Jag är mycket glad över att få delta i detta evenemang för Östersjön. Jag är gärna med och medverkar – och som det sägs i inbjudan – sporrar er till att utveckla konkreta idéer för Östersjöns bästa. Östersjön behöver endast två saker: goda idéer och gott genomförande. Jag är övertygad om att här finns av dem båda.
Östersjöns betydelse är kanske i dag större för Finland än för något annat land i Östersjöområdet. Över 80 procent av vår utrikeshandel går sjövägen över Östersjön. Cirka hälften av vår import och 40 procent av vår export sker med länderna i Östersjöområdet. Nästan 70 procent av alla investeringar i Finland härstammar från Östersjöländerna. Finlands välstånd bygger på Östersjön.
Det värde Östersjön har som finländarnas livsmiljö och källa till rekreation går däremot inte att uppskatta som procenttal. I detta är Östersjön utan sin like, vare sig det är fråga om rent vatten, båtliv, sommarstugeliv eller turismen inom Östersjöområdet. Östersjön är också en central del av vår historia, något som man påtagligt känner här på Sveaborg. Östersjön utgör också en del av vår identitet och en källa till erfarenhet för oss. När vi nu samlas här med avsikt att rädda Östersjön handlar vi för Finlands bästa.
* * *
Den ekologiskt ohållbara situation som detta hav befinner sig i kastar en skugga över den stora glädje vi känner över att ha med Östersjön att göra. Vi är väl medvetna om att Östersjön till sin miljö är ett särskilt känsligt och sårbart område. Trots detta har vi tyvärr inte lyckats värna om Östersjöns unika natur. Östersjön är i dag ett av de mest förorenade haven i världen. För att rädda den krävs det kraftiga åtgärder som inte kan skjutas på framtiden.
Givetvis har behovet av att skydda Östersjön varit känt redan en lång tid. Vi har arbetat för detta under många decennier. Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö HELCOM har varit den centrala aktören i detta. I över 30 år har den sammanfört Östersjöns kuststater för att bereda och enas om åtgärder för att rena Östersjön. HELCOM:s nuvarande verksamhet grundar sig på ett handlingsprogram som godkändes för fem år sedan, och som har som syfte att uppnå ett gott ekologiskt tillstånd i Östersjön senast 2021. Regionens EU-länder är dessutom skyldiga att genomföra sådana åtgärder för Östersjöns natur som EU-lagstiftningen kräver. Miljösamarbete inom Östersjöområdet görs också inom ramen för många andra samarbetsarrangemang, såsom Östersjöstaternas råd och den nordliga dimensionen.
Det stora antalet miljöaktörer i Östersjöområdet kan ge upphov till skepsis. Man kan få den uppfattningen att allt redan är under kontroll och att det görs tillräckligt stora satsningar på att lösa problemet. Å andra sidan kan man börja misstänka att det inte finns en enda instans som har en övergripande bild av situationen och att resurser ödslas på överlappande funktioner. Det är dock klart att redan Östersjöns tillstånd i sig avslöjar att satsningarna hittills inte har varit tillräckliga. När det gäller överlappande funktioner kan man säga att man nog insett behovet av bättre samordning. Det här framgår till exempel av EU:s strategi för Östersjön, där en effektivisering av samarbetet ställts upp som mål. Det är klart att resurser inte bör ödslas på överlappningar, utan de olika aktörerna ska komplettera varandra.
Varför är då resultaten otillräckliga fastän skyddsarbetet pågått redan länge? En orsak är att rekommendationerna i handlingsprogrammet för HELCOM, som i sig gör ett gott arbete, inte är juridiskt bindande för deltagarstaterna. Därför bör vi dryfta vad man skulle kunna göra för att göra dem mer förpliktande. Skulle detta för EU-ländernas del kanske kunna göras genom unionen?
Den andra orsaken är mer allmän. Under ekonomiskt sämre tider händer det lätt att man prutar på planerade åtgärder för att få till stånd inbesparingar. Värnandet om miljön kan få en mindre framträdande plats när mörka moln tornar upp sig vid den ekonomiska horisonten. Detta märktes bland annat i samband med den globala finanskrisen. När man före krisen betonade hållbar utveckling, var budskapet när krisen börjat: konsumera.
