(Talet hölls på engelska)
Det är en stor glädje och ära för mig att få delta i denna galamiddag med er alla. I kväll firar vi Finlands hundraårsjubileum. Lite i förtid, faktiskt, eftersom Finlands officiella födelsedag som självständig stat inte är förrän den 6 december. Men härmed ger jag oss alla tillstånd att hedra mitt land och att njuta av den festliga kvällen. För mig är klockan redan 2 på morgonnatten och vi vet alla att det är då de bästa festerna börjar.
I kväll handlar det inte bara om oss finländare. Det handlar om finländare och amerikaner – gamla vänner. Många av er i detta rum har jobbat hårt för att stärka partnerskapet och förbindelserna genom åren, på båda sidor av Atlanten och över hela USA. Jag vill tacka er varmt för det. Tack vare alla dessa insatser kan jag med säkerhet säga att i dag är bandet mellan Finland och USA starkare än någonsin. Jag har flygmil som bevis på detta. Det är bara drygt två veckor sedan mitt senaste besök här. Ambassadören och hennes stab kan bli lättade över att höra det här: Jag tänker inte ta för vana att komma till Washington två gånger i månaden, varje månad.
När jag träffade president Trump i Vita huset i slutet av augusti diskuterade vi ett brett spektrum av frågor som har en sak gemensamt. De var alla frågor som ingendera av oss kan åtgärda ensam. De måste hanteras tillsammans.
”Tillsammans.” Det är ett starkt ord. Det är också temat för vårt hundraårsjubileum. Vid första anblicken kan det se ut som den raka motsatsen till ordet ”självständighet”. Men betyder inte självständighet frihet att agera på egen hand och på eget sätt? Att man inte är beroende av andra? Vid en närmare titt blir det likväl klart att ”tillsammans” är själva kärnan i vår självständighet, precis som det alltid har varit.
”Tillsammans” börjar hemma, inom våra gränser, i våra samhällen. Som en nation med endast 5,5 miljoner människor kan vi inte tillåta oss att glömma någon. Samarbete har varit ett gott rättesnöre för oss under hela vår historia, i goda tider och i dåliga. Jämställdhet, jämlika möjligheter och lika möjligheter till utbildning är ryggraden i vårt samhälle – inte bara värdefulla mål i sig. De är också ryggraden till toleransen och resiliensen i vårt samhälle. Ryggraden till det jag har kallat inkluderande patriotism.
Styrkan i att verka tillsammans stannar inte vid gränserna. För ett land som Finland är internationellt samarbete – bilateralt såväl som multilateralt – avgörande. Vårt välstånd bygger på frihandel och en öppen världsekonomi. Vår säkerhet stärks av internationella institutioner och en regelbaserad ordning. Och när vi samarbetar med våra partners låter vi det goda gå vidare. Våra företag och investeringar skapar jobb utomlands. Våra civila och militära experter bidrar till säkerheten även bortom våra gränser.
Som ni vet, är Finland för närvarande ordförande i Arktiska rådet, en roll som vi ärvde av USA i maj. Temat för vårt ordförandeskap är ”Ute efter gemensamma lösningar”. Sloganen som är utformad för Arktis kan fungera även annorstädes. När vi nästa vecka går vidare till Förenta nationernas generalförsamling i New York är det precis vad det handlar om: att söka gemensamma lösningar. Och det finns verkligen ingen brist på svåra problem att lösa.
Vi lever i farliga tider. Det finns krafter som försöker sprida oenighet i våra samhällen och mellan olika länder i världen. Vi måste konfrontera våra motståndare fast och beslutsamt. Men vi måste samtidigt vara mycket försiktiga för att minimera oavsiktliga skador. Att upprätthålla enighet är livsviktigt, både nationellt och internationellt.
***
Jubileer kan lätt reduceras till att dra sig till minnes gångna tider. Och det är inget fel med att blicka bakåt. Vi finländare har all anledning att vara stolta över vår historia. Det kan låta som en klassisk askungenhistoria – men det har inte alltid varit lätt. Att förvandla ett fattigt jordbruksland till ett av de mest stabila, framgångsrika och konkurrenskraftiga samhällena i världen skedde inte mirakulöst över en natt. Det är resultatet av uppoffringar, uthållighet – eller vad vi kallar sisu – och vision.
Men det förflutna bär oss inte speciellt långt. Att vila på våra lagrar räcker inte i längden. Vårt första århundrade som en självständig nation borde få oss att tänka också på nästa århundrade. Vi måste se till att alla kvaliteter som har fört oss så här långt står sig även i framtiden. En fortsatt framgång också under de följande hundra åren kräver uppoffringar, sisu och visioner. I en snabbt föränderlig miljö behövs dessutom innovationer och förnyelse.
Liv, frihet och strävan efter lycka är hörnstenarna i USA:s självständighetsförklaring. Liknande ideal klingar även i Finlands självständighetsförklaring som utfärdades för knappt 100 år sedan. Vad som slår mig i den korta texten från december 1917 är det sätt på vilket självständighet och frihet är kopplade till behovet av att öppna upp för världen. Det bästa sättet att eftersträva lycka är att bryta isoleringen och att ansluta sig till världens fria nationer. Dessa sanningar är självklara för mig. De är också ett tidlöst recept för välstånd och säkerhet. Ett recept som vi bör följa när vi börjar vårt andra århundrade som en självständig nation. Vi ser fram emot att ytterligare fördjupa vårt partnerskap med USA under de kommande åren.
Jag hoppas att ni alla har en trevlig kväll. Njut av samtalen med gamla och nya vänner. Tillsammans.