(Med reservation för ändringar)
Jag önskar er alla varmt välkomna till denna numera traditionella middag. De flesta av er har jag redan träffat vid min installation. Jag och mitt kabinett kommer säkert att samarbeta med er alla.
Inledningsvis vill jag framföra några tankar om utvecklingen i världen och Europa. Sedan talar jag lite om Finlands utrikespolitik och om min egen kommande verksamhet i dess ledning. Eftersom inget är så tråkigt som ett överlångt middagstal, försöker jag här begränsa mig till 10 minuter.
* * *
En allt mer multipolär värld och framväxten av nya maktcentrum har redan för flera år sedan observerats inom den internationella politiken. Nu lever vi mitt i denna förändring. År 2011 fanns inte en enda av de tolv snabbast växande ekonomierna i Europa eller Nordamerika. Det var inte endast fråga om Kina och Indien. Flera av de snabbast växande ekonomierna var afrikanska.
Den globala förändringen är såtillvida kraftig, att den i praktiken påverkar allting och man kan inte fly undan den. Historien kommer nog i fatt rymlingarna. Hanteringen av förändringarna kräver mental anpassningsförmåga, ekonomisk flexibilitet och ett konstruktivt grepp om utrikespolitiken. Förändringen förutsätter också ansvarsförmåga hos alla aktörer.
Samtidigt lider Europa av skuldkrisen och av den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott. En dynamisk politik behövs för att lösa krisen: ekonomisk strukturomvandling, inbesparingar, skärpta skatter. Ställvis prövas samhällenas ekonomiska och politiska uthållighet. Det finns dock inga alternativa räddningsförsök. Ett klart ansvarstagande vid skötseln av de egna problemen är det viktigaste tecknet på solidaritet.
Ur ett samhälleligt perspektiv sett verkar den globala förändringen påverka framför allt medelklassen. Medelklassens tidigare tryggade ställning i industriländerna i väst håller på att bli svagare. Arbete flyttas i allt större utsträckning till utvecklingsekonomier. Nervositeten hos medelklassen, som historiskt sett varit en stöttepelare för stabiliteten, märks redan.
Utmaningen är densamma i utvecklingsekonomierna, men i fråga om sin dynamik är den motsatt. Där förstärker den ekonomiska tillväxten medelklassen. Detta har dock sina politiska konsekvenser. När medelklassen blir starkare är det typiskt att den vill ha en rättsstat, ett folkvälde, fri informationsförmedling och kvinnorättigheter. Detta krav på förändring visar sig på olika håll i världen. Som sagt, ingen kan fly undan förändringen.
De nordiska länderna, som även Finland hör till, har tills vidare klarat sig väl i förändringen. Innehållet i den nordiska samhällsmodellen har fått nya nyanser. Nu talar vi om ett stabilt samhälle och om en välskött ekonomi. De här utgångspunkterna ger oss förmåga att tåla förändringar och att söka en ny och lämplig riktning i förändringens centrum. Men inte heller dessa prestationer är automatiska eller fullständiga. Den åldrande befolkningen och utslagningen av de unga är exempel på strategiska utmaningar som vi måste bemöta.
* * *
Min andra månad som president går mot sitt slut. Hittills har det inte varit några större överraskningar. Den första resan till toppmötet om kärnsäkerhet i Seoul var en viktig och mycket positiv upplevelse för mig. Det samma kan sägas om besöken i Sverige och Estland. Härifrån är det bra att fortsätta.
Finland är i sin utrikespolitik en orubblig anhängare av multilateralt samarbete. Finland kommer även i fortsättningen att aktivt söka lösningar på gemensamma problem, oberoende av om de handlar om krishantering, fredsmedling, miljö, handel eller utveckling. Finland bär sitt ansvar. FN är hörnstenen i den multilaterala ordningen. Utan FN är det omöjligt att föreställa sig hållbara lösningar på de globala problemen. Jag ser även RIO +20-mötet, som ordnas i juni, mot bakgrunden av detta. FN förtjänar även att förstärkas ytterligare som organisation.
Finland har varit en aktiv medlem av FN i 56 år. Lika länge har finländska fredsbevarare, totalt ca 50 000, verkat under FN:s flagga. Som bäst håller vi på att återvända till UNIFIL-operationen, och våra observatörer är på väg till Syrien. Finland strävar efter att bli invald som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd för perioden 2013–2014. Jag ber om stöd för detta från er alla – även från Australien och Luxemburg!
Det råder ett långtgående nationellt samförstånd om grunderna för Finlands utrikespolitik. Utgångspunkten är Finlands medlemskap i EU och vårt åtagande att stärka unionen även inom utrikes- och säkerhetspolitiken. EU trampar nu i motvind, men behovet av EU och EU:s uppgifter har inte försvunnit någonstans. Tvärtom i en allt mer multipolär värld behöver Europa nu mer än någonsin ett eget starkt samarbetsarrangemang.
I sin säkerhetspolitik satsar Finland även på ett partnerskap med Nato, men ett medlemskap är inte aktuellt. Finland deltar aktivt i Natos krishanteringsoperationer i Afghanistan och Kosovo. Vi har också gått med i reserven för snabbinsatsstyrkan (NRF). Jag deltar i maj i Natos toppmöte i Chicago, och jag förväntar mig att partnerskapet till följd av mötet stärks ytterligare.
Goda och nära grannrelationer utgör även i fortsättningen grunden för vår utrikespolitik. Ryssland är vår största enskilda handelspartner och de mångsidiga kontakterna mellan våra länder är på rekordnivå. Ryssland har stor betydelse för Finland. Våra nordiska grannar Sverige och Norge är starka partner med vilka vi eftersträvar ett ännu djupare samarbete. Detsamma gäller Estland, vår granne i söder samt Lettland och Litauen. Östersjön och staterna i Östersjöområdet är viktiga för Finland.
Vi blickar även norrut. De arktiska frågornas betydelse ökar inom vår politik i takt med att områdets globala roll ökar. Finland satsar på multilateralt samarbete med ett ännu starkare Arktiskt råd som mål. Vi bygger även upp ett bilateralt arktiskt partnerskap med Ryssland, Norge och Sverige. Finland har mycket att erbjuda inom nordisk teknologi, skeppsbyggnad och samhällsteknik.
Finland är ett alltigenom globaliserat land. Vår ekonomi är beroende av den omgivande världen. Därför går vi in för partnerskap överallt i världen. Naturligtvis gäller detta Förenta Staterna, men även länder med tillväxtekonomi, såsom Kina, Indien, Brasilien, Turkiet, Indonesien och Sydafrika.
Presidentens uppgift är också att marknadsföra Finland. Jag främjar inte endast exporten, utan även importen. Finland är ett konkurrenskraftigt investeringsobjekt. Som före detta finansminister vet jag vad jag saluför: ett effektivt, fungerande samhälle och ett kunnande på toppnivå. Också vårt geografiska läge i norra halvklotets skärningspunkt är en resurs för oss.
Kravet på förändring gäller alla. I dess centrum är Finland och kommer även i fortsättningen att vara en aktiv och ansvarsfull internationell aktör som söker lösningar. Vi vill gärna hjälpa. Vi är öppna och villiga att samarbeta. Jag hoppas på täta kontakter med er och jag önskar er framgång i ert arbete här i Finland.