Flagga
Historia
Finlands flagga härstammar från mitten av 1800-talet. Den utformades ursprungligen för att göra det lättare att identifiera finska handelsfartyg, eftersom de ofta hade blivit anfallna av fiender till Ryssland.
Detta var också förknippat med att Alexander II år 1861 hade stadfäst Nyländska Jaktklubbens stadgar, där det bl.a. bestämdes att flaggan för de till klubben hörande farkosterna skall vara ”hvit med blått kors samt med Nylands läns vapen fullständigt i öfre hörnet”. År 1862 bestämdes det att också andra segelföreningar skulle ha en likadan flagga försedd med ifrågavarande orts vapen. Detta var sedan prejudicerande när man vid 1863 års lantdag lade fram ett förslag i syfte att skapa en flagga för hela storfurstendömet. Eftersom ärendet över huvud taget inte fick tas upp till behandling, förföll frågan. Men frågan om flaggan betraktades alltjämt som intressant och i tidningspressen presenterades många förslag till ”Finlands flagga”.
Under ofärdsåren blev frågan om flaggan åter aktuell: nu skapades lejonfanan baserad på vapnet. När färgerna i flaggan diskuterades visade sig alternativen rödgult och blåvitt ha det största understödet. Det vanligaste förslaget till motiv var ett kors.
När Finland blivit självständigt 1917 blev frågan om flaggan åter aktuell. Landet skulle givetvis ha en egen officiell flagga. Eftersom man inte kunde skapa klarhet i frågan, användes lejonfanan tillfälligt som Finlands flagga.
Efter medborgarkriget togs frågan om flaggan upp till förnyad behandling och i det här skedet stannade man för en blåvit korsflagga. Motivet var enhetligt i förhållande till de andra nordiska flaggorna, men avvek genom sin färgsättning dock tillräckligt från dessa.
Nuvarande flaggan
Enligt den nuvarande lagen om Finlands flagga är statsflaggan Finlands första flagga. Statsflaggan har ett blått kors på vit botten och i mitten av korset finns Finlands vapen.
Ur denna flagga härleds de andra flaggorna, såsom den ordinära flaggan utan vapen, den tretungade militärflaggan försedd med vapen samt presidentens tretungade flagga försedd med vapen och ett frihetskors i det övre fältet.
Ytterligare information finns på inrikesministeriets webbplats.
Vapen
Det är delvis okänt hur Finlands vapen har kommit till. Man vet att det förekom första gången på Gustav Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka som blev färdigt på 1580-talet. I den utformningen blev det Finlands vapen 1917. Före det användes vapnet som emblem för det svenska rikets områden öster om Bottniska viken 1809 och efter det användes det som Kejserliga storfurstendömet Finlands vapen.
Lagen om Finlands vapen (381/78) beskriver vapnet så här:
”I rött fält ett krönt lejon som trampar på en sabel och vars högra ram ersatts med en harneskklädd arm svingande ett svärd; lejonet, dess krona och beväring, armharneskets ledplåt och vapnens fästen av guld, vapnens klingor och harnesket av silver; fältet bestrött med nio rosor av silver.”
Den som väsentligt avviker från hur Finlands vapen skall användas d.v.s. ”saluföring av lagstridigt Finlands vapen” skall dömas till böter.
Utmärkelsetecken
Finlands president är stormästare för alla tre ordnarna, som är:
- Frihetskorsets orden (FrK)
- Finlands Vita Ros’ orden (FVR)
- Finlands Lejons orden (FL)
Till sin hjälp har stormästaren ordenskapitlet, i vilket ingår kansler, vicekansler och minst fyra medlemmar. FVR och FL har ett gemensamt ordenskapitel.
I egenskap av stormästare bär republikens president storkorset av alla tre officiella ordnar. Utmärkelsetecknen i rangordning:
- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden (FVR SK kedj.) med kraschan
- Frihetskorsets storkors (FrK SK) med kraschan
- Storkorset av Finlands Lejons orden (FLO SK) med kraschan
Vid de officiella tillställningarna bär republiken Finlands president FVR:s storkors med kedja på bröstet, Frihetskorsets storkors med gult band (förläning under fredstid) över höger axel till vänster sida. På vänster sida bärs även FLO:s storkors och de tre ordnarnas kraschaner. Kraschanerna fästs på bröstets vänstra sida på festdräktens rock så att överst är FVR:s kraschan och under den från vänster FrK:s och FLO:s kraschaner.
Utöver finländska utmärkelsetecken har republiken Finlands president flera utländska utmärkelsetecken. Exempelvis då republiken Finlands president är på statsbesök i Sverige bär presidenten Serafimerordens storkors och Sveriges konung bär storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden.
För ytterligare information och direktiv av utmärkelsetecken kontakt gärna: Riddarordnarnas kansli, Ständerhuset, Snellmansgatan 9-11, 00170 Helsingfors, tel. 09-179425
Frihetskorsets orden
Instiftad 4.3.1918 på initiativ av C. G. Mannerheim. A. Gallen-Kallela fick i uppdrag att utforma utmärkelsetecknen. Sedan Mannerheim godkänt förslagen beställdes de första utmärkelsetecknen 15.4.1918.
Ursprungligen fanns det sju klasser: storkorset, frihetskorsen (kl. 1-4) och Frihetsmedaljen (kl. 1-2).
Till en början förlänades FrK-utmärkelsetecknen bara under krigstid. För att ordensverksamheten skulle fortgå också efter krigstid gavs 18.8.1944 en förordning som gjorde det möjligt att förläna utmärkelsetecken också under fredstid.
Bandet är rött (förläning under krigstid) eller gult (förläning under fredstid).
Finlands Vita Ros’ orden
Instiftad 28.1.1919 genom beslut av riksföreståndaren. Statuterna fastställdes 16.5.1919, och de nuvarande reglerna fastställdes 1.6.1940. Den inbördes rangordningen för utmärkelsetecknen fastställdes 10.10.1958.
Utmärkelsetecknen har utformats av A. Gallen-Kallela. Klasserna är följande: Klasserna är följande: Klasserna är följande:
Orden är en blandorden.
Bandet är ultramarint (mörkblått) i alla klasser
Finlands Lejons orden
Instiftad 11.9.1942 för att skydda FVR:s värde mot alltför idog utdelning och för att förtjänsternas art skulle kunna beaktas bättre.
Finlands Lejons orden är en blandorden.
Bandet är mörkrött i alla klasser.
Björneborgarnas marsch
Björneborgarnas marsch är sedan 1918 Finlands försvarsmakts honnörsmarsch. Marschens ursprung är oklart. Marschen har under sitt nuvarande namn arrangerats för blåsorkester av militärkapellmästare Conrad Greve. Texten till marschen var ursprungligen gjord av Topelius, de nya orden är Runebergs.
