Försvaret i en ny tid
Bästa föreningsmedlemmar, kära vänner!
Under början av min ämbetsperiod har jag haft privilegiet att få besöka många av Försvarsmaktens övningar och truppförband: Alta i Norge, Rovajärvi i Lappland, Försvarsmaktens logistikverk i Tammerfors och Försvarsmaktens ledningssystemcenter i Jyväskylä. Jag ser redan fram emot nästa år och möjligheten att få delta i en marsch med beväringar.
Dessutom har jag regelbundet fått ta del av omfattande briefingar av försvarsförvaltningen. Jag kan säga att jag är imponerad av kunnandet, lugnet och styrkan hos dem som försvarar oss.
Jag har upprepade gånger fått samma respons från internationellt håll, från såväl övningsdeltagare som statschefer. De har utan undantag ett starkt förtroende för Finlands kompetens, samarbete och vilja.
Vi kan vara nöjda, och också lite stolta, över att få höra detta.
Den internationella dimensionen formar också den nya eran i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Den ger Finland en ny försvarspolitisk riktlinje. Den militära alliansen innebär att vi har tagit det slutliga steget in i den västerländska värdegemenskap som vår republik mentalt varit en del av hela sin självständighet.
Arbetet med att sätta ord på riktlinjen fortsätter. Den försvarsredogörelse som snart kommer att färdigställas spelar naturligtvis en nyckelroll i denna process.
Finlands övergripande säkerhets- och försvarspolitik utarbetas i nära samverkan med försvarsförvaltningen och hela statsrådet. Republikens presidents roll definieras inte bara av att hen leder utrikespolitiken utan också av att hen är Försvarsmaktens överbefälhavare.
I dag vill jag ge er en bild av det finska försvaret med hjälp av en triangel där hörnen är vision, strategi och genomförande.
***
Först kommer jag att tala om visionen och varför vi behöver försvaret.
Tiden efter det kalla kriget är över. Vi har gått över till en tid av strategisk konkurrens. Den globala maktbalansen är i förändring. Förändringen skapar spänningar och konsekvenserna av dem ser vi i Finland och i resten av Europa. Dessutom lever vi i en tid av exceptionellt stark teknologisk omvandling.
Det försämrade säkerhetsläget i Europa återspeglas i försvaret. Vid sidan av beredskapen ökar betydelsen av förberedelser. Det är viktigt att hela samhället engagerar sig. Kriser och krig vinns på hemmafronten. Det är här som Finlands styrka ligger, i modellen för övergripande säkerhet. Den ska vi ta vara på och utveckla den vidare.
När vi tar en titt på vår närhistoria ser vi att Finland inte har tappat greppet efter det kalla kriget. Vi fortsatte att göra kostnadseffektiva investeringar i försvaret. Anskaffningen av Hornet-flygplan på 1990-talet lade grunden för vår integration med västvärlden. EU-medlemskapet förde oss in i en värdegemenskap, som redan då hade en stark säkerhetspolitisk dimension. Efter händelserna 2014 har vi utvecklat både vår lagstiftning och vår beredskap. Vi har också skapat ett antal olika strukturer för försvarssamarbete och ingått avtal som binder oss nära samman med våra partner.
Det ultimatum som Ryssland lade fram i december 2021 förändrade det säkerhetspolitiska läget i hela Europa. Vi kunde inte tillåta Rysslands försök att begränsa Finlands suveränitet och vår rätt att välja vår egen säkerhetspolitiska linje. Vi anslöt oss till Nato i sista stund. Finland beslutade att ansöka om medlemskap i Nato 2022 och antogs som medlem 2023.
Den snabba utvecklingen under de senaste åren tvingar också Finland att höja blicken. Vi måste ha ett bredare regionalt perspektiv. Vi måste se på Europa och det kollektiva försvaret inom alliansen. Vi måste också se på den globala utvecklingen, de förändrade stormaktsrelationerna och de säkerhetshot som ny teknik skapar eller förstärker. Vår tidshorisont måste också vara tillräckligt lång, utan att glömma de omedelbara behoven.
