Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk,
Den riksdag som idag inleder sitt arbete ser åter igen väldigt annorlunda ut än den som avslutade sitt arbete för två veckor sedan. Styrkeförhållandena mellan partierna har förändrats. Vi har fler kvinnor i riksdagen än någonsin tidigare. Medelåldern bland ledamöterna har sjunkit. Vid sidan av er som förnyat sitt mandat och er som återvänt till riksdagen ser jag nästan lika många nya ansikten.
Denna förnyelse vittnar om en levande demokrati. Det är särskilt anmärkningsvärt att folket använt sin rösträtt aktivare än på flera årtionden.
* * *
Ärade riksdagsledamöter,
Jag vill varmt gratulera er alla för att ni blivit invalda i Finlands riksdag.
För hundra år sedan sade den tyska samhällsvetaren Max Weber att politik är som att långsamt och intensivt borra genom tjocka plankor. Politik är enligt Weber både ett yrke och ett kall där det behövs lika delar passion och omdöme, ett sinne för proportioner.
Under denna valperiod, de kommande fyra åren, är politiken ert yrke. Och jag tvivlar inte på ert kall eller er passion. Den fullmakt ni fått av folket innebär ett stort ansvar. När ni axlar detta ansvar kan det vara bra att minnas det sinne för proportioner som Weber skriver om.
Inför val betonar vi skillnaderna mellan oss och våra konkurrenter. Efter valet bör fokus ligga på nationens gemensamma intresse. Ni är inte här för att bredda klyftorna utan för att minska dem, för att sköta våra gemensamma ärenden. Framför er har ni många tjocka plankor att borra igenom. Det är ett jobb som ni endast klarar tillsammans.
* * *
Den intensiva spännande stämningen under vårens val fortsätter nu under regeringsförhandlingarna. En blick bakåt kan här erbjuda oss en tankeställare. Under detta decennium har regeringen redan bytts ut fem gånger, i medeltal oftare än vart annat år. Förr bedrevs regeringspolitiken kraftfullt i fulla fyraårsperioder.
Jag vill framhålla innebörden i att förbinda sig. ”Den som sig i leken ger, den får leken tåla.” På individnivå gäller det här gamla uttrycket såväl dem som utnämns till medlemmar i statsrådet, som er riksdagsledamöter. Det förtroende som folket visat er i valet måste ni leva upp till, helt och fullt.
Till regeringssamarbetet förbinder man sig på partinivå. Statsrådets arbetssätt beskrivs officiellt med ordet ”kollegialt”. Det betyder att beslut fattas tillsammans och att ansvar bärs tillsammans.
Det skorrar illa när man talar om regeringsprogrammet eller statsrådets beslut, också i andra sammanhang än social- och hälsovårdsreformen, och någon säger att ”det var vårt krav” eller att ” det var deras förslag”. Lika illa skorrar det när man säger att ett beslut av statsrådet var den och den ministerns politik.
Varje regeringsparti har sina egna mål, men när man enats om en gemensam linje finns det bara ett arbetssätt i statsrådet och det är det kollegiala. Det som beslutats tillsammans bär man ansvar för tillsammans.
* * *
Under min ämbetsperiod har jag haft för vana att bjuda in ordförandena för alla riksdagspartier till ett gemensamt samtal. Samtalen har i synnerhet rört säkerhetsfrågor, ofta känsliga ämnen. Våra diskussioner har alltid varit konstruktiva och jag tror att de gett också andra än mig en hel del att tänka på.
Det finns hat och ondska i världen. Terrorismen orsakade åter lidande under påskens blodbad i Sri Lanka. Vapnen talar hela tiden i olika delar av världen. Den beräknande maktpolitiken har återvänt.
Det goda måste stå starkt. Jag vill betona detta också för den nya riksdagen. Vår säkerhet är något som vi måste tala om tillsammans. Jag står till förfogande om ni vill fortsätta samtala med mig.
* * *
Följande val närmar sig, om en månad väljer vi ledamöter till Europaparlamentet. Visst ska vi höja valdeltagandet också i detta val, det vore en mycket fin början på vårt ordförandeskap!
Men det behövs mer än så för att förbättra den allmänna uppfattningen om Europeiska unionen. Om man frågar europén på gatan om synen på det som pågår inom EU så lyder svaret troligtvis att det är ett enda trätande.
I början av Finlands ordförandeskap skulle det vara lockande att ställa EU-länderna den första fråga man brukar ställa personer med relationsproblem: vad har vi gemensamt?
Jag är optimist, jag tror att vi har mycket gemensamt. I varje fall har vi flera orsaker att finna gemensamma intressen. De geopolitiska kontinentalplattorna är satta i rörelse. Europa utsätts för utomstående press och lockelser från flera håll. Dem kan vi endast möta tillsammans, i ett välfungerade EU. Alternativet är ett Europa som splittras i olika intressesfärer.
Säkerheten är också något gemensamt. Den är ett av de prioriterade områdena under Finlands ordförandeskap. Vi lider ingen brist på aktuella säkerhetsfrågor: terrorismbekämpning, vapenkontroll, cyberfrågor, hybridhot, artificiell intelligens, klimatförändringen, migrationen – alla är frågor som kräver intensivt samarbete.
Europa är också världens mest utvecklade ekonomiska region. Fri ekonomisk aktivitet skapar möjligheter och främjar även den finländska välfärden.
Sist men inte minst: våra gemensamma värderingar som den europeiska andan bygger på. Det sägs att denna anda har sina rötter i tre städer: Jerusalem, Aten och Rom. De religioner, den etik, kultur och samhällsordning som vi ärvt från dem har förädlats till demokratins, jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas Europa. Låt oss värna om dem och ihärdigt försvara det som är gott.
* * *
Det uppdrag ni nu tar er an kommer att kräva mycket. Och då menar jag inte bara den hårda arbetsinsatsen utan också alla de prövningar ni kommer att möta som individer, som människor.
Inför valet oroade sig många över den inflammerade atmosfär som tog sig uttryck i ord i sociala medier, och på fältet rentav i våldsamma handlingar. Stämningen har blivit lugnare sedan dess, men det händer lätt att något fastnar efter en sådan negativ spiral.
Ni kommer garanterat att stöta på otrevligt bemötande, till och med elakhet och illvillighet. Det är lätt för en utomstående att säga att ni inte ska låta er påverkas, men inombords påverkas man nog.
Fastän åsikter krockar ska människorna respektera varandra. Och respekt känner inga partigränser. En respektfull debatt skulle också vara ett gott exempel för den stora allmänheten.
Ett genomfört val är alltid demokratins seger. Nu är ni på toppen av den finländska demokratin. Fortsätt demokratins segertåg, modigt och med förtroende för er själva, så som det finska folket har visat sitt förtroende för er.
* * *
Ärade talman, bästa riksdagsledamöter,
Jag lyckönskar presidiet för det stöd ni fått. Jag önskar er alla framgång och visdom i ert krävande arbete för Finlands bästa. Härmed förklarar jag 2019 års riksmöte öppnat.