla de andra, vad de nu är, land tackar och gratulerar sin högsta domstol!