Ärade talman, ärade representanter för Finlands folk
För många år sedan berättade en riksdagsledamot som gjorde sig redo att lämna denna byggnad hur han en gång hade vandrat genom Rikssalen när kvällen började falla, Riksdagshuset hade tystnat och lamporna släckts. Ensam och i djupa tankar hade han funderat på det spår han lämnade efter sig. För honom kändes den fyrtio meter långa Rikssalen som en mental milstolpe.
Kanske tänkte han för sig själv: ”Det är så här jag tänker och känner, men handlar jag alltid därefter?”. Eller: ”Jag har fått mycket, men har jag varit värd det?”.
Turbulens och oro i världen kan lätt rubba oss och i ett ögonblick ta oss från en sinnesstämning till en annan. Därför är det bra för var och en av oss att ibland återvända till sina rötter. Då är det lättare att skapa ordning i det ständiga flödet av händelser och att hitta sin egen förståelse för dem.
***
Europa lever nu i en krigisk tid. Rent konkret i Ukraina där Ryssland fortsätter sin aggression, men också i diskussioner över hela kontinenten. Dessutom, och kanske framför allt, där var säkerhet länge har tagits för givet som en självklarhet.
Även här i Finland har människor känt oro. Mitt svar har varit att vi inte är rädda, men vi är vaksamma. Precis som vi har varit i decennier. Detta har noterats: över hela västvärlden har den finländska modellen väckt beundran. Inte bara för att vi har gått med i Nato, men för att vi har byggt upp vår egen säkerhet. Finska försvarsmaktens förmåga och reserv, värnplikten samt försvarsarbetet och försvarsviljan är nu mycket efterfrågade.
Den finska modellen är en garanti för fred. Tänk om Natoländerna i Europa gjorde likadant – den sammanlagda styrkan skulle bli enorm. Ingen ger sig på någon som är så stark. Det är bra att Europa vaknar upp. Det stärker också den transatlantiska relationen.
Ukraina strävar aktivt efter fred, senast vid toppmötet i Davos. Det talas om fred, men än så länge finns det inga tecken på den. I Davos var trenden den rätta: antalet deltagare var rekordstort. Detta är en bra grund för ett toppmöte på stats- och regeringschefsnivå med ett så brett deltagande som möjligt.
***
Finland har inte haft någon betydande realekonomisk tillväxt på sexton år. Samtidigt har den oroväckande starka skuldsättningen inom den offentliga sektorn fortsatt att öka. För att upprätthålla vår ekonomi har vi hamnat i en situation med permanent skuldsättning.
Jag tror inte att en enda hand kommer att höjas till stöd för att fortsätta som vi gör. Alla händer kommer troligen att sträckas upp för att vi ska få ordning på ekonomin. Detta har förespråkats många gånger under årens lopp. Och ändå är vi kvar här.
En snabb jämförelse med de nordiska länderna visar att den finska ekonomin sackar efter rejält och för gott. Det hjälper inte att vi letar efter de skyldiga och står fast vid våra positioner. Men det som kan hjälpa är att vi lyfter fram kalla fakta och glömmer alla förutfattade meningar och standardfraser. Som grund kan man ta slutsatsen att en dynamisk ekonomi och grundläggande anställningstrygghet inte utesluter varandra. Sen gäller det bara att ta sig dit. Skulle riksdagen kunna vara beredd att åta sig denna typ av samarbete som överskrider partigränser och valperioder?
***
Lagarna har varit finländarnas svärd och sköld i århundraden. Nu försöker man vända detta svärd mot oss. Ryssland använder människor som ett verktyg för att undergräva Finlands gränssäkerhet, försvaga den inre ordningen och skapa osämja. Jag tror att vi alla är överens om det.
Vi vet inte på vilka grunder de som kommer till våra gränser väljs ut. Många verkar komma från länder till vilka det inte ens i teorin är möjligt att återsändas.
De internationella bestämmelserna om asyl ger en möjlighet att på ett kontrollerat sätt tvinga eller locka folkmassor att flytta från ett land till ett annat utan något humanitärt syfte. För den som använder sig av detta verktyg är det som den trojanska hästen i en modern miljö, även om syftet skiljer sig från mytologin. Det är något som ingen ens kunde föreställa sig när Genèvekonventionen från 1951 och de bestämmelser som antagits sedan dess utarbetades.
I Finland har vi hållit huvudet kallt, försöken att skapa osämja har misslyckats. Det har funnits en gemensam syn på situationen och ett relativt brett samförstånd om åtgärder.
Men utmaningen är tuff och tudelad: hur kan vi skyddas av våra lagar och hur kan vi skydda dem? Den kommande våren kan bli en utmaning i båda avseendena. Kanske exceptionella tider kräver exceptionellt tänkande. Samtidigt måste kärnan i rättsordningen säkerställas.
***
Jag öppnar nu riksmötet för sista gången. Jag vill tacka riksdagen för ett gott samarbete genom åren. Som riksdagens talman sade jag 2011 att riksdagen enligt den nya konstitutionen har upphöjts till sin rättmätiga position som den högsta statsmakten: alltså inte bara som innehavare av parlamentarisk täckning, utan som en självständig aktör även i utrikespolitiken.
Just därför har jag alltid ansett det är oerhört viktigt att hålla nära kontakt med riksdagen. Ibland, tror jag, till och med på ett mer öppet sätt än regeringarna.
Under min ämbetsperiod inleddes regelbundna, om än oreglerade, möten med utskotten, naturligtvis med fokus på utrikesutskottet och försvarsutskottet. Dessa möten har varit mer än utfrågningar, snarare diskussionsmöten.
Jag har uppskattat dem väldigt mycket och de har också påverkat mitt eget tänkande. Redan i ett tidigt skede sade jag att de ger en informell parlamentarisk täckning för presidentens åtgärder.
***
Ärade talman, ärade riksdagsledamöter
Tiderna är allvarliga och det är även frågorna på era bord. Kanske ni står inför många fundersamma vandringar genom Rikssalen. Men rötterna till vår demokrati går djupt. Och ju större frågan är, till exempel vårt Natomedlemskap, desto starkare spår lämnar den. Den som följer händelserna från sidan kan med rätta vara tillitsfull.
Jag lyckönskar presidiet för det stöd ni har fått. Jag önskar er alla framgång och visdom i ert krävande arbete för Finlands bästa. Härmed förklarar jag riksmötet 2024 öppnat.