Med reservation för ändringar
Eders Majestät Kung Frederik
Eders Majestät Drottning Mary
Herr talman
Herr statsminister
Ministrar
Excellenser
Mina damer och herrar
Det är en stor ära för mig och Suzanne att få välkomna Eders Majestäter till Finland. Om vi verkar lite nervösa så beror det på att detta är den första gången då vi står som värdar för ett officiellt statsbesök.
Vi blev förstås väldigt glada när vi hörde att det är just Er som vi får hälsa välkomna på det första statsbesöket. Vi har träffats tidigare vid olympiska spelen i Paris i somras och i oktober i Berlin då vi firade 25-årsjubileum av de nordiska ländernas gemensamma ambassadanläggning.
Vid olympiska spelen konstaterade vi att vi högst antagligen är den enda kungen och presidenten som har gjort en Ironman. Lite besvikna blev vi väl över att vi inte platsade i det danska eller finska triathlonlaget, men kanske det hade att göra med vår ålder.
Vi är ju av samma generation, även i musiksmak. Jag har lyssnat på Kungens spellista med 160 låtar. Den innehåller fina klassiker som beskriver ganska bra världen vi lever i just nu: Riders on the Storm, Beds are Burning och Welcome to the Jungle. Men när jag ser på President Zelenskyj lyssnar jag gärna på låtar som I believe, Heroes och Under Pressure.
I Berlin blev stämningen genast trivsam och varm, det vill säga hygge i ordets rätta bemärkelse. Inte minst på efterfesten som Ni ordnade på hotellet. Suzanne och jag fick spendera tid tillsammans med Er och de nordiska statschefs- och tronföljarparen. En oförglömlig kväll med vänner. Nordiska vänner.
***
Och det är just nu vi behöver vänner mer än någonsin. Vi lever i oredans tidevarv, med krig i Europa och Mellanöstern och en ny administration i Förenta staterna som håller på att definiera om vår transatlantiska relation. Med vänner känns det tryggare.
Under vårt första år som statschefer i Danmark och Finland har världen förändrats mer än under det senaste trettio åren tillsammans. För dryga trettio år sedan, då Berlinmuren rasade och Sovjetunionen kollapsade, fanns det hopp om en ljusare framtid. I dagens läge ser vi närmast mörka moln.
Men vi ska inte ge upp hoppet. Det är nu vi bör agera. Tillsammans. Det är just nu vi behöver vänner som vi kan lita på. Vänner som förstår varandra. Jag tror jag inte överdriver alldeles för mycket om jag säger att vi alla nordbor känner större samhörighet än någonsin tidigare.
Visst är det baserat på en säkerhetskänsla, att vi är starkare tillsammans. Men först och främst är det fråga om våra gemensamma värderingar. Våra öppna samhällen bygger på frihet, demokrati och jämställdhet. Vi har starka demokratiska institutioner som stöds av en fungerande rättsstat.
Vi stöder internationella institutioner och regler. Vi tror på en självständig stats rätt att välja. Finland gick med i Nordiska rådet lite efter Danmark. Orsaken var att vi inte hade rätten att välja våra allianser på grund av Sovjetunionen, som begränsade vår suveränitet. Ni var med om att grunda Nato 1949 och ni gick med i EU 1973. Vi följde efter 1995 och 2023. Better later than never, som man brukar säga.
Danmark har haft en ledande roll i att stödja Ukraina. Den ”danska modellen” fick mycket tack i Kiev då vi tillsammans med statsminister Mette Frederiksen för drygt en vecka sedan stod bredvid president Volodomyr Zelenskyj för att visa vårt starka stöd till Ukraina i kriget mot Ryssland. Samma stöd visade vi i London på söndag.
Ukraina kämpar inte bara för sin självständighet, suveränitet och territoriella integritet, men även för Europa, den fria världen och den liberala världsordningen. Vi i Finland och ni i Danmark förstår vad det betyder när en stormakt attackerar ett mindre land. Som vänner är det viktigt att vi stöder våra vänner i Ukraina så länge det behövs.
***
Mina personliga band med Danmark är starka. Mina första minnen kommer från när mamma och pappa läste H. C. Andersens ”Den fula ankungen” åt mig och min bror när vi var små. En fin berättelse om hur svårt det kan vara att acceptera olikheter och hur viktigt det är att tro på sig själv, att få vara den man är.
Lika roligt var vårt första besök i Legoland. Jag var sju år gammal och kommer fortfarande ihåg hur fantastiskt allting var i Billund! Ja, så fantastiskt att även våra barn fick njuta av Legoland över trettio år senare.
Jag har också fina minnen från det nordiska juniormästerskapet i golf i Århus någon gång i slutet på 1980-talet, även om mitt spel inte gick så bra. Det var en stor ära för en ung man att få representera sitt land. Sådant glömmer man inte.
När jag kom in på den akademiska banan blev Lykke Friis en av mina förebilder som EU-analytiker. När jag blev Europaparlamentariker hade jag många goda danska vänner, inte minst Helle Thorning-Schmidt, som vi blev statsministerkollegor med senare.
Vid något skede trodde jag faktiskt att man måste heta Rasmussen för att bli Danmarks statsminister. Nuförtiden är det väl närmast så att en statsminister måste ha Kungens namn, Frederik, på något sätt inbakat i sitt namn.
Liksom så många andra finländare uppskattar jag danska TV-produktioner. Som före detta statsminister kan jag bara förundras över hur vardagspolitik och beslutsfattande kan förvandlas till så förstklassig underhållning som i den prisbelönta dramaserien Borgen.
På idrottsfronten följer jag Danmark nära. Jag råkade faktiskt vara på Hofbräuhaus i München år 1992 när Danmark slog Tyskland i EM-finalen i fotboll. Jag och fyra nordiska vänner kände oss ganska ensamma bland 2 000 tyskar när vi hojtade högljutt varje gång Danmark gjorde mål.
Jag väntar mig samma resultat av Finlands nya landslagscoach, Jacob Friis. No pressure!
Lika ivrigt följer jag Danmarks handbollslandslag som vann OS-guld i fjol och VM-guld i år, för fjärde gången i rad. Eller danska cyklister som Lars Bak, Jonas Vingegaard och Magnus Cort Nielsen som kan trampa watt per kilogram som jag bara kan drömma om.
***
Eders Majestäter, Kung Frederik och Drottning Mary
Det känns bra att få ha Er här på statsbesök. Det är inte bara ett möte mellan två länder, Danmark och Finland, som står varann nära, utan ett möte med goda vänner. Ett besök som Suzanne och jag aldrig kommer att glömma.
Låt mig föreslå en skål för Kung Frederik och Drottning Mary, samt för världens två lyckligaste länder, Danmark och Finland.
Skål. Kippis.