Förr talade vi om ett trovärdigt självständigt försvar. Nu är Finlands linje en stark nationell försvarsförmåga som en del av alliansen. För att det viktigaste inte ska glömmas bort säger jag det än en gång: vi kommer aldrig mer att vara ensamma.
Finland är också i dag en producent av säkerhet. När jag talar med mina internationella kolleger är detta lätt att förklara. På grund av vår geografi och vår erfarenhet har vi alltid tagit hand om vårt försvar.
I och med vår integration i väst tar vi ansvar för vårt eget territorium och vårt eget samhälle och bidrar med vår egen förmåga för att stödja våra partner och allierade. Vi är också ett konstruktivt och solidariskt Natoland, som också förväntar sig solidaritet av sina partner och allierade.
Att stödja Ukraina är en del av detta ansvar. Ukraina kämpar inte bara för sitt eget land, sitt eget folk och sitt eget samhälle, utan också för en regelbaserad världsordning. När det gäller att stödja Ukraina möts våra värderingar och intressen. Därför är Ukrainas kamp också vår kamp.
Vi försvarar vårt land och vårt samhälle. Vi kompromissar inte om den territoriella integriteten. Samtidigt förstår vi att försvarslinjerna blir allt mer flyktiga. Mellan krig och fred finns ett brett och dimmigt område. Vi förstår att en av frontlinjerna går inne i våra egna huvuden. Vi förstår också att det i framtiden kommer att uppstå konkurrens om data och krig med data.
Förändringen syns också i att vi nu skapar och upprätthåller en avskräckande effekt för att förebygga aggression. Avskräckningen bygger på vår egen förmåga och på våra allierades förmågor. Den bygger på vår kristålighet och vår förmåga att orsaka kostnader för fienden.
Vi försöker avskräckande faktor som garanterar regional stabilitet. Men vi måste komma ihåg att det i sista hand är fienden som avgör hur väl avskräckningen fungerar. Vi måste dagligen göra det klart för fienden att det inte heller i dag är den dag då det lönar sig att pröva Finlands vilja, enighet och styrka.
Visionen för vårt försvar är att trygga Finlands självständighet och territoriella integritet, att förhindra att Finland hamnar i en militär konflikt och att garantera finländarnas säkerhet och välfärd.
***
För det andra vill jag diskutera vår försvarsstrategi.
Vårt försvar vilar på tre pelare. Den första är den starka grunden för vår försvarsförmåga som är förankrad i historien. Den bygger på långsiktig och professionell planering, intensiv och realistisk utbildning, allmän värnplikt och en stark försvarsvilja. Enligt en färsk opinionsundersökning av Planeringskommissionen för försvarsinformation (PFI) är försvarsviljan i Finland fortfarande exceptionellt hög i internationell jämförelse, men helt normal för oss finländare.
Den andra pelaren är den övergripande säkerheten och ett resilient samhälle. I modellen för övergripande säkerhet vet varje myndighet sin roll och samarbetar nära med de andra. Det betyder att den nationella nivån är sammanlänkad med aktörer på regional och lokal nivå, våra spjutspetsar i nästan alla krissituationer. Det innebär ett nära och smidigt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn. Hela vårt samhälle, även försvarsmakten, är beroende av den privata sektorns beredskap och resurser.
Jag vill också påminna om att vi alla har ett ansvar för vår gemensamma säkerhet. I dessa tider berör kriserna lätt alla medborgare och därför måste var och en dra sitt strå till stacken. Det betyder också att alla ska kunna känna sig delaktiga i vårt samhälle och känna att det är värt att försvara.
Den tredje pelaren är det internationella samarbetet och vårt medlemskap i Nato. Försvaret har aldrig varit rent nationellt, men idag stärker vi vårt försvar tillsammans med andra bilateralt, regionalt, i Nato och i EU. Samarbete med likasinnade länder som är starkt engagerade i försvaret av vår region är särskilt viktigt. Därför arbetar vi aktivt till exempel i Nordefco, som består av de nordiska länderna, och JEF-gruppen, som leds av Storbritannien.
