Talet hölls på president Niinistös vägnar av kanslichef Hiski Haukkala
Bästa festdeltagare, mina damer och herrar,
Jag vill varmt gratulera den sextioåriga Försvarsföreningen. Föreningen har under årens lopp utvecklats till ett unikt diskussionsforum för den övergripande säkerheten och säkerhetspolitiken. Merparten av de som genomgått den riksomfattande försvarskursen ansluter sig till föreningen för att fortsätta den interaktion och diskussion som inletts på kursen om kursens teman.
Tanken om den övergripande säkerheten har länge varit Finlands styrka. Då vår säkerhetsomgivning förändras, är det allt viktigare att kritiskt granska de olika områdena inom den övergripande säkerheten samt att upprätthålla och utveckla de praktiska verksamhetsförutsättningarna. Att trygga säkerheten på bred front är även en uppgift som vi inte kan överlåta till andra.
Under det senaste årtiondet har vi övergått till en tid av större osäkerhet inom världspolitiken. Konkurrensen mellan stormakterna ökar. Påverkansarenorna och metoderna är betydligt bredare än tidigare.
Till den stormaktspolitiska konstellationen hör ett behov av att visa och även använda sin kapacitet på många olika sätt. De senaste dagarna har vi med all orsak talat mycket om hybridpåverkan. Den militära kraftuppvisningen sprider sig alltmer till cyberdimensionen, där kapprustningen har pågått redan länge. Parallellt med dessa talar man nu också om rymdomgivningen. Att trygga en fredlig användning av rymden är en konkret och också aktuell utmaning. Rymdens betydelse ökar också betraktat ur Finlands perspektiv, vilket konstateras även i den nya försvarsredogörelsen.
Den snabba utvecklingen skapar ytterligare utmaningar. Den tekniska utvecklingen har varit väldigt snabb de senaste 20 åren. Den som är vis förbereder sig på en ännu snabbare utveckling framöver. Det krävs långsiktigt arbete av Finland för att hålla sig á jour med situationen och därtill både god framförhållning samt kompetent och snabbt reagerande om situationen så kräver.
Pratet om teknisk omvälvning får inte stanna vid konstateranden. Tekniken är en alltmer central faktor inom både ekonomin och säkerheten. Det är synnerligen viktigt att se till att både vår industriella bas och vår kompetens är tillräckligt starka. Artificiell intelligens, robotik och annan ny teknik påverkar utöver våra samhällen även försvarets alla delområden. Vår nationella kapacitet måste hållas i skick. Skicket måste också ständigt utvärderas. Om vi upptäcker brister måste vi aktivt rätta till dem.
Effekterna av ny teknik är ännu till en del höljda i dunkel. Det är dock klart att den traditionella säkerhetsuppfattningen inte kommer att bestå. Här har även Försvarsföreningen mycket arbete att utföra.
När jag höll ett anförande på Försvarsföreningens vårmöte 2016, var brytandet av cirkeln av konflikter i Europa en aktuell fråga. Då hade vi redan bevittnat den snabbt eskalerande konflikten i Ukraina och hela Europa talade om den omfattande migrantströmmen, som började 2015.
Senare har den geopolitiska förändringen samlat än mer rörelsekraft. Blockpolitiken är på frammarsch igen, även om strävanden för att bromsa dess ohejdade utbredning till all lycka kan skönjas. Också i väst kan vi iaktta rörelse och när den geopolitiska tyngdpunkten förskjuts, uppkommer även nya koalitioner inom säkerhetspolitiken. Vi såg ett exempel på detta i september när AUKUS-avtalet om militärt samarbete mellan USA, Storbritannien och Australien offentliggjordes.
Också Europa söker sin plats. Inom EU har en diskussion om försvars- och säkerhetssamarbetets framtid inletts. Denna debatt om EU:s strategiska kompass kulminerar under Frankrikes ordförandeperiod, i början av 2022. Att denna diskussion resulterar i en handlingskraftigare och mer enad union gynnar Finland och hela Europa.
