När jag berättade för en bekant företagare att jag igen kommer att tala på företagardagarna, frågade han: Aj, för hur mångte gången är det redan? – Han hade säkert fått höra samma tal tillräckligt många gånger.
När ordförande Mikko Simolinna dessutom i sitt öppningstal gjorde mig till något av en insider, törs jag denna gång ta i bruk ett nytt manus.
Företagandet är nämligen ett intressant ämne att dryfta på djupet. Jag tror att jag utvecklade en benägenhet för detta när min egen företagsverksamhet som advokat ofta bestod av att driva företagares ärenden. Många gånger frågade jag mig själv av vilket virke en viss företagare var gjord, då det fanns så mycket kämpaanda och övertygelse i honom.
Jag tackar för detta tillfälle att få tala till er i dag. Jag tänkte, att den här gången tar också jag en risk – det hör ju till företagandet – och funderade, vad allt företagande innebär. Ni hör ofta i offentliga tal, vad man önskar av er i form av det gemensamma goda. Jag ska nu försöka berätta, vad jag tänker om er.
Låt oss nu då fundera mer högt, om ni tillåter det.
Jag har ofta funderat på varför företagande och företag har kommit att beteckna den verksamhet som ni bedriver. På idrottsfälten har hopparen uppe i höjden nog tre företag, och han endera fäller eller kommer över. Inom politiken försöker nu också tusentals personer att bli valda i valet, efter vilket de blir fullmäktige eller tidigare kandidater.
Men, att företagaren försöker i sitt företag, alltid? Är det inte snarare fråga om att prestera och förverkliga? Jag vill nu inte föreslå att det rättare namnet på dessa dagar skulle vara förverkligarnas prestationsdagar, men tanken faller in.
***
Hurudana är då företagarna? Det vet ni säkert bäst själva om ni tar er en titt i spegeln, men jag tar i alla fall upp ett par exempel som jag läst om i tidningarna.
Taimi är en 88-årig affärsinnehavare i norra Österbotten. Hon öppnar fortfarande sin affär varje morgon, precis som hon gjort i 62 års tid. Huruvida man lämpar sig att bli företagare är för henne en fråga om läggning, alla är inte ägnade för ett yrke som förutsätter tjänstvillighet. Man sporras av att övervinna motgångar, men Taimi påpekar också att det inte lönar sig att börja räkna arbetstimmar. Taimis historia berättar om hur Finland byggts och ännu byggs.
Teemu är redan 17, han äger och leder ett trädgårdsföretag. Också han börjar sin dag med arbete, fyra på morgonen i partihandeln, och stänger sedan vid niotiden på kvällen. Teemus verksamhet begränsas av lagstiftningen, en 17-åring får inte körkort och kan inte göra juridiska förbindelser, till exempel sköta dagliga bankärenden såsom löneutbetalningarna för de 8 fast anställda och 22 säsongsarbetarna. Dessa officiella hinder klaras med hjälp av en terränghjuling och mamma. Teemu har utbrustit: ”kompisarna ber sina mammor om pengar, jag betalar lön åt mamma”. Teemus historia berättar hur Finland byggs och kommer att byggas.
Hurudana är då företagarna, det var ju det jag frågade. De är otroliga och av alla de slag, svarar jag.
Sedan kommer vi till företagandets kärna.
Det är en risk – att ta en risk. Det är fascinerande hur detta uttryck och fenomen kan väcka helt motsatta känslor. För företagarna är det en del av vardagen – för många andra väcker det omedelbar osäkerhet, rädsla och motvilja.
Varför fascinerande?
Hur främmande skulle det inte kännas för en lekman att tillbringa sin kväll med att räkna om de inkomster man vet om räcker till att täcka företagets löner, hyror och andra löpande kostnader. Och om insatsen dessutom är den förmögenhet som man lyckats skrapa ihop, den pantsatta bostaden medräknad, och därtill hela ens framtid, så bleknar säkert många.
Därför är det fascinerande att det finns sådana som ni.
