Medborgare!
Vi har firat ett jubileumsår; vår hundraåriga självständighet har hedrats på många olika sätt och uppmärksammats med tacksamhet.
Det har varit gripande att se hur feststämningen under årets lopp har spritt sig bland människorna i hela vårt land. Vi har tänkt på svunna tider, riktat blicken mot framtiden och känt äkta glädje över att vara finländare.
Jubileumsåret skapar lätt en tankevilla om att det är en slags brytningspunkt på vår färd, att det finns tiden före och efter det. Men jubileumsårets tydliga budskap var att Finland har gått i rätt riktning, och därför kan vi fortsätta på samma väg mot framtiden. Temat för året var ”Tillsammans”; tillsammans har vi skapat vår framgång och tillsammans går vi mot framtiden.
Men det nya året ger genast orsak till självrannsakan. Minnena av åren 1917 och 1918 är så gott som motsatta. Först hände det bästa och sedan det värsta en nation kan gå till mötes. Självständighetsåret förvandlades till ett år av inbördeskrig, och inte ens den långa tid som förflutit har läkt alla sår.
Vår självständighet inleddes alltså inte ”tillsammans”, utan början präglades av starka motsättningar. Detta går inte att stryka bort i ett svep. I fråga om historia måste vi våga vara ärliga, eftersom endast ärlighet skapar grund för förtroende. En gemenskap är stark bara om den klarar av att hantera också svåra saker. Vi måste försona oss med det förflutna.
Trots det återstår frågan om motsättningens år. Det dröjde årtionden innan ett fullt förtroende för demokratin växte fram. Det föddes en känsla av delaktighet: den delaktiges nationalkänsla. Här deltar jag, tillsammans med andra.
Lärdomen av dessa skeden är klar: det finns olikheter; vi har olika bakgrunder, övertygelser och mål; vi har rätt att vara av olika åsikt. Detta måste vi kunna respektera, oavsett hur olika vi själv tänker.
Förbindelse är ett bra ord. Det finns en förbindelse mellan oss; det kan betyda långtgående likheter, men också att vi trots våra olikheter förstår varandra. Förståelse och den förbindelse som den leder till är goda vägvisare för oss, också på vår fortsatta färd tillsammans.
* * *
Självständigheten är förutom en gåva, också en uppgift. Och det finns mycket att göra.
Efter ett förlorat årtionde har ekonomin börjat växa och sysselsättningen återhämta sig. Denna vändning kommer väl till pass. Men trots det har vår samhällsekonomi inte än uppnått samma nivå som år 2008.
Även utan tillväxt har både den offentliga och den privata konsumtionen ökat – tack vare den kraftiga skuldsättningen. Och det har varit lätt att få lån i och med centralbankernas massiva stimulansåtgärder.
Det är ett känt faktum att som ett exportland är vår ekonomi ständigt mycket beroende av efterfrågan ute i världen. Nu är det skäl att minnas att vår skuldsatta ekonomi också är mycket beroende av de stora centralbankernas politik.
Det har med rätta varnats för att den rikliga finansieringen har kanaliserats till växande skulder och egendomsvärden. En stramare penningpolitik, som världen i något skede säkert kommer att stå inför, leder till en svårare situation. Nu gäller det att iaktta tillbörlig försiktighet.
Inom världsekonomin pågår en djup förändring där den tekniska utvecklingen i snabb takt omformar hela produktionsbranscher och förändrar de traditionella arbetsuppgifterna. Vi måste försäkra oss om att vi hänger med i utvecklingen och konkurrensen. Och inte bara hänger med – Finland och finländarna har den kunskap och de färdigheter som behövs för att gå i täten för utvecklingen.
Under de senaste åren har det varit en glädje att se att unga är intresserade av att bli företagare. Stämningen från yrkesinstitut till Slush reflekterar en bred attitydförändring. De unga litar på sitt huvud och på det de kan göra med sina händer.
Men de unga har också sina bekymmer. I höstas publicerades en undersökning där man utforskade finländska ungdomars trygghetskänsla. Budskapet var allvarligt, otryggheten är på väg in i de ungas liv. Känslan av hot kommer inte så mycket utifrån, utan snarare inifrån vårt samhälle. Oron kan gälla till exempel utkomst, ojämlikhet eller invandring.