Detta behövs mer än någonsin. Idag utmanas Europa vid sina yttre gränser mer direkt än tidigare. Ett aktuellt fenomen som vi har ställts inför vid EU:s östgräns är Belarus pågående hybridoperation, som har som mål att försvaga enigheten i vår världsdel och sätta de europeiska värdena och attityderna hårt på prov. De auktoritära staternas handlingssätt angriper kärnan i värdena och principerna i det demokratiska och liberala Västeuropa genom att både utmana dem och utnyttja dem. Hur svarar vi på denna utmaning?
Diskussionen om hur de befintliga internationella avtalen och förbindelserna fungerar har nu inletts på internationell nivå och på EU-nivå. Jag vill inte förutspå utgången av denna diskussion, men det står klart att teorin och praktiken inte får fjärmas för långt från varandra även i dessa frågor.
På det nationella planet har trycket på skyndsam granskning av vår egen lagstiftning stärkts. Detta är välkommet. Jag har redan i flera år fäst uppmärksamhet vid behovet att höja vår beredskap för olika, även överraskande, situationer. Händelserna denna höst visar att snabb och överraskande utveckling är möjlig. Finland är inte avskild från denna verklighet.
Utöver akuta författningsändringar torde ett grundligt resonemang om vår beredskapslagstiftning vara nödvändig. Jag anser att en grundligare analys med förhandsfokus vore viktig. Om vi nu viftar med kalla handen åt ett mer omfattande reformbehov eller fortsätter att begrunda frågan i maklig takt, står vi förr eller senare inför motsvarande diskussion under tidspress och mitt i en kris.
Utmaningarna och hoten stannar inte vid Europas gränser. Trots våra gemensamma strävanden att bromsa klimatförändringen, förvärras den samtidigt som den biologiska mångfalden oroväckande minskar. Dessa är gemensamma ödesfrågor för hela mänskligheten och med tiden ursprungsorsaker till växande säkerhetshot också för Finland.
Vi kan inte heller tänka att andras problem eller kriser som känns avlägsna inte skulle angå oss. Tvärtom måste vi noggrant iaktta vilka konsekvenser de övriga kriserna i världen den senaste tiden har för oss. Utöver den afghanska förvaltningens kollaps har vi bevittnat till exempel hur osäkerheten i Etiopien har eskalerat och övergått i krigstillstånd. Vi känner ännu inte till alla följdverkningar men det är skäl för oss i Europa att förbereda oss på mycket. Under tiden för evakueringsoperationen i Afghanistan förutsågs redan en eventuell ny ström av invandrare. Detta visar på vilket sätt de alltmer mångfasetterade skeendena inverkar på vår säkerhetsomgivning.
Utöver beredskap behöver vi även andra metoder. Under alla tider, också när det råder osäkerhet, behöver vi en aktiv stabilitetspolitik och internationell dialog. En dialog om än endast på miniminivå och lokaliseringen av gemensamma nämnare är nödvändiga för att vi ska kunna trygga de grundläggande förutsättningarna för vår egen säkerhet.
Jag anser att denna diskussion, att värna om och bygga Helsingforsandan, är viktig i denna tid. Sakliga relationer i alla väderstreck tjänar vår säkerhet, samhällets stabilitet och finländarnas välbefinnande. Samtidigt ska de påverkansmöjligheter som yppar sig nogsamt utnyttjas. Även Finland ska bära sitt ansvar för att lösa hela mänsklighetens gemensamma utmaningar.
Till försvarskursen hör i väsentlig grad tanken om att kursen aldrig slutar. Detsamma gäller tryggandet av samhällets säkerhet på alla dess nivåer. Försvarskurserna har redan i sex årtionden haft en viktig roll när det gäller att bygga upp förtroende- och samarbetskulturen mellan olika aktörer i det finländska samhället.
Om arbetet för att garantera Finlands säkerhet och välfärd aldrig upphör, kan ingen heller sköta arbetet ensam. I sista hand är säkerheten en gemensam angelägenhet för alla finländare. Detta är enligt min uppfattning kärnan i tanken om den övergripande säkerheten och samtidigt kärnan i Finlands säkerhet.