Utöver detta skiljer sig länderna i Östersjöområdet i hög grad från varandra i fråga om den ekonomiska utvecklingsgraden. Ju anspråkslösare den allmänna välfärdsnivån i ett land är desto mer benägen blir man att avstå från satsningar på miljön. Det här betyder dock inte att inte också de rikare länderna i området – Finland inberäknat- skulle göra sig skyldiga till att ge miljön en underordnad betydelse under ekonomiskt svårare tider. I Finland ska vi överhuvudtaget inte invagga oss i tanken att vi själva i vår egen verksamhet skulle vara exceptionellt oklanderliga. Våra fosforutsläpp är inget gott exempel på oklanderlighet.
* * *
Det går inte att rädda Östersjön endast med gamla knep. Det behövs fler åtgärder och nya resurser. Processen Baltic Sea Action Summit, som inleddes för två år sedan, är ett gott exempel på detta. Redan under denna korta tid har den visat sig vara ett fungerande koncept. Genom processen har gruppen med aktiva deltagare i Östersjöarbetet kommat att bestå av långt fler än de redan etablerade aktörerna. Vid sidan av den offentliga sektorns aktörer har man lyckats engagera också privata aktörer: företag, frivilligorganisationer och t.o.m. enskilda medborgare. Processen har visat sin livsduglighet också i och med det faktum att Summit-processens kontinuitet inte längre bara är beroende av våra, finländarnas, initiativ. Ryssland är värd för nästa toppmöte, och landets positiva förhållningssätt till skyddet av Östersjön får på detta sätt nya krafter. Samtidigt pågår redan kampen om värdskapet för det därefter följande mötet i kulisserna.
Själv anser jag att ett helt nytt sätt att tänka är den bärande kraften för Baltic Sea Action Summit. Det är ett tänkesätt där man börjar se hot som möjligheter. I stället för att se räddandet av Östersjön endast som en tung förpliktelse har man i Summit-projektet insett att de satsningar man gör för Östersjön skapar nya möjligheter till affärsverksamhet. Såsom geniala idéer ofta är, handlar det även här om att komma på närapå en självklarhet.
De tekniker, produkter, tjänster och tillvägagångssätt som behövs för att lösa och förebygga Östersjöns miljöproblem har ett betydande kommersiellt värde. Och då är det inte endast fråga om Östersjöområdet, utan ett globalt perspektiv. Det finns säkert redan nu, och framför allt under kommande decennier, en global efterfrågan på de lösningar som man skapar här. Man behöver bara betrakta de miljöproblem som arbetet för att rädda Östersjön söker lösningar på: minskningen av utsläppen från jordbruk och boskapsskötsel, reningen av avloppsvattnet från glesbygden, möjligheterna att återvinna fosfor och att separera farliga ämnen ur avloppsvattnet, nya system för informationsutbyte för att förbättra säkerheten inom sjöfarten och tekniker för att minska svavel- och kväveutsläppen från fartyg. Det här är bara några exempel på de problem som man söker svar på. De företag som finner svar på problemen kan skaffa sig en konkurrensfördel. Denna fördel kan visa sig bli ett rikt fiskevatten – för att använda en havsterm.
Ett nytt tänkesätt och de bredare perspektiv som spinner ur detta tillför nya krafter och aktörer till arbetet för att rädda Östersjön. Staterna måste alltid göra sitt. Men arbetet blir snabbare och effektivare när man kan engagera även företag, organisationer och enskilda individer. Det som gagnar Östersjön gagnar också Finland och de medverkande finländska företagen. Och i slutändan kan nyttan sträcka sig också till övriga vattenområden i världen.
Vi alla har ett ansvar för Östersjöns framtid. Jag vill önska er alla en innovativ fortsättning på dagen i era idéworkshoppar och jag tackar er redan nu för era åtaganden, som jag tror att ni förbinder er till med tanke på Östersjöns och Finlands bästa vid toppmötet i S:t Petersburg i december. Tack!