Detta är en översättning av talet som ursprungligen hölls på engelska
Med reservation för ändringar
Ärade ordförande, bästa åhörare, kolleger
I en tid av växande multipolaritet behöver vi multilateralism mer än någonsin. Klimatförändringarna är ett eldprov för multilateralismen.
Om vi misslyckas kommer ansträngningarna att ta itu med andra globala utmaningar, såsom hållbar utveckling, teknik och demografi, att vara förgäves. Om vi inte lyckas begränsa den globala uppvärmningen kommer framtida generationer att lämnas med en värld med fler pandemier, svält och konflikter.
Samtidigt måste vi se till att klimatåtgärderna är i linje med den bredare utvecklingsagendan. Jag vill också betona betydelsen av kvinnor och ungdomar i kampen mot klimatförändringarna.
I mitt tal i FN:s generalförsamling för några veckor sedan lyfte jag fram behovet av att reformera de multilaterala institutionerna. Jag föreslog också konkreta åtgärder för att reformera FN:s säkerhetsråd. De traditionellt sett starka makterna i den globala västvärlden måste ge större inflytande åt den globala majoriteten.
Det finns två alternativ: multipolär och transaktionsbaserad oordning eller multilateral och samarbetsinriktad ordning. Om den nuvarande maktbalansen inte ändras är jag rädd att den förra kommer att segra över den senare.
Det är fint att format som G20, där representationen bättre speglar den globala verkligheten, får allt större inflytande. Men att ta på sig mer makt i det globala beslutsfattandet bör också betyda att man tar på sig mer ansvar.
Länder som försöker öka sitt globala inflytande för att spegla dagens verklighet kan inte kräva att det globala ansvaret för all framtid ska baseras på förhållandena i början av 1990-talet. De största utsläppsländerna och de största ekonomierna kommer att bestämma riktningen för den globala utsläppsutvecklingen.
Med tanke på denna utveckling vill jag understryka tre aspekter där jag anser att denna COP29-klimatkonferens är avgörande:
För det första måste vi alla ta ett större ansvar för att minska utsläppen. Förra året i Dubai tog vi ett mycket viktigt steg genom att enas om att fasa ut fossila bränslen. Nu måste vi omsätta våra löften i praktiken, när vi förbereder nya nationella mål för minskade utsläpp inför COP30 i Belem i Brasilien nästa år. Det är oerhört viktigt att framför allt G20-medlemmarna visar ledarskap genom att sätta upp så ambitiösa mål som möjligt med sikte på en temperaturökning på högst 1,5 grader.
För det andra måste vi alla ta ett större ansvar för klimatfinansieringen. Det nya målet för klimatfinansiering (New Collective Quantified Goal, NCOG) måste vara både ambitiöst och uppnåbart. Det måste återspegla den nuvarande globala ekonomin och utsläppskällorna, inte situationen för mer än trettio år sedan. Finland har som en del av EU förbundit sig att stödja utvecklingsländerna i deras klimatåtgärder. Vi vill mobilisera finansiering till de länder där behovet är störst. Jag är därför glad över att Finland kommer att anvisa ytterligare anslag till finansieringsmekanismen för väder och klimatobservationer (Systematic Observations Finance Facility, SOFF). Avsikten är att stärka anpassningen till och förmågan att hantera klimatförändringarna, särskilt i de minst utvecklade länderna och i små östater under utveckling.
För det tredje måste vi alla ta ett större ansvar för de kommande generationerna. För att lyckas behöver vi tre faktorer:
1) Mål och lagstiftning på både nationell och internationell nivå.
2) Pengar, det vill säga offentlig och privat finansiering.
3) Tekniska innovationer.
Och ja, alla tre behövs tillsammans. Det går inte att reglera eller betala sig ur klimatkriser. Regleringen sätter upp målen. Finansieringen skapar förutsättningar för att utveckla den innovativa tekniken.
Här i Baku ser jag fram emot att utforska hur vi tillsammans kan se till att dessa tre faktorer blir verklighet.
Tack.