Natomedlemskapet har naturligtvis varit den mest betydelsefulla reformen av vår försvarspolitik under de senaste åren. Som medlem i Nato, och i sista hand under det paraply som Förenta staternas strategiska avskräckning utgör, utvecklar vi stabiliteten och försvarsförmågan hos våra allierade och i vår region. Även EU erbjuder en ram för försvarssamarbete, och som en överstatlig organisation utgör den också en förstärkning av vår nationella politik och våra nationella ambitioner.
Mycket har hänt under de senaste åren. Finland och i synnerhet försvarsförvaltningen har varit tvungna att bygga upp vårt Natomedlemskap och försvarssamarbete under ett enormt tryck och snäva tidsfrister. De tekniska förutsättningarna för ett utökat samarbete har varit rätt så goda. Det internationella samarbetet förutsätter emellertid också en kulturförändring inom vår egen förvaltning och i vårt samhälle. Det kommer att ta sin tid. Men jag är säker på att kommande generationer kommer att betrakta samarbetet som det normala.
Finlands försvarsstrategi stöder sig samtidigt på det militära försvaret, den övergripande säkerheten och det internationella samarbetet.
***
För det tredje och sista vill jag tala om genomförandet av försvarsstrategin. Detta förutsätter åtminstone tre saker: verkställighet av de politiska riktlinjer som kommer att anges i den försvarspolitiska redogörelsen, resurser och innovationer.
Ett omfattande tema i redogörelsen är Natointegrationen. Detta kräver inte bara en förändring av tänkesättet, utan också lagstiftningsarbete och förmågeutveckling. Som allians kommer Nato att vara närvarande i Finland på lämpligt sätt. Det som är ännu viktigare är att alliansens planering, strukturer, styrkor och beslutsförmåga finslipas.
Vi har ökat vår utbildning, särskilt internationella övningar. Under övningarna bygger vi upp vår interoperabilitet för att effektivt kunna försvara oss tillsammans med våra allierade.
Vi bygger upp försvaret i alla dess dimensioner: på land, till sjöss, i luften, i cyberrymden och i rymden. Stora projekt inom luft- och sjöfart går framåt: F-35, Flottilj 2020 och många andra förmågor kommer snart att vara en del av vårt försvar. Nästa steg är reformen av vårt markförsvar.
Arméns förmågor moderniseras och truppernas rörlighet, eldkraft och skydd kommer att förbättras. Under de senaste veckorna har truppminor, som också kallas personminor, varit föremål för debatt. Mitt inlägg i denna diskussion är detsamma som förut: Försvarsmakten undersöker arméns behov av förmågor med beaktande av den tekniska utvecklingen och lärdomarna från kriget i Ukraina Detta kommer att följas av en politisk debatt, där förmågorna sätts i relation till hotbilden.
Finland upprätthåller och utnyttjar sin högteknologiska kompetens till exempel inom kvantteknik och kommunikationsteknik. Vi fortsätter att utveckla ett starkt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.
Värnplikten kommer att förbli hörnstenen i vårt försvar. Värnplikten kommer att reformeras i lugn takt och efter noggrant övervägande.
Resurserna måste anpassas till behoven. Det finns inget i vår säkerhetspolitiska omvärld som tyder på att behovet av försvarsresurser skulle minska. Enligt vår bedömning kommer Ryssland att återupprusta sin krigsmakt efter kriget i Ukraina och detta kommer att utgöra ett långvarigt hot mot Finland.
Resurser behövs under de kommande åren, särskilt för arméns investeringsbehov. Dessutom ska förmågeutvecklingen anpassas till de mål som kommer att avtalas under Natos försvarsplaneringsprocess.
Rysslands invasion av Ukraina har visat att det krävs kapacitet för långsiktig krigföring. Det måste finnas lager och här kommer försvarsindustrin att få en allt viktigare roll.
