Ni som har samlats där är professionella journalister som har arbetat på den finskspråkiga redaktionen vid det internationella programföretaget BBC World Service. I år har det gått 80 år sedan redaktionen inledde sitt arbete i London. Jubileumsåret firas med den nyutgivna boken Täällä Lontoo. BBC:n suomalaistoimittajat idän ja lännen välisessä informaatiosodassa. (Rapport från London. BBC:s finländska journalister i informationskriget mellan öst och väst.) Bokens händelser sträcker sig fram till 1997, då den finskspråkiga redaktionen lades ned efter 57 år.
Intressant rubrik. Man kan fråga sig, vilken rubriken skulle ha varit om verksamheten vid BBC:s finskspråkiga enhet hade fortsatt fram till årsskiftet 2019–2020. Informationskriget har inte försvunnit ur världen. Frontlinjerna är visserligen andra, men påverkanskamper förs fortfarande, både globalt och inom olika länder
***
Klimatet i samhällsdebatten i Finland har förändrats under de senaste åren. Det har blivit svårt att få synlighet och uppmärksamhet i störtfloden av kunskap och åsikter. Tiden gynnar ett kort och koncist, slagkraftigt och ofta ganska grovt språk.
Man brukar säga att ”Det är som det verkar”. Hur verkar det då? Det kan vara lättare att påverka hur något verkar vara än att kategoriskt slå fast hur det verkligen är eller inte är. Alltså att få något att se ut så att det stöder ens egen agenda. Då målar man upp en bild som ser helt annorlunda ut än det objekt den egentligen föreställer.
Situationen är utmanande för medierna. Hur ska man förhålla sig till en uppseendeväckande webbdiskussion; ger den anledning till att göra en nyhet? Eller hur kan man förstärka en nyhet med en rafflande rubrik? Journalistik är mer än att bara förmedla information. Dess kärna är att utvärdera, avväga och behandla ett ämne med yrkesskicklighet. Och även att bedöma om frågan överhuvudtaget har ett nyhetsvärde.
***
I samband med min resa till Washington i fjol höst gick det inte att ta miste på hur tudelat mediefältet är i Förenta staterna. Konstellationerna för eller emot var klara. Polariseringen av det politiska fältet har också delat mediefältet på ett sätt som gör det svårt att iaktta traditionella journalistiska värderingar.
I kampen mellan journalister behandlas det egna perspektivet som den enda sanningen. En dylik betoning av att den egna uppfattningen – eller den uppfattning som upplevs vara den egna – är den rätta kan lätt sätta på spel trovärdigheten som förmedlare av information. Att vara oberoende och att ifrågasätta även sina egna föreställningar hör till grundpelarna för trovärdigheten i rollen som journalist. Om trovärdigheten går förlorad är det svårt att återvinna den.
***
Tankesmedjan Pew Research Center publicerade i januari en undersökning om läget bland medierna i Förenta staterna. Där befinner sig många medier i ett slags mellanläge. Det som det ena sidan gillar, avskyr den andra. I undersökningen nådde inget av medierna upp till ett total förtroende på 50 procent. Det fanns endast tre medier för vilka både demokraterna och republikanerna hade större tilltro än misstro för. Dessa medier är Public Broadcasting Service PBS, BBC och Wall Street Journal. Av dessa tre grundar två sin verksamhet på offentlig finansiering.
Även denna mätning visar hur viktigt det är med redaktionella principer och ett professionellt tillvägagångssätt. I boken om den finskspråkiga redaktionens historia poängteras BBC:s princip om ”två av varandra oberoende källor. BBC verkar vara redo att rentutav lida en kortvarig nyhetsförlust, för att själva sakinnehållet säkert ska vara korrekt när nyheten släpps. Denna etik tycks fortfarande bära BBC:s goda rykte.
Men också i Storbritannien har situationen tillspetsats. I slutet av förra året häpnade jag över när någon i en intervju i London beskrev människors delade brexit-åsikter med orden ”vi har lärt oss att hata varandra”. När en fråga väcker hat mot den som tänker annorlunda, går vi i en mycket dålig riktning. Hatkulturen raserar, den bygger inte.
***
Om information är av betydelse bara då den tjänar ens egen agenda, skapas det utrymme för halvsanningar, även lögner. Det är inte bara fråga om att diskussionsklimatet ska bli trevligare för alla parter. På spel står även vår förmåga att förstå varandra. Om polariseringen genomsyrar hela samhället äventyras nationens framgång.
Yttrandefrihet och pressfrihet är av största vikt. Men minst lika viktigt är det ansvar som följer av yttrandefriheten. Det går hand i hand med ärligheten och sanningen.
***
Max Jakobson – Bush Finn också han – har för utländska läsare skrivit en Finlandsguide som heter Finland – A Lone Wolf. Jakobson avslutar boken med orden: ”Historical experiences reveal how little we know about the future. We can be certain only of one thing – something happens that no one had expected.”
För att vi som finländare ska kunna förbereda oss på denna oförutsägbara framtid framhävs betydelsen av kompetens och förståelse. Om man inte har verktyg för att förstå hur de pågående stora förändringarna påverkar ens eget liv, kan man knappast leva det utan ångest.
När medborgarnas kunskaps- och kompetensnivå stiger måste de ha tillgång till så exakt och korrekt information som möjligt som underlag för att bilda egna åsikter. En debatt som syftar till att utveckla samhället kan inte bli bara gliringar.
***
Författaren William S. Burroughs har sagt att språk är ”ett virus från yttre rymden”. Virus fäster sig nämligen först vid bäraren och sprider sig sedan från den ena bäraren till den andra. I dagens kommunikationsklimat sprids orden snabbt och spåren syns snabbare än spåren av coronaviruset.
Det är journalisternas uppgift att se till att det bland dessa ordvirus också finns sådana som sprider goda ord om goda gärningar.
Den finskspråkiga redaktionen vid BBC har upphört att existera, men det högkvalitativa arbetet fortsätter som traditionsföreningen Bush Finns ry. Jag vill önska er förening all framgång i detta arbete.