Med reservation för ändringar
Ärade beskickningschefer, bästa ambassadörer
I augusti 2008 fick jag som utrikesminister äran att tala på ambassadörsdagarna. I mitt anförande tog jag upp den då aktuella vändpunkten i världspolitiken genom kriget i Georgien. Jag sade att vi lever i en era av överlappande system, där nationalstaten och maktpolitiken gör comeback och fyller tomrummet efter det multilaterala samarbetets reträtt. Denna utveckling fick fortsättning 2014 och kulminerade 2022 med att Ryssland gick till anfall mot sin suveräna granne.
Nu lever vi i en ny era. Europa är i krig och den globala maktbalansen är i förändring. Den nya tiden måste avspeglas i hur vi uppfattar världen och vår plats i den, och i hur vi agerar.
Geopolitiken har gjort comeback. Det innebär en comeback också för diplomati. Ert arbete är nu särskilt viktigt. Genom vårt exempel och vårt handlingssätt kan vi bidra till hur den nya världsordningen kommer att se ut. Det kräver hårt arbete och skicklighet.
Målet måste vara att stärka Finlands position och inflytande i världen. Vi går från en aktiv stabilitetspolitik mot en värdebaserad realism.
Jag definierar värdebaserad realism som en uppsättning universella värden som bygger på frihet, mänskliga rättigheter och internationella regler, och som tar hänsyn till realiteterna i den globala mångfalden, kulturen och historien hos nationalstater, regioner och kontinenter. Världens problem kan inte lösas enbart med dem som delar våra åsikter.
Finlands idé om sig själv är inte längre att bara ”överleva”. Vi är en aktör som aktivt söker möjligheter att påverka på olika håll. Vi är en pålitlig partner och allierad, ett stabilt nordiskt land och också världens lyckligaste land. Vårt kunnande inom ny teknik, lösningar för ren omställning, övergripande säkerhet och många andra områden väcker intresse.
Jag granskar vår roll och våra handlingar i den tid vi nu lever i genom tre huvudpunkter. De är de euroatlantiska relationerna, Ukraina och Ryssland samt vårt globala inflytande.
***
Jag börjar med de euroatlantiska relationerna.
I och med vårt medlemskap i både Nato och EU har vi äntligen fullt ut befäst vår position i den västerländska värdegemenskap som vi med hjärta och själ har hört till under hela vår självständighet. Som det framgår av statsrådets färska utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse är de viktigaste målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik att trygga Finlands självständighet och territoriella integritet, att förhindra att Finland hamnar i en militär konflikt och att garantera finländarnas säkerhet och välfärd. Vi arbetar inte längre ensamma. Vi kommer aldrig mer att befinna oss i en gråzon.
Många av mina utländska kollegor har förvånats över det finska folkets snabba kursändring i frågan om medlemskap i Nato. Hur är det möjligt att stödet för alliansen på nolltid steg från tjugo till åttio procent? För mig är det är inget märkvärdigt med det. Finländarna är värdebaserade realister. När omständigheterna runt omkring oss förändrades plötsligt och på ett avgörande sätt drog människorna sina rationella slutsatser baserade på realism.
Vår integration med Nato har gått utmärkt och vi har uppnått våra mål för denna fas. Finland kommer att placeras under den försvarsgrensgemensamma ledningen i Norfolk och vi får den marktaktiska ledning som vi eftersträvat, en för oss utformad FLF-modell för markstridskrafter och den första finländska biträdande generalsekreteraren. Det här är ett bra tillfälle att stanna upp och se hur bra allt har gått. Arbetet har utförts över regerings- och presidentperioderna. Jag vill därför rikta ett tack till min företrädare och den tidigare regeringen liksom de politiker, tjänstemän och riksdagsledamöter som nu arbetar vidare med dessa frågor. Allt det här har vi gjort tillsammans, i enighet.
Finland är uppskattat av sina allierade. Även beundrat. Tillsammans med de övriga nordiska länderna är vi en stark producent av säkerhet. Våra försvarsförmågor och våra modeller för övergripande säkerhet är välkända och många vill lära sig av dem. Även om vi är ett nytt medlemsland och litet med många mått mätt, är vi ett medelstort medlemsland i Nato. Dra fördel av det här. Det lönar sig att smida medan järnet är varmt.
Men vi har fortfarande mycket att lära. Att vara medlem i alliansen kräver att vi anpassar vårt sätt att tänka och vår verksamhetskultur. Ett smidigt samarbete mellan utrikesministeriet och försvarsministeriet är ännu viktigare än tidigare. Likaså ett nära samarbete med de myndigheter som ansvarar för den inre säkerheten. Jag hoppas att alla är uppmärksamma på detta. Som överbefälhavare vill jag också betona att uppskattningen från våra allierade bygger på vår förmåga att bidra till försvarsalliansen Natos kärnuppdrag, alltså på vår försvarsmakts kompetens och kapacitet.
