Monsieur le Président, Madame Macron,
nous, mon épouse et moi, sommes très heureux de vous accueillir à Helsinki.
För hundra år sedan erkände Frankrike bland de allra första länderna Finlands självständighet och diplomatiska förbindelser upprättades mellan länderna. Vi sätter högt värde på de goda förbindelserna mellan våra länder.
Men kontakten med Frankrike knöts ingalunda först i och med Finlands självständighet. I århundraden har Frankrike för finländarna varit en källa till kunskap och inspiration inom vetenskap och konst. Redan på medeltiden reste kunskapstörstande finländare till Paris. I själva verket var den finske biskopen Olof Magnusson (Olaus Magni) på medeltiden rektor för Sorbonneuniversitetet.
* * *
Under 2000-talet har samarbetet inom kultur och vetenskap mellan våra länder ständigt blivit allt värdefullare. Vi har mycket att ge varandra, vare sig det är fråga om modern litteratur eller högteknologi.
Den ekonomiska tillväxten skapar förutsättningar för en fortsatt ökning av handelsutbytet mellan Finland och Frankrike. Det är glädjande att märka att det vid sidan av de stora och synliga affärer som görs också bland finska små och medelstora företag finns ett växande intresse för utbyte med Frankrike.
I synnerhet innovativa teknologiföretag är nu aktiva på den franska marknaden, vilket dels beror på de reformer i företagslagstiftningen som er regering har genomfört, dels på det goda anseende och den attraktionskraft FrenchTech har. Vi för vår del är mycket nöjda över att franska uppstartsföretag börjar bli allt synligare i Finland. Det finsk-franska samarbetet bidrar till att hela Europa hålls med i den snabba utvecklingen inom digitalisering och artificiell intelligens.
* * *
Den europeiska dimensionen blev en helt ny kontaktyta för våra länder när Finland gick med i Europeiska unionen 1995. Som en av unionens grundande medlemmar har Frankrike en alldeles särskild roll i den europeiska integrationen – och också ett särskilt ansvar för den. Ert besök kommer ytterst lägligt då vårt land förbereder sig för sitt tredje EU-ordförandeskap som börjar om knappt ett år.
Under de senaste åren har den känsla av samhörighet som är kännetecknande för den europeiska andan inte varit som starkast. Jag har storligen saknat den anda som kännetecknade de första tiderna av vårt EU-medlemskap. Det ledarskap ni har gett prov på då det gäller att forma en gemensam framtid för Europa har på ett utmärkt sätt svarat på detta behov.
Finland anser det viktigt att klausulen om ömsesidigt bistånd i Lissabonfördraget inte bara är tomma ord. Därför var det självklart för oss att svara på Frankrikes begäran om hjälp och visa vår solidaritet efter terrorattentaten i november 2015.
Jag har ofta ställt mig frågan: vad är det för en union som inte garanterar sina medborgares säkerhet? EU måste i fortsättningen ta större ansvar för detta. Tillsammans med Frankrike hör Finland till den kärngrupp som på bred front vill stärka den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Våra länder antar i morgon en gemensam resolution om det europeiska försvaret. Vi ser ert europeiska interventionsinitiativ som ett viktigt led i denna utveckling. Vid sidan av detta är det naturligt att även intensifiera det bilaterala försvarspolitiska samarbetet.
* * *
Förhållandet mellan våra två EU-länder innefattar också mycket annat än EU-politik. Vårt utrikespolitiska samarbete sträcker sig från säkerhets- och försvarspolitik till att också omfatta försvar av gemensamma värderingar och svar på globala utmaningar.
Vi delar samma åsikt om att Europa behöver en starkare röst i världen. Det är väsentligt att vår röst är samstämmig och trovärdig när det gäller att försvara värderingar som av tradition är viktiga för Europa och att befästa de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. För detta ges ett utmärkt tillfälle under nästa år då Finland efterträds av Frankrike som ordförande för Europarådet.
Det är skäl att även utanför Europas gränser stärka det multilaterala samarbetet och de institutioner som upprätthåller det. Ett sönderfall av den regelbaserade internationella ordningen skulle vara ett verkligt hot mot vår välfärd och säkerhet. Vi européer måste hålla samman för att försvara denna ordning. Det är nödvändigt att reformera Förenta nationerna så att organisationen blir en mer effektiv aktör med större genomslag. Som permanent medlem av FN:s säkerhetsråd intar Frankrike en särställning i detta arbete.
* * *
Vi kan endast lösa mänsklighetens ödesfrågor tillsammans, inte var för sig. Den gångna sommaren är en konkret påminnelse och samtidigt bara en blek föraning om vad klimatförändringen kan föra med sig. Det finns ingen tid att förlora: Åtagandena i klimatavtalet från Paris måste genomföras skyndsamt. Finland vill precis som Frankrike gå i täten för klimatpolitiken, inom både EU och FN. Förutom samarbete mellan stater behöver vi nya initiativ för att koppla företagsvärlden till klimatarbetet. Finland och Frankrike kan ta gemensamma steg också på detta område.
Som ordförande i Arktiska rådet är vi mycket oroade över hur snabbt det nordliga istäcket smälter. Issmältningen påskyndas särskilt av sotutsläppen, som vi nu tillsammans med våra arktiska samarbetspartner strävar efter att minska. Vi hoppas att Frankrike stöder oss i dessa strävanden på andra internationella forum, eftersom sotet i likhet med koldioxid är en faktor som påskyndar klimatförändringen globalt, och således inte är bara en arktisk angelägenhet.
* * *
Till sist är jag i egenskap av tidigare ordförande för Finlands Bollförbund tvungen att erkänna att det finns ett område där vi finländare fortfarande har extra mycket att lära oss av Frankrike: fotboll. Framgångsreceptet kunde kanske vara detsamma som för våra präster och biskopar på medeltiden – vi måste antagligen börja skicka fler av våra unga spelare till de franska fotbollsakademierna. Jag vill gratulera till de imponerande matcherna och det välförtjänta världsmästerskapet!
Jag vill utbringa en skål för er och er gemål, herr president, bäste Emmanuel, samt för vänskapen mellan Finland och Frankrike.