Risken att förlora någonting, osäkerheten, styr och begränsar oss som vill spela på säkra kort. Risktagarna måste däremot ha en förmåga att stå ut med osäkerheten, måste kunna se den som en utmaning som ska övervinnas.
Är det då så nödvändigt att övervinna de där osäkra momenten, hur skulle det vara om vi alla skulle ta det säkra för det osäkra och undvika alla risker?
Om alla hade tänkt så,
tror jag inte att man sett Jussi med sin gräfta på myren,
tror jag inte att man hade skeppat tjärtunnor från Uleåborg,
tror jag inte att tjärtunnorna hade bytts mot högteknologi,
och jag tror inte heller att vi nu skulle klara oss, utan eldsjälar som Taimi och Teemu.
Framgång och misslyckande med ett företag, varandras motsatser men ändå så nära varandra.
"Om jag lyckas avundas de mig, om jag misslyckas föraktar de mig." Denna beskrivning gav en företagare vars företag var nära att gå omkull.
Att misslyckas kan inte vara en dubbel börda. Att risken blir verklighet och att man blir föraktad.
Riskplacerare brukar kallt räkna, att resultatet är bra, om två företag av tio riskobjekt överlever. Även om det kalla beräknandet utelämnas, kvarstår ändå, att misslyckanden oundvikligen händer.
I Finland behövs en atmosfär som uppmuntrar till företagande. En god början på denna uppmuntran är att man förstår företagandets väsentliga innehåll, risken, och alltså allmänt godtar såväl framgång som misslyckande.
***
Små och medelstora företagssektorn har under de senaste åren profilerats som skapare av nya arbetsplatser. Under de senaste årtiondena uppstod nettotilläggen av arbetsplatserna inom den privata sektorn i små och medelstora företag samtidigt som de stora företagen till och med minskade på sin arbetskraft. Detta är en speciellt väsentlig sak just nu, då bristen på arbete prövar västvärlden och också oss.
Utvecklingen under det senaste årtiondet berättar också om framtiden. Mängden finländskt arbete kommer i avgörande grad att vara beroende av de små och medelstora företagens framgångar, och därmed av att företagarna lyckas.
Finland är ett exportberoende land. Det innebär att vi söker och får mer av världen än vad vår egen inhemska ekonomi förmår producera. Globaliseringen har emellertid ändrat bilden av exporten – våra stora företag har flyttat sin verksamhet närmare de stora marknaderna. De exporterar visserligen finländskt kunnande, men inte längre vanligt finländskt arbete i samma utsträckning som tidigare.
Småföretagssektorns andel av vår totalexport är fortfarande mycket låg, endast omkring 20 procent. Med tanke på tillväxten och sysselsättningen är det avgörande att vi arbetar för en ökad internationalisering. Det är en stor fördel att det globala trycket att flytta ut verksamhet inte så lätt drabbar de små och medelstora företagens exportproduktion. Resultatet och arbetet stannar i sin helhet i vårt land. Detta bör tas i beaktande också i den offentliga sektorns exportfrämjande åtgärder.
***
Jag sätter stort värde på att företagarorganisationen själv aktivt börjat söka metoder för att förebygga utslagning bland unga. Ett barn eller en ung person som går förlorad är inte bara en personlig tragedi, utan en förlust för oss alla. Vi bör därför alla göra vad vi kan, och för de unga är en arbetsplats en avgörande faktor.
Att anställa en ny arbetstagare är alltid en stor sak för ett litet företag. Det är skäl att sänka denna tröskel på många sätt. Jag själv ser läroavtalsutbildningen och utvecklingen av den som en stor möjlighet. Vi har kanske en benägenhet att högakta teoretisk utbildning, men det lönar sig också att komma ihåg den gamla visdomen att övning ger färdighet.
***
Jag började med företagandet, och med det tänkte jag även avsluta.
Företagande är inte bara en näring och ett arbete, utan ett sätt att förverkliga sig själv, ett sätt att leva sitt liv. Alla är inte, och kan inte heller vara företagare, men det är viktigt för alla att försöka i sitt liv, oberoende av vilken väg man vandrar.
Ett gott Finland innebär att alla är företagsamma och att många är företagare!