Foto: Timo Jakonen
Tack för inbjudan till detta jubileumsseminarium. Jag är här eftersom jag sätter stort värde på den finländska polisen och högaktar polisväsendets 200 år långa historia.
Tillåt mig att börja med att för en stund återvända till min egen, några år långa erfarenhet av polisverksamheten. Det jag främst kommer att tänka på är att jag aldrig har träffat så många psykologer. Samma iakttagelse var nämligen ständigt återkommande: polisen är den som lugnar, som lyssnar och som försöker få parterna att på något plan förstå varandra. Och först därefter, om det ännu behövdes, började man skriva rapporter, vilket ofta inte behövdes.
Människokännedomen hör säkert till de viktigaste redskapen i ert yrke. Och jag kan föreställa mig att ju svårare eller farligare ett uppdrag är, desto viktigare är det att kunna förstå det mänskliga sinnet och beteendet.
Poliser råkar i sitt arbete även ut för våld som riktas mot dem själva. Den formen av våld är våld som riktas mot hela det finländska samhället.
Den stora allmänhetens bild av polisen har förändrats mycket under bara några generationer, och inte bara för att påsbyxorna har bytts ut mot overaller. Förr i tiden, om man såg en konstapel, kunde man tänka att jag har åtminstone inte gjort något som någon kan klaga på, och jag försöker se så ut också, men få se vem som får problem. – Nu, om någon har problem, blir personen antagligen snarast glad om en polis råkar komma emot.
Även hotbilderna och brotten har förändrats. Omfattande härvor med ekonomiska brott blev bekanta på 1990-talet, under detta årtusende har nätpolisens arbete och digital brottslighet lyfts fram. Allt detta och mycket som vi inte ännu kan föreställa oss kräver alldeles särskild kompetens och kunskap av utredarna.
Jag tror att en sak har förblivit densamma, eller egentligen förbättrats med tiden. Finländarna litar på sin polis, och de ser inte heller brottsligheten i närmiljön som något allvarligt problem. Dessa två forskningsrön korrelerar säkert; en pålitlig polis skapar en känsla av trygghet.
* * *
Helhetsbilden av säkerheten är ändå en annan – en som orsakar stor oro.
Den inre säkerheten påverkas av många samhälleliga fenomen – marginalisering, arbetslöshet, ensamhet och bristande jämlikhet. En misslyckad integrering av invandrare skulle vara ett liknande fenomen. Följderna av dem alla är att sammanhållningen, som är en finländsk styrka, även när det gäller säkerheten, brister.
Polisväsendet kan inte direkt ge några svar på de här frågorna – lösningarna är en del av den allmänna samhällspolitiken. – Jag har ofta upprepat det jag själv tycker: det ligger också i de välmåendes intresse att ingen ska må dåligt.
Vår inre säkerhet påverkas i allt högre grad av yttre faktorer: illegal invandring, hotet från terrorismen eller hybridverksamhet – de är alla polisärenden. Återigen befinner vi oss i en situation där det krävs alldeles särskild kompetens och kunskap av utredarna.
En central aspekt är att utveckla det internationella samarbetet. Det behövs information, förutseende information och jämförande information. Även vår egen underrättelselagstiftning behöver kompletteras.
Hybridverksamheten omfattar så mycket att vi ännu inte vet dess gränser. Låt mig ändå ge ett exempel. Vi vet att det har talats om ”små gröna män”. Om dessa hade illdåd i sinnet, skulle det enligt vår lagstiftning vara fråga om brott, alltså enbart polisärenden.
Det är högst motiverat att vår lagstiftning nu ses över också till denna del. Centrala frågor är om polisen borde ha möjlighet att få mer omfattande tjänstehjälp av försvarsmakten och om tröskeln för att konstatera att undantagsförhållanden råder borde preciseras.
Dessa projekt kräver att man noggrant väger den enskildes fri- och rättigheter mot det allmänna bästa. Man måste ändå komma ihåg att det är just säkerheten som garanterar möjligheten att upprätthålla de grundläggande fri- och rättigheterna.
* * *
Det berättas om en sommarlänsman som med anledning av det första brottet som uppdagades i distriktet blev mycket ivrig och också lite nervös. Under kvällens gång sade äldre konstapeln till honom: Det börjar nu se ut som om länsman kunde ta det lite lugnt och krypa till kojs, vi berättar genast i morgon bitti hur vi löste det.
Ja, ni får berätta det igen.