Medborgare,
När jag blivit vald till detta uppdrag, upprepade jag vid tillträdet vad jag ansett och anser vara viktigt för denna nation. Två ord beskriver det: rättskänsla och sammanhållning.
Vi har även under de två senaste årtiondena upplevt mycket, såväl gott som ont. Nu befinner vi oss igen i en aldrig tidigare upplevd och förbryllande tid, där kontrollen över ekonomin inte heller är enbart i våra egna händer.
Trots att vetandet, färdigheterna och kunnandet ökat, har världen inte blivit en enklare omgivning att verka i och anpassa sig till. Det har snarare blivit tvärtom. Globaliseringen visade sig först som en samordning och, rentav likriktning. Nu visar den sig också som en nyfördelning av makten och välståndet. Detta berör alla, och framgång är inte en självklarhet för någon. Ingen kan vara helt säker på denna utvecklings framtida riktning.
Vi har fått höra många allvarliga varningens ord, med all anledning. Dessa budskap har säkert också ökat förvirringen: samtidigt som man är rädd för ökad arbetslöshet, väntar man sig en kommande brist på arbetskraft. Eller då man kräver nedskärningar i utgifterna, så önskar man också ökad åtgång till stöd för den kommande tillväxten.
Finland har också två delvis överlappande och delvis motstridiga problem: Finlands skuldsättning ökar, kanske inte snabbare, men sorglösare än någonsin. Finland har aldrig åldrats som nu och under de närmaste åren. Det enda gemensamma botemedlet för de här två besvären är tillväxt, vilket vi inte nu heller kan förlita oss på. Därför kräver båda besvären också sina egna beska mediciner.
Svåra politiska beslut föregås alltid av en tid då man talar förbi varandra. Nu börjar denna tid ta slut, det är dags för beslut. Jag uppmuntrar medlemmarna av regeringen och riksdagen att ha mod, nu räcker det inte med att leta efter den minsta gemensamma nämnaren. Finlands folk har sällan bestraffat, men däremot ofta belönat modet att rättrådigt se också utanför sin egen intressegrupp.
Också representanterna för arbetsmarknadsorganisationerna har uttryckt en äkta oro över att sysselsättningen och ekonomin försvagas. Förväntningarna är nu mycket stora på dem också, redan utgående ifrån, att en gemensam oro i allmänhet skapar medling, inte strid. Det skulle vara ett värdefullt budskap till det politiska bordet.
* * *
Finländarna har i många jämförelser visat sig vara ett pålitligt, men också förtroendefullt folk. Vi har av tradition ett stort förtroende för varandra, vårt samfund och vårt samhälle. Detta bottnar i en stark rättskänsla, att man går till väga och beslutar så som är rätt. Den samhälleliga sammanhållning som uppstått ur detta är också vår bästa konkurrensfördel.
Sammanhållningens styrka är den kraft med vilken svårigheter övervinns. Vi har erfarenhet av detta, vi har klarat oss igenom mycket svårare lägen än det nuvarande. Håller denna grundläggande finländska dygd på att förändras på något sätt? Är det kanske så, att den mest avgörande strukturomvandlingen sker i våra värderingar?
Man har sett hur egennyttan, eller till och med girigheten, har ökat. Detta är ett tecken på att rättskänslan vissnar; man gör inte heller nödvändigtvis det som känns rätt, utan så att man själv får största möjliga nytta. Med en sådan inställning försvinner förtroendet från samfundet. De knappa tider, som vi lever i, kräver snarare att tänka efter, om man kan avstå från någon av sina förmåner. Så skapas en sammanhållning.
Arbetet har alltid varit viktigt för finländarna, både som utkomstkälla och som livsvärde. Allt arbete är värdefullt, och värdefullt är också att sträva efter arbete. Däremot är det svårt att förstå ett sådant tänkande att detta skulle vara ett vistelsesamhälle. Att man medvetet låter bli att utnyttja de egna möjligheterna och väntar sig att få gå till ett färdigdukat bord.