Jag vill också påpeka att Finland har bättre beredskap än många andra länder. Finland har investerat i försvaret över valperioderna. Som exempel kan jag nämna att den fond på 100 miljarder euro som ingick i Tysklands Zeitenwende är i termer av BNP mindre än vårt F-35-projekt.
Mycket kan och bör göras på nationell nivå. Samtidigt måste vi söka gemensamma lösningar. När EU gör gemensamma investeringar i försvaret är Finland en av mottagarna. Var och en betalar sin andel i enlighet med sin BNP. På detta sätt fördelas bördan jämnt. Att stärka försvaret ligger framför allt i de yttre gränsländernas, såsom Finlands, intresse. Gemensamma förmågor i Europa är nödvändiga också till exempel i rymden, dit krigföringen i framtiden allt mer kommer att flytta.
Detta leder mig in på den pågående tekniska omvälvningen: hur förstår vi den och hur förbereder vi oss för den? Jag ska föra fram fyra observationer.
1. Efter mitt besök på Försvarsmaktens enhet med ansvar för cyberförsvaret förra veckan är jag ännu mer övertygad om att Finlands cyberförsvar behöver stärkas ytterligare. Vi måste vakna upp och inse att cyberattacker kan lamslå samhället och dess vitala funktioner.
2. Rymden: Vi är beroende av rymdförmågor på otaliga sätt som är svåra att överblicka. Denna trend fortsätter.
3. Artificiell intelligens finns överallt. Den artificiella intelligensen kommer att revolutionera krigföringen: inte över en natt, utan lite åt gången.
4. Kognitiv krigföring finns också överallt. Den kombinerar informationspåverkan med cyberpåverkan. Den riktar in sig på våra egna minnen, tankar och känslor. Ingen kan helt undgå detta. Var och en av oss är en del av informationsmiljön.
En sak är säker: för att möta nya hot som dessa krävs samarbete mellan alla försvarsgrenar och hela samhället. Det kräver mod att förnya sig och skapa något nytt.
Finlands försvar kräver förmågor i alla dimensioner, resurser och förmåga att förutse framtida krig och konflikter. Den kommande försvarsredogörelsen kommer att beskriva de steg som vi behöver ta under de kommande åren.
***
Avslutningsvis vill jag sammanfatta några av de viktigaste punkterna som jag hoppas att ni tänker på.
I den tid vi lever i ställs det stora krav på försvarsförvaltningen. Många är på bristningsgränsen. Reservister, människor som deltar i det frivilliga försvarsarbetet och många andra arbetar osjälviskt för en viktig sak. Tack för det.
Vår situation är allmänt taget god och det finns inget överhängande hot om krig. Vi befinner oss i de samhällen dit vi hör. Tillsammans är vi starkare.
Vår styrka är lugn, framsynthet och uthållighet. Att bygga upp försvarsförmågan är inte ett kortsiktigt arbete. Det sägs att den bästa tiden att plantera ett träd var för hundra år sedan. Lyckligtvis har Finland konsekvent sörjt för sitt försvar under årtiondenas lopp.
Vår styrka är ett motståndskraftigt samhälle, som bygger på en stark försvarsförmåga.
Men Finland måste också ha förmåga att anpassa sig. Vi måste vara beredda på att situationen försämras. Investeringarna i försvaret måste ökas.
Vi måste samtidigt se till att Finland förblir ett enat, öppet, rättvist och jämlikt samhälle med förtroende för rättssystemet. Då kommer Finland alltid att vara värt att försvara.
Så här veckan efter självständighetsdagen vill jag blicka tillbaka på Finlands historia, så som jag själv ser den. Den börjar med en självständighetsförklaring och kampen om självständighet, fortsätter med byggandet av en välfärdsstat och ökat välstånd efter andra världskriget. Efter slutet av det kalla kriget kunde vi stärka vår ställning som en del av den europeiska familjen. Nu skriver vi ett nytt kapitel i denna historia. Som en del av en större gemenskap, men alltid med Finlands säkerhet, välstånd och stabilitet som högsta prioritet. Alltid till förmån för fosterlandet.