***
Geopolitikens comeback har också påverkat ekonomin. Den skärpta strategiska konkurrensen, särskilt mellan Förenta staterna och Kina, innebär att risker och beroendeförhållanden måste granskas allt noggrannare. I synnerhet med de allierade gäller det att se över gränssnitten mellan ekonomi, teknik och säkerhet. Finland har mycket att ge; vi är på många områden en större aktör än vår storlek och en eftertraktad partner.
Ni diplomater och de kontaktskapande tjänster ni kan erbjuda blir allt viktigare. Som färska exempel på detta lyfter jag fram ICE Pact-samarbetet med Förenta staterna och Kanada samt de samarbetsavtal som ingåtts i många länder inom strategiska områden som kvantteknik och kritiska mineraler.
Att identifiera och föra fram sådana möjligheter är en central uppgift för ambassadörerna. Det räcker inte att skrapa på ytan: även om ämnet är svårt, och särskilt när det är det, måste man ta tag i det. Annars uppnås inga resultat.
***
Relationen mellan Finland och vår starkaste Nato-allierade, Förenta staterna, är nu närmare än någonsin. Även här gäller det att smida medan järnet är varmt. Under de senaste veckorna har jag träffat tre delegationer av amerikanska senatorer och ledamöter i representanthuset, som alla känner Finland och vår situation. Det är naturligtvis viktigt vem som blir Förenta staternas nästa president. Men det är också klart att Finland kommer att komma överens och samarbeta med vilken amerikansk administration som helst.
Man kan inte tala om euroatlantiska relationer utan att ta upp Europeiska unionen. EU är ofta föremål för kritik, men på senare år har det europeiska samarbetet visat sin styrka. I svåra tider har man insett betydelsen av integration. När den globala desintegrationen har intensifierats har EU stärkt sina positioner. Ett viktigt mål är att stärka den europeiska försvarsindustrin, vilket vi är på god väg att göra. EU är det huvudsakliga ramverket för vår utrikes- och säkerhetspolitik. EU stärker också vårt globala inflytande. Vi blir sedda och hörda som en del av unionen.
***
Bästa ambassadörer
I utrikes- och säkerhetspolitiken måste vi dagligen väga värden, realiteter och intressen mot varandra. Ska vi sälja vapen till ett auktoritärt land som kämpar mot terrorism? Ska vi köpa vapen som är nödvändiga för vårt eget försvar från länder vars politik inte stämmer överens med våra värderingar? Hur och på vilka grunder ska vi fördela vårt utvecklingsbistånd? Det är svåra frågor.
Detta för mig till nästa huvudpunkt. Det finns nämligen en fråga där det är lätt att säga att värderingar och intressen möts: stödet till Ukraina. Det ligger både i våra värderingar och i våra intressen att Ukraina vinner det pågående kriget och uppnår den rättvisa och varaktiga fred som landet eftersträvar.
Om Ryssland känner att landet har lyckats kommer Europa, och i synnerhet vår region, att hotas av en lång period av instabilitet. Och inte bara Europa – konsekvenserna kommer att vara globala.
Finland hör till de länder som bistår Ukraina mest. Vi stöder Ukraina med försvarsmateriel, genom utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd och politiskt. Kriget har pågått länge, men vi får inte tröttna.
I vår tid finns det tyvärr många krig och konflikter. Vi gör vårt bästa för att spela en aktiv roll för att hitta lösningar på dem. Det råder ingen som helst tvekan om att Ukraina har högsta prioritet i vår utrikes- och säkerhetspolitik.
***
Vår relation till Ryssland har förändrats för alltid. På lång sikt måste vi hitta ett sätt att leva med vår granne. Men vi definierar inte vår utrikes- och säkerhetspolitik enbart genom Ryssland. Det finns ingen återvändo till det gamla.
Vi är för närvarande måltavla för en rad olika hybridpåverkansförsök från vår granne. Därför måste vi se till att vi inte gör det lättare för dessa operationer att lyckas. Att ha tålamod är en finsk dygd. Att inte överreagera på minsta lilla ljud vi hör. När syftet är att skapa förvirring och kontrollera medierna kan även välmenta uttalanden spela motparten i händerna.
Ryssland styrs nu av en regim som för ett olagligt krig. Det har visserligen funnits många olika faser i landets historia. Jag hoppas att Ryssland någon gång i framtiden kan leva med sig självt utan att utgöra ett hot mot sina grannar.
***
Finland befinner sig inte längre i gråzonen. Men globalt sett finns det allt fler nyanser av grått. Enkelt uttryckt har tre maktsfärer vuxit fram: den globala västern, den globala östern och den globala södern. Makten mellan dem håller på och omfördelas. Finlands svar på detta är att öka vårt globala inflytande – vilket för mig till min tredje poäng.
