Låt oss fundera en stund på vilken internationell symbol eller logo som är den mest kända och den mest uppskattade. Alldeles riktigt, ett rött kors eller en röd halvmåne på vit botten. Jag är säker på att människor överallt i världen skulle svara lika på den här frågan. I synnerhet de av oss som på något sätt har varit med om någon form av kris glömmer säkert inte de här symbolerna.
I krig och naturkatastrofer är Röda Korset och Röda Halvmånen symboler för humanitet och hopp. De är tecken på en äkta vilja att hjälpa. Den som är i nöd lämnas inte ensam.
Jag vill gratulera Röda Korset och Röda Halvmånen med anledning av 150-årsjubiléet. Tack för ert outsinliga arbete för att rädda människoliv och för att minska mänskligt lidande. Henry Dunants vision att skydda civilbefolkningen från de grymma följderna av krig är i dag lika aktuell som för 150 år sedan.
Det värdefulla arbete som Röda Korset och Röda Halvmånen utför borde styra oss beslutsfattare att verkligen begrunda den värld som vi lever i i dag.
Humanitära kriser, konflikter och t.o.m. vissa naturkatastrofer orsakas av människor, dvs. av oss. I Syrien har över 110 000 människor dött och över 6 miljoner har varit tvungna att fly från sina hem. Det internationella samfundet och FN:s säkerhetsråd har hittills inte lyckats stoppa striderna eller hjälpa det syriska folket tillräckligt.
Terrorismen har skapats av människan och utgör ett ständigt hot som föranleder rädsla, olyckor och dödsoffer, som till exempel i Kenya.
Att klimatet förändras och jorden uppvärms är obestridligt. Till största delen orsakas dessa förändringar av människans verksamhet. Vi saknar dock tillräcklig politisk vilja att stoppa dem – egentligen saknas vilja att ta itu med någon av dessa kriser som människan orsakat.
Men när vi tänker på det ständiga arbete som Röda Korsets anställda och frivilliga gör, borde inte då var och en av oss fråga sig själv: kan jag göra något? Alltför ofta överför vi ansvaret för att ta itu med något på andra. Har vi glömt att den som ger också får?
Tyvärr är det inte någon lätt uppgift att hjälpa. På sådana platser som exempelvis Afghanistan utsätts humanitära organisationer och deras anställda för hot och avsiktliga attacker. För tjugo år sedan var det självklart att respektera humanitära principer. I dag är situationen en annan.
I vissa fall har gränsen mellan militära och humanitära aktörers roll och ansvar suddats ut. Humanitärt bistånd kan stödjas med militära medel endast då det inte finns några andra medel att tillgå. Alla parter måste respektera de grundläggande principerna för mänsklighet, opartiskhet, jämlikhet och oberoende i alla situationer.
Eftersom antalet och omfattningen av nödsituationer ständigt ökar bör vi säkerställa att det internationella humanitära systemet är effektivt. Vi måste arbeta mera effektivt för att upprätthålla förtroendet och för att stärka de världsomfattande partnerskap som hör till internationellt humanitärt bistånd.
Röda Korsets internationella kommitté har under de senaste 150 åren vuxit till en organisation som är verksam i över 90 länder runt om i världen. Röda Korset och Röda Halvmånen har rotat sig i de lokala samhällena genom sina nationella föreningar. Dessa föreningar är ofta först på plats att erbjuda hjälp vid katastrofer och de är också de sista som lämnar platsen.
Finlands Röda Kors är en av de största frivilligorganisationerna i vårt land. Jag är extra stolt över att kunna vara beskyddare för en organisation som hjälper dem som mest behöver hjälp. Tillsammans kan vi sporra människor att ta hand om varandra.
Jag önskar Röda Korset och Röda Halvmånen kraft och beslutsamhet i detta viktiga arbete!