Jag har den stora äran att få tala vid toppmötets öppningssession, där vi nyss har antagit de nya målen för hållbar utveckling. Jag vill tacka generalsekreteraren för den idoghet med vilken han främjat att tidigare mål förverkligats och nya mål ställts upp. Jag vill också tacka president Museveni och statsminister Rasmussen, som är ordförande för detta historiska tillfälle.
Millenniemålen har redan under 15 års tid styrt vårt utvecklingsarbete. Vi har gjort stora framsteg när det gäller att uppnå alla målen. Med hjälp av globalt samarbete har över en miljard människor fått hjälp att ta sig ur extrem fattigdom. Antalet motsvarar 200 gånger Finlands och 27 gånger Ugandas befolkning.
Över en miljard människor har nu bättre möjligheter än för 15 år sedan. Antalet flickor som går i skola är nu större än någonsin tidigare. Man har också gjort framsteg när det gäller att bekämpa fattigdom och ojämlikhet. Detta arbete fortsätter.
Millenniemålen har också initierat viktiga utvecklingsprocesser på områden som varit i stort behov av dem. Till exempel i Afrika har man haft en enastående ekonomisk tillväxt och man har kunnat minska fattigdomen avsevärt.
* * *
Förbättringarna har dock inte uppnåtts lätt eller utan bakslag. Alla mål har fortfarande inte uppnåtts. Och även om det skett framsteg i alla målen, har resultaten för vissa mål varit bättre än för andra.
Jämställdheten mellan könen och våldet mot kvinnor har visat sig vara särskilt svåra utmaningar. Omfattande strävanden att främja jämställdheten mellan könen har delvis blivit oförverkligade. Dessa är utmaningar som vi bör förhålla oss allvarligt till.
Det bästa sättet att minska fattigdomen och främja omfattande tillväxt och välstånd är att främja jämställdheten mellan könen. För att nå de ambitiösa målen om jämställdheten mellan könen och kvinnornas rättigheter måste detta arbete anvisas tillräckliga resurser.
Vi lyckas helt enkelt inte lösa problemen i världen om hälften av befolkningen aldrig når upp till en ledande ställning utan är underordnad den andra hälften. För att nå målen måste vi ändra våra tänke- och handlingssätt.
Förutom jämställdheten mellan könen är hållbar utveckling i miljöfrågor en kritisk faktor som vi inte får lämna obeaktad. Stävjandet av klimatförändringen och säkerställandet av hälsa och tillräcklig mat- och vattenförsörjning förutsätter gemensamma, globala tillsynsåtgärder samt modellering av samhälliga och ekonomiska faktorer och miljöfaktorer. Därför bör det klimatavtal som utarbetas vid klimatkonferensen i Paris 2015 vara övergripande och ambitiöst. De beslut som fattas i Paris är vår bästa och sista chans att sträva efter att minska koldioxidutsläppen.
Klimatförändringen påverkar hundratals miljoner människors levebröd redan nu. Höstens händelser i Europa ger endast en dyster försmak av den framtida utvecklingstrenden, om vi inte lyckas säkerställa en hållbar utveckling.
* * *
Slutdokumentet om målen för hållbar utveckling (The 2030 Agenda for Sustainable Development), som medlemsländerna godkänt, är ett avtal som gäller oss alla och vars framgång vi alla ansvarar för. Vi har inte råd med tvister eller misslyckanden – vi måste lyckas. Ett misslyckande är helt enkelt ett för högt pris att betala, och skulle orsaka alltför stort mänskligt lidande.
Vi kan själva välja om vi som ett arv till kommande generationer lämnar hopp eller förtvivlan. Beslutet är vårt.