Allt fortfarande finns det unga som blir utslagna i Finland, mobbningen fortsätter såväl direkt som på sociala medier och #metoo-rörelsen har gjort alla medvetna om hur mycket även unga blir utsatta för trakasserier. Situationen skulle bli mycket bättre om det fanns en känsla av empati eller åtminstone en förmåga att respektera andra människor. Om vi alltså hade förståelse för varandra och därmed fick den där förbindelsen som förståelsen skapar.
De ungas bekymmer kan vi driva bort endast genom att väcka deras förtroende för att svårigheterna kommer att övervinnas. Vi har gång på gång upprepat att i Finland har alla en möjlighet. Allt oftare kommer det ändå fram att läroböckerna och den utrustning som behövs för skolan är så dyr att många tonåringars fortsatta skolgång står på spel. Eller att de unga trots goda försök inte finner en stig in i arbetslivet. Låt oss hålla fast vid att alla ska ha en äkta möjlighet.
* * *
Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska situation är stabil, men ute i världen är det turbulent. Och det påverkar oss och alla andra.
Under den senaste tiden har ytterst få händelser inom den internationella politiken varit önskade, än mindre glada. Under det gångna året har Nordkoreas tillspetsande vapenutveckling varit ett nytt inslag i den redan från förr dryga listan över säkerhetshot.
Det har blivit allt tydligare att Kina, Ryssland och Förenta staterna, med varierande sammansättning, sitter vid de bord där beslut om världens gång fattas. I och för sig är det bra att det finns en dialog mellan de stora. För oss är problemet de stolar som saknas: EU har fått en biroll och FN:s roll verkar bli allt mindre och mindre.
Bland de stora finns det lyckligtvis också alltid rum för de små. Finland står gärna till tjänst om det behövs. Finland stöder aktivt stabilitet och dialog såväl på Östersjön och i de arktiska regionerna som globalt.
Före jul kom det två budskap om FN. Det positiva var att säkerhetsrådet kunde nå enighet om ytterligare sanktioner mot Nordkorea. Ett illavarslande tecken är däremot att Förenta staterna har fört fram hård kritik mot världsorganisationens verksamhet.
Finland understöder det förslag som FN:s generalsekreterare Guterres har lagt fram om att reformera organisationen. Målet är att öka genomslaget och ansvaret i FN:s verksamhet. Och det är helt rätt, för trots sina brister är FN en oersättlig aktör då det gäller att främja internationell fred och säkerhet.
* * *
Vi lever i en tid som är avgörande för hela mänskligheten. Klimatförändringen är inte en åsiktsfråga, utan ett verkligt hot. Många av oss har kommit till insikt om detta väldigt sent, och ännu senare hade det blivit, om det inte hade funnits människor som slog larm. Bra att de fick oss att vakna!
Nu är det dags att agera, inte i normal takt, utan snabbt. Vi ligger efter.
Finland tar och bär ansvar. Vi har förbundit oss till att fullgöra Parisavtalet och vi har nyss ökat vår internationella klimatfinansiering. Också den finländska cleantech-industrin är med genom att utveckla nya hållbara lösningar.
Var och en av oss måste ta och bära sitt ansvar; vår livsstil skapar en allt mer kritisk belastning för vår planet. Världen är inte bara till för oss, den ska fortleva, och det måste vi se till att trygga.
Världens befolkning ökar i snabb takt. Det är motstridigt att befolkningen ökar snabbast där var det är svårt att bära ansvar för barnen, var levnadsförhållandena även i övrigt är torftiga och mest hotade av klimatförändringen. Det blir grymheter, det blir flyttrörelser, till och med folkvandringar.
Också därför måste vi hjälpa och stödja kvinnor i utvecklingsländerna att stiga fram. Flickor måste få gå i skola och bestämma över sina liv. Detta är rätt för deras egen skull, men samtidigt ytterst viktigt för oss alla. Kvinnornas insats har varit ovärderlig för Finlands egen historia. Det är svårt att tänka sig att mänskligheten skulle ha råd att inte ta vara på denna resurs.
* * *
Världen förändras, men något förblir. Redan Juhani i Sju bröder visste hur ”allt går väl, om blott alla för sin egen del beflitar sig om enighet och försonlighet. Men se om vi söker gräl, så finner vi alltid skäl för att resa nackborsten.”
Jag vill önska er alla ett gott nytt år och Guds välsignelse!