(med reservation för ändringar)
När jag nu har blivit vald till republikens president och avgivit min högtidliga försäkran inför riksdagen inleds mitt uppdrag som republikens president.
Jag vill tacka Er, president Tarja Halonen, för Ert värdefulla arbete för det finska folkets bästa och för att stärka den internationella säkerheten och det internationella samarbetet. Ert arbete erbjuder en utmärkt utgångspunkt för mitt eget arbete.
Jag vill också tacka Er, doktor Pentti Arajärvi, för Er verksamhet för Finland.
I Ert tal i denna sal för sex år sedan framhävde Ni, president Halonen, att vi lever i en värld som är i ständig förändring.
Så är det. Under dessa sex år har vi fått se märkliga ting. Den snabbast stigande stjärnan på den globala marknaden är det statskapitalistiska Kina, medan de västliga marknadsekonomierna blir allt mer skuldsatta för varje år. Den som var fattig lånar nu till dem som var rika.
Tillväxtländerna och länderna med snabb tillbakagång har ett problem gemensamt: i alla dessa länder hyser man en välgrundad oro över hur den sociala sammanhållningen och stabiliteten i samhället ska kunna bevaras. Social sammanhållning kan garanteras endast i ett samhälle med stark rättskänsla.
Finland har överlevt i ett gränsområde. Vi har kunnat bevara välfärdssamhället, och dess stabila modell är måhända mer åtråvärd än någonsin tidigare, också globalt.
Man hör ibland skeptiska röster som säger att den nordiska modellen är ohållbar eftersom den offentliga sektorns andel i den modellen är alltför stor. Här har vi emellertid ridit ut de dåliga tiderna bättre än de västerländska länderna i genomsnitt, både i fråga om ekonomin och i fråga om den sociala sammanhållningen. Det kostar att skapa det gemensamma bästa, men det är uppenbarligen värt priset.
Jag vågar ändå inte påstå att det är en enkel sak att bevara välfärdssamhället. Vi måste fråga oss var gränsen går mellan samhällets och individens eget ansvar, men också då måste vi komma ihåg att alla finländare har rätt till grundtrygghet. Vi kan inte lägga ut omtanken om andra på entreprenad.
Också här i Finland har vi fått starka ekonomiska varningssignaler. För första gången på tjugo år har bytesbalansen rasat, och uppvisar nu ett underskott. Vi kan inte heller fortsätta att skuldsätta oss. Och även vi har skäl att se till att den sociala sammanhållningen bevaras.
Välfärd får vi bara njuta av så länge vi växer; som individer, som nation och som ekonomi.
Vi utgör bara en tusendedel av världens befolkning, men vi är mycket mer än så om vi är den mest läraktiga tusendedelen. Vår lärdom är att vi måste ha mod att växa – därför måste vi också låta modet växa inom oss. Motsatsen till att växa är att förlamas, och förstenas.
Presidenten är både en ekonomisk aktör och en aktör som bidrar till sammanhållningen.
Vi behöver mod att skapa ekonomisk tillväxt. Jag vill på ett konsekvent sätt bidra till att främja det finska kunnandets och arbetets framgång i världen. Jag vill också uppmuntra den nya företagaranda som växer fram. Tillväxten måste ske på människans och naturens villkor.
Vi behöver mod att skapa en större rättskänsla. Jag vill vara med och bygga upp ett finländskt samhälle som präglas av sammanhållning, där varje människa är viktig och har sin värdefulla plats.
Det finländska samhället delas av en djup konflikt.
Finlands befolkning blir allt äldre och landet behöver unga krafter. Samtidigt står mer än 30 000 finländska unga helt utanför samhället.
Man har försökt lösa problemet, myndigheterna på sitt håll och frivilliga aktörer inom ramen för sina organisationer. Trots det fortsätter utslagningen av unga.
Utslagningen är ett stort problem, men inte ett olösligt mysterium.
Min avsikt är att sammankalla sakkunniga på området för att fundera över hur man på bästa sätt kunde förena de ungas egen ansvarskänsla med föräldrarnas ansvar och utomståendes insatser.
För att problemet ska kunna lösas krävs det emellertid framför allt att ingen av oss ser åt ett annat håll och tänker att någon annan får bära ansvaret. Var och en av oss är ett vittne, var och en av oss kan göra något. Var och en av oss kan i sin närhet ha någon som håller på att falla utanför. Vi måste fånga upp dessa unga.
Vi har alla ett ansvar, både du och jag.
Många människor tyngs av bekymmer över levnadsvillkoren i glesbygden. En människa kan bo avsides, men han eller hon får inte för den skull falla utanför samhället. En central fråga i de kommande reformerna är hur man ska trygga tillgången till service i glesbygden. Vi kan inte låta de marknadsekonomiska villkoren vara den avgörande faktorn. Presidenten måste vara lyhörd för synpunkterna hos de regioner och människor som befinner sig långt ifrån maktcentren.
Det kommer att krävas mycket rättskänsla för att skapa balans i den offentliga ekonomin.
Mitt budskap till oss som har det bra ställt är detta: ju färre människor det finns som mår dåligt, desto längre kommer vår egen välfärd att bestå.
Mitt budskap till beslutsfattarna och påverkarna är detta: endast genom att föregå med gott exempel bygger man förtroende. Särskild karaktärsfasthet krävs det av dem som själva kan påverka sina egna förmåner och förmånerna för personer i deras närmaste krets.
* * *
Det centrala budskapet i den grundlag som träder i kraft i dag är ett smidigt samarbete. Jag kommer att arbeta med detta som ledstjärna.
