Herr ordförande, Herr generalsekreterare, Ärade delegater, Mina damer och herrar!
Inledningsvis vill jag gratulera Abdulla Shahid till hans val till ordförande för den sjuttiosjätte sessionen i generalförsamlingen. Jag vill också gratulera António Guterres till omvalet för hans andra mandatperiod som generalsekreterare. Ni kan förlita er på Finlands fulla stöd för ert viktiga arbete.
Finland välkomnar varmt den ambitiösa strategi som generalsekreteraren lagt fram i ”Vår gemensamma agenda”. Det är lätt att instämma i ett av de viktigaste uttalandena i detta dokument: ”I vår största gemensamma prövning sedan andra världskriget står mänskligheten inför ett oundgängligt och brådskande val: ett sammanbrott eller ett genombrott.”
Vi befinner oss verkligen i ett kritiskt läge. Om mänskligheten ska kunna göra rätt val, det som leder till ett genombrott snarare än ett sammanbrott, måste vi axla vårt mänskliga ansvar. Vårt ansvar för vår gemensamma framtid.
Uppgiften kan förefalla skrämmande. Under det gångna året har turbulensen i världen fortsatt, och till och med ökat. Det instabila läget och osäkerheten kan lätt leda till förtvivlan. Gemensamma lösningar kan verka långt utom räckhåll.
Samtidigt visar många trender hur sammanlänkad och integrerad vår värld är. Pandemin har påverkat var och en av oss. Detsamma gäller i allt högre grad både klimatförändringar och ny teknik. Konflikter förblir inte längre lokala eller regionala – de får direkta eller indirekta konsekvenser i hela världen. Alla dessa gränsöverskridande utmaningar kräver ett globalt svar. Med rätt tankesätt finns ett sådant svar inom räckhåll.
År 1975, trettio år efter det att Förenta nationerna grundades, samlades trettiofem stats- och regeringschefer i Finlands huvudstad för att underteckna Helsingforsavtalet. Dokumentets ordalydelse, som fortfarande har validitet i dag, var inriktat på säkerhet och samarbete i Europa.
Den anda som uppstod vid detta möte, den kan däremot ha en mer global betydelse, om vi bara lyckas återuppliva och utvidga den. Viljan hos motståndare och konkurrenter att inleda en dialog, bygga upp förtroende och söka gemensamma nämnare – detta var kärnan i Helsingforsandan. Dess potential i dag är på intet sätt begränsad till OSSE-området.
Det är just den sortens anda som hela världen, och Förenta nationerna, har ett trängande behov av. Jag är övertygad om att ju mer vi talar om Helsingforsandan, desto bättre möjligheter har vi att återuppväcka den – och göra den till verklighet. Och det kommer att ge oss bättre förutsättningar att lösa våra gemensamma utmaningar tillsammans.
* * *
Det är över ett och ett halvt år sedan coronapandemin bröt ut och vi lever fortfarande i dess skugga. Lyckligtvis ser man nu i många länder en skymt av ljus i tunnelns slut. Ändå bör vi motstå frestelsen att tänka på hälsosäkerhet enbart på nationell nivå.
Forskarvärlden har visat ett bättre exempel än regeringar. För att få slut på denna pandemi måste lösningen vara global. För att ett globalt svar ska lyckas måste vi garantera rättvis tillgång till effektiva botemedel. Finland deltar i det globala vaccinsamarbetet Covax och är starkt engagerat i vaccinsolidaritet.
Globala åtgärder behövs också för att vi ska vara bättre förberedda för framtida pandemier. Det är hög tid att vidta konkreta åtgärder för att förbättra vår gemensamma hälsosäkerhet bortom de nuvarande utmaningarna.
För att förbättra vår resiliens behöver vi en strategi enligt konceptet One Health – En hälsa. Det är mycket viktigt att stärka det internationella samarbetet om forskning och utveckling och att utbyta information om framväxande hot. Vi måste se till att de multilaterala globala hälsoinstitutionerna, såsom Världshälsoorganisationen, fungerar effektivt.
Vi måste också stanna upp för att fundera på de långsiktiga konsekvenserna av covid-19. Pandemin har lett till ökad extrem fattigdom och ojämlikhet och resulterat i en försämring av jämställdheten. Den har allvarligt påverkat många länders förmåga att nå målen för hållbar utveckling. Vi måste intensifiera våra ansträngningar för att se till att de mest utsatta inte halkar allt längre efter.
* * *
Pandemin har visat att ett tillräckligt stort problem kan få oss att vidta åtgärder utan motstycke. På mycket kort tid har vi alla vidtagit mer extrema åtgärder för att ändra vårt beteende än vad någon av oss hade kunnat föreställa sig tidigare. Vad skulle vara en tillräcklig larmsignal för att vi ska göra detsamma för vår planets hälsa?
Med Agenda 2030, klimatavtalet från Paris och konventionen om biologisk mångfald har vi redan gott om dokument och färdplaner att förlita oss på. Men det räcker inte med prat. Vi måste agera, och tiden för handling är nu.
Enbart den snabba förlusten av biologisk mångfald bör vara en orsak till omedelbar global oro. Dessutom vet vi nu att klimatförändringarna fortskrider ännu snabbare än man tidigare trott. Enligt FN:s mellanstatliga klimatpanel IPCC kommer vi sannolikt att nå en temperaturökning på 1,5 grader redan i början av 2030-talet. Det är ingen överdrift att säga att vi befinner oss i ett globalt klimatnödläge.
