Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk,
Att öppna riksmötet är ett högtidligt ögonblick varje år. Vart fjärde år, då en ny riksdag inleder sitt arbete, har det här ögonblicket en alldeles speciell betydelse. Det är naturligt för alla ledamöter, både nya och erfarna, att stanna upp inför det. Demokratins fest och vardag möts. Valarbetet ligger bakom, arbetet som riksdagsledamöter väntar.
Jag gratulerar er alla varmt till valet som riksdagsledamöter. Framför er ligger ett krävande arbete och ett stort ansvar. Man kanske antar att en enskild ledamot är särskilt ansvarig inför de egna väljarna eller det egna partiet. Men ni är inte representanter för enskilda, utan folkrepresentanter. Detta är inte en individuell gren. Tillsammans är ni ansvariga inför hela folket.
Det kräver mycket av er: Samarbetsförmåga – vilja och kunskap att hitta det gemensamma bästa. Beredskap och reaktionsförmåga också när det gäller snabba förändringar – i synnerhet i dessa tider. Långsiktigt arbete – färdighet och vilja att se förbi det dagliga.
För mig har det i min uppgift varit självklart att försöka få till stånd ett så nära samarbete som möjligt mellan riksdagen och republikens president. De frekventa mötena med olika utskott har formats till en vana som jag gärna fortsätter med. Jag har uppskattat mötena mycket. Att denna vana har etablerats över valperioderna tror jag att tillför relationerna mellan institutionerna ett bestående värde.
* * *
Såsom jag förutspådde för två veckor sedan när jag i denna sal höll mitt tal som avslutning på valperioden, inleder den nya riksdagen sitt arbete i ett land som är Natomedlem. Under tiden har tidseran för Finlands militära alliansfrihet nått sitt slut. En ny tidsera har börjat. Ögonblicket i Bryssel förra veckans tisdag hade en alldeles speciell betydelse. Men också i detta avseende har festen övergått i vardag.
Natomedlemskapet förutsätter ett nytt sätt att tänka, och också nya verksamhetssätt, av oss alla. Vi måste lära oss att förstå de allierade och alliansen. Under de senaste veckorna har vi ofta upprepat att vi inte längre är ensamma. Gemenskap ger trygghet. Gemenskap för också med sig ansvar och förpliktelser.
Bundsförvantskapet förutsätter ny lagstiftning av oss men också att vi förbinder oss vid Natos centrala principer. De praktiska konsekvenserna av medlemskapet ligger mycket snart på den nya riksdagens bord. Detta inträffar dessutom samtidigt som förhandlingarna om ett bilateralt avtal om försvarssamarbete med Förenta staterna pågår.
Jag anser det vara mycket viktigt att de berörda utskotten hålls helt uppdaterade i dessa frågor. Det politiska samförståndet var vår stora styrka under medlemsprocessen. Det vore bra att upprätthålla det även i fortsättningen.
I mina ögon ter sig Nato i första hand som en garant för sina medlemmars territoriella integritet. Som en orubblig skapare av förebyggande avskräckning. Som vid behov beslutsamt försvarar alla sina medlemmar. Och utan att själv tillspetsa situationer eller provocera. Detta verkar också ha fungerat. Freden har bevarats på koalitionens område under hela dess existens.
Ålands ställning har tagits upp i diskussionerna här i Finland. Jag vill påpeka att den är stabilare nu än kanske någonsin: en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato. Det är klart att landskapets situation ägnas särskild uppmärksamhet i Natos gemensamma försvarsplanering.
Vi har alltid betraktat multilaterala internationella avtals bindande verkan som ett livsvillkor för små länder. Det är bra att hålla fast vid den tanken. Förändrade förhållanden och militärteknologins snabba utveckling kan dock påverka den reella tillämpningen av befintliga avtal.
* * *
Hur betydelsefullt Natomedlemskapet än är, är det inte en lösning på allt. Vi bär fortfarande själva det främsta ansvaret för vår säkerhet. Vi måste rätta till brister och sårbarheter där vi upptäcker dem.
Vad är det vi inte har lagt märke till nu när vår uppmärksamhet har riktats mot Rysslands anfallskrig och Natomedlemskapet? Jag hoppas att arbetet med reformen av beredskapslagen avancerar snabbt under den här valperioden. Men håller vår beredskap för terrorism och andra extrema rörelser tillräckligt hög kvalitet? Och klarar vi av att upptäcka och avvärja alltmer utvecklade cyberattacker och andra hot som ny teknologi möjliggör?
Vi måste svara på olika säkerhetshot med kombinationer av olika metoder. Vi behöver nationell lagstiftning men också internationell reglering och internationellt samarbete. Europeiska unionen, andra etablerade institutioner, men också olika nya koalitioner som uppkommer på olika områden. Även i det här sammanhanget vill jag påminna om det nordiska samarbetets stora betydelse.
* * *
Det är förståeligt att vi har riktat blickarna mot närområdet det senaste året. Mot Rysslands anfallskrig. Mot vårt orubbliga stöd för Ukraina. Mot att garantera säkerheten i Norden, Östersjöområdet och Finland. Mot den militära prestationsförmågan, försvarsindustrin, försörjningsberedskapen.
Vi får inte släppa uppmärksamheten i fortsättningen heller. Men samtidigt måste vi rikta blickarna längre bort. Det vore bra för oss att bättre än tidigare förstå den organiska kopplingen mellan de faror och spänningar vi ser här och den spändare globala geopolitiken. En maktkamp som påverkar oss både direkt och indirekt pågår som bäst på alla kontinenter.
Det gynnar inte Finland om vi med vårt eget agerande tillspetsar denna maktkamp eller fördjupar blockindelningen. Vi kan dock inte blunda för verkligheten. Vår diplomati behövs förutom i Europa även i Afrika, Asien och Latinamerika. Vi måste tala även med dem, och kanske framför allt med dem, som ser på världen på ett annat sätt än vi.
Finland har en trovärdig historia att berätta. Den förändrar inte nödvändigtvis dem som är större än vi, men den är värd att lyssnas på.
* * *
Ni är inte ansvariga endast inför dem som röstade på er. Utan även inför dem som ännu inte fick rösta. Dagens unga och de kommande generationerna.
Alldeles för ofta hör vi hänvisningar till ”kommande regeringar” eller ”tills slutet av årtiondet”. Det är dock så att beslutsfattarna har ansvar endast just nu.
Samma lagbundenhet gäller för klimatförändringen, minskningen av den biologiska mångfalden och ekonomin. Vi orsakar en orimlig skuld för dem som kommer efter oss. Att åstadkomma långsiktiga effekter är inte någonting som vi kan ta itu med längre fram. Vi måste arbeta just nu för att ändra riktning på den ohållbara utvecklingen.
* * *
Som avslutning tillåter ni säkert att jag ger er ett enkelt råd. Under de kommande åren kommer ert arbete att vara ansträngande. Jag uppmuntrar er att ta hand om er själva, både mentalt och fysiskt. Till exempel genom uppmaningen ”upp och hoppa”. Det skulle säkert inte skada att sprida budskapet om vikten av att röra på sig också till era hemorter.
* * *
Jag lyckönskar presidiet för det stöd ni fått. Jag önskar er alla framgång och visdom i ert krävande arbete för Finlands bästa. Härmed förklarar jag riksmötet 2023 öppnat.
-
Foto: Tero Hanski/Riksdagen
-
Foto: Hanne Salonen/Riksdagen
-
Foto: Tero Hanski/Riksdagen
-
Foto: Tero Hanski/Riksdagen