Inom utrikespolitiken har kontinuiteten sin givna plats. Genom att skapa förutsägbarhet skapar kontinuiteten samtidigt stabilitet i vår omgivning. I takt med att världen förändras är det emellertid viktigt att se mot framtiden.
Rättvisa, en mer hållbar utveckling samt främjandet av rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna är viktiga värden för oss.
Vi åtnjuter ett omfattande förtroende. Finland är en god granne och en efterfrågad deltagare i den internationella verksamheten. Det lönar sig för Finland att bygga på sina starka sidor och öppna möjligheter för sig själv, inte i onödan stänga dörrar eller vända ryggen till.
Jag hänvisade redan till den nordiska modellen, som är känd och erkänd i världen. Jag förespråkar en satsning på nordiskt samarbete och på våra gemensamma insatser i världen. Att de baltiska länderna har börjat komplettera den traditionella nordiska samhörighet anser jag vara positivt.
Våra relationer till Ryssland står fortfarande i centrum för vår utrikespolitik. Både de bilaterala kontakterna och utvecklandet av samarbetet mellan EU och Ryssland är viktiga för oss. Såväl vårt personliga umgänge som handelsumgänget ökar, och vi behöver bygga upp en verksamhetsmiljö som är så förutsägbar som möjligt.
Det regionala samarbetet är ytterst viktigt för Finland, vare sig det gäller åtgärder för att rädda Östersjön eller de nya möjligheter som öppnas i de arktiska områdena.
Finland har varit en ansvarsfull och solidarisk aktör inom Europeiska unionen. Medlemskapet har i gengäld gett oss stabilitet och en klar referensram för framtiden. Det finns nu både nya initiativ och klara behov som gäller utvecklandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som vi har allt skäl att vara delaktiga i.
Den internationella omgivningen förändras; samtidigt som de globala beroendeförhållandena ökar sker utvecklingen ofta i otakt och det skapas nya slags konkurrenskonstellationer. Finland bör identifiera dessa utvecklingstrender och kunna positionera sig i en förändrad omgivning. Därför är det viktigt att vi upprätthåller solida kontakter till USA samtidigt som vi söker ny drivkraft i våra relationer till Kina och till de övriga tillväxtekonomierna.
De olika delområdena inom Finlands internationella verksamhet, från utvecklingspolitik till krishantering, måste stödja varandra. De måste också överensstämma med vår utrikespolitiska huvudlinje.
Den hjälp som ges ska vara långsiktig. Under de senaste åren har finländarna gjort en betydande insats bland annat i Afghanistan. När nu tyngdpunkten i den internationella verksamheten i landet småningom överförs från militär till civil verksamhet, utvecklas också det finska insatserna i samma riktning.
I år kandiderar Finland för ett medlemskap i FN:s säkerhetsråd som icke-permanent medlem åren 2013 och 2014. Som medlem skulle Finland ha möjlighet visa sitt starka engagemang i utvecklandet av det multilaterala systemet. Vi erbjuder också våra tjänster när det gäller att främja fred och internationell säkerhet.
I år kommer också huvudlinjerna i Finlands säkerhets- och försvarspolitik att ses över när statsrådet lämnar sin redogörelse till riksdagen. Reformen av försvarsmakten behandlas som en del av redogörelsen.
Det är väl känt vilken riktning reformen kommer att ta under de närmaste åren, och de oundvikliga förändringar vi står inför är påtagliga och också smärtsamma. Det är bra att regeringen har vidtagit åtgärder för att stödja de områden som berörs av strukturomvandling. När uppoffringar måste göras är det inte rätt att några få ensamma ska behöva stå för dem.
* * *
Finland har återuppbyggts många gånger. Varje gång har resultatet varit en förbättring. Tidvis har man svävat högt för att sedan återgå till vardagen, en erfarenhet klokare. Mitt bland allt det nya har vi ändå inte glömt våra traditionella värderingar, som gång på gång har gett oss trygghet.
Den viktigaste av de finländska värderingarna har att göra med den etiska grundsynen på arbete, dvs. den finländska arbetsmoralen.
Jag respekterar den finländare som gör sin plikt utan att göra väsen av sig. Jag respekterar den finländare som har byggt detta land på fabriksgolvet, på kontoret, på åkern, i företaget eller i hemmet. Han eller hon har förtjänat sin världsbild och sitt värde.
Lika väl respekterar jag den finländare som inte är som alla andra och som går sin egen väg – ingenjören som avlägsnar ett överflödigt led i produktionen; tjänstemannen som inte underkastar sig onödig byråkrati; konstnären som skapar ett nytt perspektiv; byggnadsarbetaren som finner en praktisk lösning; företagaren som ser en möjlighet där ingen annan ser det.
Vi behöver summan av alla dessa olika sätt att vara finländare. Vi behöver fördomsfria framåtsträvare med nya idéer, och vi behöver också helt vanligt folk som kan omsätta idéerna i praktiken.
Finlands president kan bara vara hela landets och hela folkets president. En vän gav mig ett klokt råd: Presidenten kan inte låta sig fångas upp i en livsmiljö där man bara möter vinnare. Vinnarna har knappast ett så stort behov av en president. Presidenten måste kunna stå vid människornas sida också i nödens och nederlagets stund.
Jag tackar Er, ärade talman, för den uppmuntran som Ni på riksdagens vägnar framförde. Min förhoppning är att Ni och alla finländare stöder mig i arbetet för fosterlandets och vårt folks lycka och framgång.