Många funderar också över var gränsen mellan samhällets och individens ansvar går i Finland. Tredje sektorn kommer allt längre in på det område, där samhället borde vara. Samhället kommer för sin del allt längre in på det område, där det egna ansvaret, familjen eller de närstående borde finnas. Vid gränsdragningen får man inte glömma det viktigaste: människan och ett människovärdigt liv. Jag uppmuntrar var och en av oss, att för egen del tänka efter, kan också jag göra någonting för att minska illamåendet runt omkring oss.
* * *
Uppgiften för vår utrikespolitik är att garantera Finlands säkerhet och välfärd. En stabil utrikespolitik betyder inte stillastående. I en föränderlig värld måste man agera på bred front, flexibelt och ibland även snabbt. Att kunna förutse och vara konsekvent är också viktiga element. Vår linje behöver inga slagord eller plötsliga styrrörelser.
Vi framskrider genom att agera och samarbeta. Utan parter blir det inget samarbete. Därför satsar vi starkt på grannrelationerna, men också längre bort därifrån. Därför strävar vi efter att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom Europeiska unionen. Därför fortsätter vi att utveckla partnerskapet med försvarsalliansen Nato.
Särskilt naturligt är det att bygga partnerskap med de nordiska länderna. De står i fråga om sin historia, sin samhällsstruktur och sina värderingar närmast oss. Finländarna värdesätter det nordiska samarbetet. Detta samarbete har även utvidgats till försvaret, och det finns skäl också för oss att främja denna utveckling. Norden är också viktigt för Finlands ekonomi. Särskild uppmärksamhet vill jag fästa vid de ekonomiska möjligheter som öppnats i de arktiska områdena. Vi har inte råd att försumma dessa.
De två senaste årtiondena har varit en tid av intensivt EU-medlemskap för Finland. De har för oss till största delen varit en tid då vi gått framåt. Ett stabilt och välmående Europa är till nytta för Finland. Vi behöver en handlingskraftig Europeisk union, men ansvaret kan inte flyttas över på unionen eller överhuvudtaget på någon annan. Det behövs en stark nationell vilja och starkt ledarskap på olika håll i vår världsdel. De länder vars förhållanden är i ordning bör se till att de också förblir det. Och de vars situation är sämre bör göra allt för att de korrigerande åtgärderna lyckas. Europas framtid beror på detta.
Det finländska får inte vara en spärr. Vi bör hålla Finland öppet mot världen: hjälpa, utveckla hållbart, bedriva handel, bygga fred och knyta förbindelser. Däremot lönar det sig inte att deklarera att vi är bättre vetande och bättre kunnande i allt. På sådant finns det inte heller någon efterfrågan, men desto mer avvisande reaktioner. Det ligger oss nära att tjänstvilligt främja det som är bra och medverka till att finna fungerande lösningar. Både bilateralt och multilateralt.
Finlands ekonomi pulserar i takt med världsekonomin, och våra ekonomiska relationer är globala. Vårt bröd finns alltså i små bitar över hela världen och därifrån måste vi också samla ihop det. Därför stärker vi den ekonomiska dimensionen av vår utrikespolitik. I världen, också i väst, går staternas industripolitik fortfarande ut på att skydda den egna tunga och storindustrin. För Finland är detta en stor utmaning. Mitt mål är att på alla sätt stödja och hjälpa finländska företag och företagare i den internationella konkurrensen. Precis lika viktigt är det att främja investeringar i Finland. Syftet med allt detta är att maximera det finländska arbetet, som vår välfärd uteslutande bygger på.
Medborgare,
Finland har 95 år av självständighet bakom sig. Varje generation har ansvar för att föra Finlands saga framåt. Varje generation ställs inför sina egna utmaningar och bördor, så även nu. Visdom är att lära sig av föregångarnas erfarenheter, såväl misstag som framgångar. Man ska känna till det förflutna, men inte fastna i det. Gärningar och val ska göras enligt vad som i varje enskilt fall bedöms ligga i hela nationens intresse.
Jag vill önska er alla ett gott nytt år och Guds välsignelse!