I takt med att det multilaterala samarbetet minskar kommer det bilaterala samarbetet och olika grupper att bli allt viktigare. Min tes är att den globala södern i hög grad kommer att avgöra hur den nya världsordningen kommer att se ut. De viktigaste länderna som vi måste fördjupa våra relationer med är inte bara de stora länderna i den globala södern, utan också de så kallade mellanmakterna i Afrika, Latinamerika, Mellanöstern, Persiska viken och Centralasien. Själv kommer jag att göra allt jag kan för att bygga upp och fördjupa dessa relationer. Jag uppmuntrar er att göra detsamma. Fundera på var vi kan arbeta för det gemensamma bästa, även med dem som kanske inte delar våra värderingar. Oavsett om det handlar om att motarbeta klimatförändringar eller om att främja handel och välfärd eller andra delade intressen, var aktiva och ta reda på olika möjligheter.
Jag hoppas också att ni visar mod i era tjänster: att ni för fram er egen analys i era rapporter och rekommendationer, även när den verkar gå motströms. Det är er uppgift är att se världen ur ett finländskt perspektiv i ert stationeringsland – det är ingen annan som gör det åt er.
I vår del av världen är Ukraina en existentiell fråga. Samtidigt måste vi inse att det som är viktigast för många andra länder är vad som händer i Mellanöstern. Finlands position är tydlig. Vi står varken på Israels eller på Palestinas sida. Vi står för fred. Vi förespråkar och främjar tvåstatsmodellen. När – inte om – vi erkänner den palestinska staten kommer vi att göra det vid en tidpunkt som tjänar målet om fred. Även detta är värdebaserad realism. En attityd är inte en strategi. Det räcker inte med att ha en åsikt. Vi måste fråga oss vad vi kan uppnå med vår åsikt. Och i synnerhet, hur vi kan nå ett mål utifrån den.
Vare sig det gäller Ukraina eller Gaza är de internationella reglerna det mått vi använder för att utvärdera en stats verksamhet och kräva att den ställs till svars för sina handlingar. Reglerna ifrågasätts, de bryts och vissa vill utveckla dem för att återspegla förändrade maktförhållanden. Men de är fortfarande det bästa ramverket för att hantera stabilitet i internationella relationer.
***
Kära vänner
Den ledstjärna som jag har lyft fram under hela mitt anförande är värdebaserad realism. Jag har försökt att illustrera den med exempel. Värdebaserad realism är inte en svartvit doktrin eller handlingslinje. Men inte heller världen är svart och vit. Båda innehåller motsägelser.
Det bästa sättet att föra ut våra värderingar i världen är att föregå med gott exempel. Inte att diktera uppifrån. Den fria, på mänskliga rättigheter baserade demokrati som vi är kända för är ingen självklarhet, och vårt system kommer inte att bestå för evigt om det inte vårdas och utvecklas.
Även hemma i Finland ställer det nya säkerhetsläget oss inför situationer där värderingar och realism vägs mot varandra. De senaste månaderna har visat att när vi blir utmanade är det bästa svaret en öppen och ärlig dialog: detta leder till lösningar med så stor enighet som möjligt. Ett öppet och demokratiskt samhälle, där man litar på institutionerna och där alla är delaktiga, är också starkast när det konfronteras med hybridpåverkan.
Politik görs i tiden. Finlands styrka under hela vår historia har varit vår situationsmedvetenhet. Vi har även i svåra tider kunnat fatta beslut som bottnar i realism samtidigt som vi har hållit fast vid våra grundläggande värderingar.
Under mina första sex månader som republikens president har jag kunnat konstatera att detta fortfarande är vår styrka. Jag vill tacka hela statsrådet och riksdagen för ett nära och utmärkt gott samarbete. Vi är inte alltid överens, men vi har ett gemensamt mål: Finlands bästa. Jag tror att vi också i stor utsträckning delar uppfattningen att Finlands globala roll i denna nya tid är att vara spelfördelare. Den som läser spelet på planen och som kämpar för gemensamma mål.
Jag vill också framföra mitt tack till alla i denna sal och till hela utrikesministeriet. Det har varit hektiska månader: vi har haft ett stort antal statsbesök och bilaterala möten såväl på hemmaplan som utomlands. Dessutom har telefonlinjerna till andra världsledare gått varma. Arbetet har varit givande och resultatrikt. Utan ert stöd hade det inte lyckats.
När vi om några år samlas till ambassadörsmötet hoppas jag att Finlands värdebaserade realism har bidragit till att världen har blivit stabilare, att det internationella systemet har kommit till rätta och att Finlands ställning i världen har stärkts ytterligare. Detta kräver ett aktivt grepp av er alla.
Tack.