Men denna brådska återspeglas fortfarande inte i våra handlingar. De nationella mål för minskade utsläpp som vi, undertecknarna av Parisavtalet, har ställt upp hittills, kan fortfarande ta oss på ett spår som leder till temperaturökning på 2,7 grader i slutet av detta århundrade. Konsekvenserna för vår planet och för kommande generationer skulle bli katastrofala.
På den kommande klimatkonferensen COP26 måste vi ta tillfället i akt och styra in på en hållbar kurs. Det är vårt gemensamma ansvar, regeringar och institutioner, företag och individer, att öka våra insatser. Långt före mötet i Glasgow behöver vi ha utarbetat mer ambitiösa planer för att minska utsläppen. Och vi måste påskynda den pågående omställningen bort från fossila bränslen.
För att lyckas behöver vi tillräcklig klimatfinansiering. Som global gemenskap måste vi öka klimatfinansieringens kvalitet, kvantitet och tillgänglighet, särskilt för de minst utvecklade länderna och de små ö-utvecklingsländerna.
Vi måste också uppmuntra finansministrarna att i allt beslutsfattande ta hänsyn till klimatförändringarna. Finansministrarnas klimatkoalition, som för tillfället leds gemensamt av Finland och Indonesien, har redan fler än sextio medlemmar. Koalitionen är för närvarande inriktad på grön återhämtning, koldioxidprissättning och biologisk mångfald. Vi välkomnar fler länder att delta i arbetet i koalitionen.
* * *
De dramatiska händelserna i Afghanistan under de senaste veckorna har återigen påmint oss om att fred och säkerhet är bräckliga. De humanitära behoven i Afghanistan är enorma, och det är viktigt att vi agerar tillsammans för att se till att landets befolkning får tillgång till humanitärt bistånd. De FN-organisationer som stannar kvar i Afghanistan har här en nyckelroll. Det internationella samfundet måste stå fast vid detta: kvinnor och flickor i Afghanistan får inte glömmas bort eller göras osynliga.
Men tyvärr är Afghanistan bara ett exempel bland många. Konflikter, både gamla och nya, fortsätter att orsaka mänskligt lidande över hela världen. FN-stadgans diplomatiska verktygslåda måste utnyttjas fullt ut, för att skapa fred där så krävs och förebygga konflikter där det är möjligt.
För Finland är konfliktförebyggande och medling viktiga prioriteringar. Vi är fortsatt beredda och villiga att erbjuda våra goda tjänster för en konstruktiv dialog i detta avseende.
* * *
I sin utrikespolitik har Finland länge betonat vikten av de mänskliga rättigheternas universella och bindande karaktär. Vår egen erfarenhet är att ett samhälle där alla har en aktiv, jämlik och meningsfull roll är ett blomstrande samhälle.
Finland är kandidat till FN:s råd för mänskliga rättigheter för perioden 2022–2024. Som medlem av rådet kommer vi att göra vårt bästa för att se till att våra prioriteringar för de mänskliga rättigheterna fungerar till förmån för fred, stabilitet och välstånd i hela världen.
I vår människorättspolitik ägnar vi särskild uppmärksamhet åt rättigheterna för dem som har det sämst ställt, de som är mest utsatta för diskriminering. Att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning är en övergripande prioritering för Finland.
Ett annat viktigt tema för oss är alla kvinnors och flickors rättigheter. Den nyligen lanserade FN-kampanjen Generation Equality, där Finland är en av ledarna i koalitionen för teknologi och innovation, har en viktig roll när det gäller att mobilisera olika aktörer för jämställdhet.
* * *
I en tid av intensifierad stormaktskonkurrens och snabba tekniska framsteg står vi också inför en allvarlig risk för en ny kapprustning. Om raseringen av det internationella vapenkontrollsystemet tillåts fortsätta, minskar det förutsägbarheten och ökar sannolikheten för oavsiktlig upptrappning.
Det kommer att göra oss alla mindre säkra. Vi måste omedelbart åtgärda situationen.
Den viktigaste uppgiften är att upprätthålla och stärka den befintliga strukturen för vapenkontroll. Men samtidigt måste vi också tänka framåt med ett öppet sinne. Vi måste ta fram nya lösningar för att möta nya utmaningar och ny teknologi genom fler förtroendeskapande åtgärder och stärkt kontroll och öppenhet.
När det gäller kärnvapenkontroll välkomnar Finland utbyggnaden av New START. Men det står också klart att ett engagemang mellan alla kärnvapenmakter skulle vara till fördel för den globala säkerheten.
* * *
Sällan har behovet av att samarbeta och rädda planeten för kommande generationer varit större. För Finland är FN-systemet kärnan i den regelbaserade ordning vi vill försvara och den multilateralism vi vill stärka.
Ingen annan organisation har samma legitimitet eller samma normativa verkan. Ingen annan organisation ger så många människor hopp om en bättre värld. Ingen annan organisation kan leverera den framtid vi vill ha, och den framtid vi förtjänar.
Men Förenta nationerna kan bara lyckas om vi, dess medlemmar, vill mötas och göra vad som krävs och förväntas av oss. Detta kräver mer dialog. Detta kräver mer förtroende. Detta kräver mer Helsingforsanda av oss alla. I denna anda fortsätter Finland att ge Förenta nationerna sitt orubbliga stöd.